torsdag 3 december 2015

Vad jag önskar mig i julklapp

Förra året försökte jag på min en liten kupp i min familj. Vi ger varandra alldeles för många julklappar och december blir lätt en enda lång månad av stress och handling. Jag har försökt dämpa det här under ett par år men böner och uppmaningar har inte riktigt hjälpt, så jag tog till det enda knepet jag hade kvar: jag önskade mig väldigt få saker. Och ja, jag tycker nog att hysterin lugnade ner sig något. Så i år gör jag om det! Och på bokönskelistan står bland andra:



Miniatyrmakaren. För att jag nästan bara läst gott om den och för att den har en skrämmande snygg framsida, något jag inte brukar falla för. Men ärligt talat, sextonhundratal, Amsterdam och hemligheter, det låter helt fantastiskt.









Det är något som inte stämmer. Martina Haag har inte riktigt varit min kopp te men det här verkar vara något annorlunda. Smärtsamt. Jag ser fram emot den på samma sätt som jag såg fram emot I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist. 







Kriget har inget kvinnligt ansikte. Jag håller fortfarande på med En bön för Tjernobyl men att det går långsamt har inget med boken i sig att göra utan snarare hur mycket mitt jobb kräver av mig just nu. Svetlana Aleksijevitj fascinerar mig oerhört, hennes böcker är ett sammelsurium av röster som har en förmåga att sippra in i ens medvetande. De följer med en länge.

torsdag 19 november 2015

Röta, av Siri Pettersen

Jag var helt säker på att jag recenserade Siri Pettersens första bok i den här serien: Odinsbarn, men en snabb koll visade att jag mindes helt fel. Vilket är mer än konstigt då jag älskade den, samt har längtat mig blå efter del två.

Hur som helst. Vår hjältinna Hirka tvingades lämna Ymslanden och har underbart nog hamnat i vår värld, London närmare bestämt. En värld som saknar Kraften och håller på att ruttna inifrån. Hon har tvingats lära sig ett nytt språk och en hel uppsättning med lagar och oskrivna regler. Att hon är papperslös är långt ifrån hennes största problem, för hon har börjat förstå vem hon är och vad hon är. Och trots att hon saknar Rime mer än något annat så har hon också förstått att hon måste agera och se till att ondskan inte vinner.

Åh, älskade, fantastiska Hirka! Jag förstår varför hon gör och reagerar på vissa sätt. Hon är helt glasklar, men givetvis ändå inte förutsägbar. Bara rätt. Liksom med så många andra bra böcker är det svårt att skriva så mycket mer om handlingen eller huvudpersonens relationer då man riskerar att avslöja för mycket, så jag nöjer mig där. Men jag sänder ut en signal till alla som älskar att läsa fantasy: det här är den bästa fantasyn som kommit från Norden på många, många år. Om inte den bästa. Läs.

lördag 14 november 2015

TV-serielördag: Bron - en kärleksförklaring

Viss Spoilervarning, säsong 3 av Bron!

Det gör ont att titta på Bron. Det bränner och sticker men ändå kan jag inte låta bli och trots allt ser jag hela tiden fram emot nästa avsnitt. Och nästa. Och nästa. Saga Norén, Länskrim Malmö finns liksom Emma i Kalles klätterträd bara i fantasin, hon är nästan en karikatyr av sig själv. Hon är en Sheldon Cooper, driven till sin yttersta spets. Jag har skrivit det förut men det tåls att skriva igen, Saga skulle i verkligheten förmodligen inte ha kunnat gå så långt som hon gjort i sitt yrke utan att ha förstått mer av det sociala samspel som pågår mellan människor. Eller åtminstone ha skaffat sig en strategi för alla sådana situationer. Jag känner igen mig i Saga och jag älskar henne. Och jag är skitirriterad på henne, samtidigt och oavbrutet. När hon hellre sitter hemma än träffar folk, när hon inte förstår oskrivna regler, när omgivningen pratar bla-bla-bla om oväsentligheter. Jag längtar och fasar inför varje avsnitt.




