Förra året försökte jag på min en liten kupp i min familj. Vi ger varandra alldeles för många julklappar och december blir lätt en enda lång månad av stress och handling. Jag har försökt dämpa det här under ett par år men böner och uppmaningar har inte riktigt hjälpt, så jag tog till det enda knepet jag hade kvar: jag önskade mig väldigt få saker. Och ja, jag tycker nog att hysterin lugnade ner sig något. Så i år gör jag om det! Och på bokönskelistan står bland andra:
Miniatyrmakaren. För att jag nästan bara läst gott om den och för att den har en skrämmande snygg framsida, något jag inte brukar falla för. Men ärligt talat, sextonhundratal, Amsterdam och hemligheter, det låter helt fantastiskt.
Det är något som inte stämmer. Martina Haag har inte riktigt varit min kopp te men det här verkar vara något annorlunda. Smärtsamt. Jag ser fram emot den på samma sätt som jag såg fram emot I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist.
Kriget har inget kvinnligt ansikte. Jag håller fortfarande på med En bön för Tjernobyl men att det går långsamt har inget med boken i sig att göra utan snarare hur mycket mitt jobb kräver av mig just nu. Svetlana Aleksijevitj fascinerar mig oerhört, hennes böcker är ett sammelsurium av röster som har en förmåga att sippra in i ens medvetande. De följer med en länge.