Jag har ännu inte sett säsong 1 av Bron utan började med säsong 2. Kanske blev förlusten av Kim Bodnia därför inte så svår för mig och det är förmodligen också delvis varför jag tagit till mig Thure Lindhardt som Henrik Sabroe så starkt. Till en början var den karaktären mest mystisk men nu i väntan på avsnitt åtta så kan man se hur mycket han har vuxit, både trots men faktiskt mest tack vare sina tillkortakommanden. Fast det var först i det senaste avsnittet som jag på riktigt förstod varför jag älskar honom så mycket. Vissa scener var som en knytnävsslag i magen, de drabbade mig utan att jag kunde sätta fingret på varför, i andra var han nästan genomskinlig, inte så viktig. Avsnitt sju gav mig nyckeln: det är när han står eller går bredvid Saga, står upp för henne i samtal med andra, som han blir så fantastisk. Alla scener när de är tillsammans glöder. Han låter henne vara sådan som hon är, framhäver hennes styrkor och bygger sakta men säkert upp ett förtroende. Om även han sviker henne så vet jag inte vad jag gör. För de har alla lämnat henne den här säsongen, Sagas till en början raka rygg har blivit mer och mer böjd. Det är lite trist att underbare Dag Malmberg som polischefen Hans Petterson inte varit med mer men så har jag å andra sidan älskat att ogilla karaktären Linn Björkman (Maria Kulle). Mordhistorierna är som vanligt av underordnad betydelse i den här serien, för ärligt talat: de är onödigt komplicerade, det är de mänskliga relationerna som är viktiga. Nu i säsong 3 vill jag säga att de är finare än någonsin. Så det är med en enorm längtan och vemod jag ser fram emot de tre sista avsnitten.

torsdag 12 november 2015

Mitt drakhuvud är uppe!


Mina böcker är på intet sätt i ordning efter höstens renovering och de är i allt annat än bokstavsordning, men de står i hyllorna och bäst av allt: min drake är uppe! För vad ska den göra om inte vakta min bokskatt?

tisdag 10 november 2015

Att köpa nu eller vänta lite, det är frågan

Varje dag passerar jag Pocketshop och varje dag dividerar jag med mig själv huruvida jag borde köpa nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj eller inte. Någon dag kommer jag absolut göra det, det måste jag. Hon har skrivit i stort sett enbart om saker jag är intresserad av, sådant jag är besatt av; Tjernobyl, kvinnoroller, Sovjetunionen. Jag är lite rädd att jag inte kommer kunna sluta köpa hennes böcker när jag väl börjat. De fina inbundna upplagor som finns på Pocketshop just nu är inte bara frestande och väldigt snygga utan även cirka tvåhundrafemtio kronor dyra, så jag fortsätter väl att hovra på Pocketshop efter jobbet.




måndag 2 november 2015

Rörelsen: den andra platsen, av John Ajvide Lindqvist

Det är inte lika lätt att läsa John Ajvide Lindqvist som det var förut. Jag säger inte att det är sämre men det är helt klart att det inte längre handlar om traditionella skräckromaner. Precis som med Himmelstrand så verkar Rörelsen dela läsarna i två läger; de som älskar och de som inte förstår alls. Jag befinner mig på älskar-sidan.

Den nittonårige John Lindqvist flyttar in i ett hyreshus på Luntmakargatan i Stockholm. Han ska försöka försörja sig som trollkarl men att jobba på gatan ger inte så mycket pengar och restaurangerna där han vill jobba är inte lika intresserade av honom som han är av dem. Och det är något fel med huset han bor i. I tvättstugan finns något som drar honom och andra hyresgäster till sig, något svart som erbjuder uppfyllda drömmar men tar betalt i blod. Som så ofta är det mörka bäst när det inte förklaras för mycket eller helt dras in i ljuset och därför är de bästa perioderna i den här boken är när det sker mystiska saker som drar verkligheten enbart ett litet snäpp åt något håll. Som de telefonsamtal John får ta emot. Eller vad som händer fåglarna som råkar flyga in på gården. I början av boken tycker man om John, han är en trevlig ung man, men det som händer honom förändrar också honom. Mot slutet är man inte alls förtjust i huvudpersonen och det är faktiskt lite svårt att känna. Man vill tycka om honom. Det blir våldsamt och kulminerar i ett av landets stora trauman: mordet på Olof Palme. Detta är del två i en trilogi och jag ser fram emot del tre som tydligen ska ge svar på både saker som händer i Rörelsen och Himmelstrand.

Stort tack till Ordfront förlag för recensionsexemplaret!

torsdag 29 oktober 2015

Novell: Nio månader, av Cia Sigesgård



Emma och Daniel försöker desperat bli gravida och kämpar med hormonbehandlingar och sex för sakens skull, vilket sliter på förhållandet. Så när graviditetsstickan äntligen visar två blå streck borde lyckan vara fullständig men detta är en novell av Cia Sigesgård, som skrivit Inga kelgrisar, inga styvbarn, en bok som jag beskrev som "en av de äckligaste och läskigaste böckerna jag någonsin läst". Toppbetyg alltså. Även i Nio månader eskalerar det snabbt till en mardröm där man inte är riktigt säker på vad som är sant förrän på de allra sista skälvande sidorna. Det är kort, naket och ärligt. Samt givetvis riktigt äckligt. Man kan inte annat än gilla.

   "En hård dubbelspark fick Emma att nästan tappa andan. Hon blundade och högg tag i täcket, kramade det hårt. Hon visste en annan sak också.
   Hon ångrade att hon blivit gravid." 

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplaret!

söndag 18 oktober 2015

Harry Potter och de vises sten - den illustrerade utgåvan

Igår skulle jag bara gå in på Akademibokhandeln och se om jag kunde hitta Siri Pettersens Röta och kanske, möjligtvis köpa den. Fem minuter och nästan femhundra kronor senare gick jag ut därifrån med både den och den helt utsökta illustrerade utgåvan av J.K. Rowlings Harry Potter och de vises sten. Det gick helt enkelt inte att gå därifrån utan den. Jim Kay har målat helt otroligt fina bilder till en historia som jag kan utan och innan men ändå kommer att läsa igen. Och sedan givetvis samla på mig alla de illustrerade böckerna allteftersom de ges ut. Se exempel på bilder nedan.







torsdag 15 oktober 2015

En klassiker i present!

Vissa bokdagar är bra dagar. Som idag till exempel! Då fick jag en finfin present från min kollega, som hon köpt i USA. En otroligt fin illustrerad utgåva av klassikern The Secret Garden av Frances Hodgson Burnett. Jag vill bara åka hem, tända en brasa och slå mig ner och läsa med en kopp te men det får helt enkelt vänta tills i kväll.



lördag 10 oktober 2015

Ensam på mars, av Andy Weir - bok och film

Mänskligheten har påbörjat kolonisation av Mars i form av Aresprogrammet. När Ares III måste avbryta på grund av en storm lämnas astronauten Mark Watney kvar på planeten, den övriga besättningen tror att han är död och han kan inte kommunicera med vare sig dem eller jorden. Tack och lov är han inte bara botaniker utan även tekniskt lagd och kan fixa fram mer syre och vatten, vilket öppnar för odling och överlevnad. För om fyra år kommer Ares IIII, nästa marsexpedition, och om Watney kan överleva tills dess så kan han få åka hem. 

Baksidetexten berättar att den här boken är kultförklarad i USA och till stor del kan jag förstå varför, Ensam på mars är både spännande och rolig. Watneys halsbrytande självironi är uppfriskande i en genre som oftast tar sig själv på alldeles för stort allvar. Det måste inte hela tiden vara stor, kall och obeveklig rymd. Det är på tok för många vetenskapliga uträkningar och teknik för min smak men det går att skumma vid behov. Jag verkligen älskar böcker som den här, som pratar om kolonisation av mars som något självklart om några år. Även om NASA fortfarande är den ledande parten för rymdresor så hindrar det inte Watney att vid behov prata lite skit om dem. 

Filmen The Martian hade premiär på svenska biografer förra veckan och jag var givetvis tvungen att se den så fort som möjligt. Matt Damon passar väldigt bra som Mark Watney. Humorn har följt med på ett fint sätt och även om hela God Bless America-snacket (som ofta i liknande filmer) är för mycket så står man ut om man är förberedd på det. Fotot är enormt vackert och många av karaktärerna är som jag tänkte mig dem i boken. Både jag och pojkvännen gav filmen fyra solar av fem.

onsdag 7 oktober 2015

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, av Tom Malmquist

En bok om den mest outhärdliga sorgen. Toms sambo Karin är i slutet av sin graviditet när hon åker till sjukhus med influensabesvär. Snart förstår de att hon råkat ut för något mycket värre, akut leukemi, och det dröjer inte lång tid innan hon ligger nedsövd och barnet plockas ut med kejsarsnitt. Sedan dör Karin. Kvar står Tom med ett nyfött barn och en gastkramande tomhet. Det är nästan omöjligt att beskriva den här boken för den består enbart av känslor, man känner när man läser och känner när man tänker på den. Men sedan när man ska få ner något på pränt så tar det stopp. Jag skrev enbart enstaka stödord när jag antecknade under läsningen. Ångest. Detaljrikt. Svårt att andas. Den första delen av boken, när Karin fortfarande lever, är så ofattbar. Jag fick på riktigt svårt att andas och fick ta pauser i min läsning. Men samtidigt så var det storslagen läsning eftersom det handlar om något så grundläggande, om liv och död. Det är bara sällan de kommer samtidigt. Några av scenerna i boken kommer bli svåra att glömma, Toms samtal med rättsläkaren om varför de inte kan ha en öppen kista vid begravningen är en av dem. Men även de gånger han beskriver kampen med myndigheterna för att dottern officiellt ska bli hans, det räcker inte att han levt ihop med barnets mamma i tio år eller att han var där vid födseln. Staten är fortfarande lika förvånad över att flickan är skriven hos en "okänd". I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är en oerhört tung bok men nu så här efteråt, när jag fått lite distans till läsningen så är det faktiskt mest kärleken jag minns. Beskrivningarna av Tom och Karins liv tillsammans får mig att känna hopp. De grälar, gnatar och förstår varandra inte, men kärleken finns där, oupphörligen. Det är så här en kärlekshistoria ska skrivas.

måndag 5 oktober 2015

Färjan, av Mats Strandberg

Finlandsfärjan. En miljö de flesta av oss känner till mer eller mindre. Baltic Charisma, en färja som redan har sett sina bästa dagar, ska föra 1 200 människor över Östersjön på en tjugofyratimmarsfest. Det är vitt skilda personligheter som vi får följa. Bland andra kvinnan som reser för att för ett dygn få känna sig lite mindre ensam, mannen som ska fria till sin pojkvän på ett storslaget sätt, tjejerna som ska festa, lämna barn och jobbstrul på land och så pojken och flickan, kusinerna som glidit isär och vars familjer bär på en hemlighet.

Det är de många små sakerna som gör detta till den fantastiska berättelse som det är; ett myller av människor och deras egenheter. Vilka de är, vem de älskar men framförallt: vem de dör för att skydda. Om man läst katastrof-teori så känner man igen hur människor reagerar i händelse av en chockerande, fruktansvärd händelse. Att många faktiskt fastnar, apatiska, i väntan på döden. Hur andra gör saker, försöker fly och till och med hjälper andra. Man vet aldrig vilken typ man är förrän det värst tänkbara inträffar. Beskrivningarna av färjan och dess passagerare innan det hemska slår till är underbara. Allt kommer i korta kapitel där personerna alterneras men det är aldrig problem att förstå vem som är vem. Allt är skrivet med sådan känsla för detaljer, det utvecklas långsamt men blir så småningom glasklart, man får känna sig smart. Sedan blir det slask. Strandberg har inte hållit igen på något, blodet sprutar oavbrutet och skräcken griper tag om en. Det trånga utrymme som en finlandsfärja utgör är en otrolig kuliss till en skräckhistoria, varför har ingen tänkt på det tidigare? På Östersjön kan väldigt få höra dig skrika.

måndag 28 september 2015

Brunkebergsåsen och rymdresa till Mars

Äntligen fick jag lägga tassarna på John Ajvide Lindqvists nya bok Rörelsen. Det är alltid en liten julafton när han släpper böcker. Under helgen insåg jag dessutom att jag väldigt gärna vill läsa The Martian, eller Ensam på Mars som den heter på svenska, av Andy Weir. Den handlar om astronauten Mark Watney som efter en misslyckad rymdexpedition blir kvarlämnad på planeten Mars. Utan att kunna kontakta jorden måste han lista ut hur han ska kunna överleva tills nästa expedition kommer - om fyra år. Då filmen har premiär väldigt snart kände jag att det var dags att ge mig på den här i närmaste kultförklarade boken.



lördag 19 september 2015

Resor i tid och rymd: När ska vi resa?

Min absoluta favoritdel av Doctor Who är när nya kompanjoner eller tillfälliga gäster undrar var de ska resa med Doktorn och Tardis och får till svar att det är helt fel fråga att ställa. När ska vi resa, är den korrekta frågeställningen. Det ständigt återkommande skämtet får initierade tittare att känna sig som hemma.



När jag bestämde vad jag skulle skriva om idag så försökte jag först komma på något annat än just min favoritdoktor, men ärligt talat, det första jag tänker på när någon säger "tidsresor" är Doctor Who. De allra bästa avsnitten är när de leker med hela tidsreseidén. Som i Blink. Avsnittet jag hela tiden återkommer till, inte kan se mig mätt på. Det har så många nivåer och varje gång känns det som att jag förstått, att jag knäckt koden, samtidigt som nya frågor uppstår. Hur kan..? Och varför..? Människor slängs tillbaka i tiden för att få leva ikapp och sedan lämna meddelanden, göra rätt för de som är kvar i nutid. Det är tur att man fick öva upp sig på Tillbaka till framtiden när man var liten, så att tidsresor inte var något helt nytt när man skulle sätta sig in i Doktorns värld. Ett annat fint exempel är avsnittet The Girl in The Fireplace där det inte är så enkelt att de åker tillbaka till sjuttonhundratalets Frankrike utan tar omvägen runt ett till synes övergivet rymdskepp tretusen år framåt i tiden. Och för att komplicera saker ytterligare så går tiden olika fort på sjuttonhundratalet och i rymdskeppet, en årstid går i en blinkning, flera år på några minuter.



Drömmen om tidsresor är drömmen om oändliga möjligheter. Att åka när- och varsomhelst, se världen födas och dö på samma dag. Eftersom vi inte kan göra det här i verkligheten så är det den perfekta fantasin med oräkneliga möjligheter. Det handlar om chansen att göra om, att åka tillbaka och ställa saker till rätta. Men även att åka framåt i tiden för att se vad som finns där. Det mest hjärtskärande är när de åker tillbaka för att laga något som inte låter sig lagas, när det är för sent redan innan man försökt. En fast tidpunkt i historien. Det kan vara alltifrån Pompeji till när Rose åker tillbaka för att förhindra sin pappas dödsolycka. Men samtidigt är det de absolut bästa historierna, när de medresande inser tidsresornas begränsningar, när paradoxer slår till och de inte får korsa sina egna spår.

"People assume that time is a strict progression of cause to effect, but 'acctually' from a non-linear, non-subjective viewpoint - it's more like a big ball of wibbly wobbly... time-y wimey... stuff."
 - The Doctor

fredag 18 september 2015

Temahelg: Resor i tid och rymd

Se till att hänga med på den temahelg om Resor i tid och rymd som Fiktiviteter anordnar! Publiceringsschemat ser ni här nedan. Det ska bli mycket roligt att få läsa allas inlägg! Det kan hända att jag skriver om Doctor Who...


Lördag
09:45 Fiktiviteter
10:00 Kulturdelen
13:00 Fiktiviteter 

Söndag
10:00 Fiktiviteter 
12:00 Fiktiviteter 
15:00 Bokhyllan
16:00 Fiktiviteter 


 

onsdag 16 september 2015

På flykt

Bild lånad från den här sidan.
 
 
Jag fick en utmaning av Fiktiviteter, en utmaning som inte bara känns intressant utan till och med nödvändig att skriva. Ursprungligen kommer det hela från bloggen Bläddra som började tipsa om böcker med temat barn på flykt. Det som händer just nu i Europa är ofattbart, orden räcker inte till. Det vi hela tiden svär på inte ska få hända igen, det händer igen, och ofta med så fruktansvärda verkningar att det inte går att ta in. Man skänker några hundralappar till valfri organisation medan verkligheten fortsätter att vråla precis utanför EUs gränser. Här kommer mina boktips om barn på flykt, både för vuxna, ungdomar och barn.
 
Molnet av Gudrun Pausewang. En härdsmälta i ett kärnkraftverk tvingar syskonen Janna och Uli att fly på cykel genom dåvarande Västtyskland för att komma undan radioaktiviteten. Det är naket, grymt och stundtals outhärdligt.
 
Om det var krig i Norden, av Janne Teller. Tänk tanken att det är krig i Sverige. Allt det som du i vanliga fall bara läser om, som bara händer i andra länder, det händer nu dig. Du flyr, kanske kommer ifrån din familj och hamnar i ett tältläger i Egypten. Hur anpassar du dig till ett nytt klimat, en ny religion och en helt ny uppsättning värderingar? Ett tänkvärt experiment i passformat.
 
Den femte vågen, av Rick Yancey. Jorden har blivit invaderad av något vi inte riktigt vet vad de är för något. Deras skepp hänger långt över våra städer och i våg efter våg försöker de utrota människorna. Tonåriga Cassie och hennes lillebror Sam har förlorat sina föräldrar och försöker klara sig i den här nya världen där man inte kan lita på någon. Det är inte krig i "vanlig" bemärkelse men ger ändå en bra bild av hur ensamma och utsatta barn kan bli.
 
Carrie Ryans zombietrilogi. Återigen ett okonventionellt boktips men även dessa barn och ungdomar är på flykt. Zombier har tagit över världen och de få levande som finns kvar lever i stängda byar och städer. I slutändan handlar alla tre böckerna om unga människor som tvingas kämpa sig fram utan vuxna i en värld fylld av våld och kaos. Rekommenderas å det varmaste.

Jag utmanar Boken är tankens barn, Vargnatts bokhylla och Det mörka tornet att göra detsamma.

tisdag 8 september 2015

Vinn bokpaket hos Ordfront!

Kika gärna in hos Ordfront förlags Facebook där du får instruktioner om hur du kan vinna ett fint bokpaket. Man ska dela en bild på läsning av Ordfront-bok på antingen Facebook eller Instagram. Mitt bidrag ser ni här nedan. Givetvis kör jag en omläsning av en av mina absoluta favoritförfattare: John Ajvide Lindqvist.





torsdag 3 september 2015

En lång novell av Fredrik Backman

Jag har aldrig läst något av Fredrik Backman. Inte En man som heter Ove eller Britt-Marie var här eller Min mormor hälsar och säger förlåt. Men tack vare mitt jobb så snubblade jag över långnovellen som jag länkar till här nedan och de fantastiska formuleringarna drog snabbt in mig i historien. Det är vidunderligt, brutalt och fyllt av kärlek. Jag tror att man förstör mycket av novellens storhet om man försöker förklara handlingen så jag säger inte mer än att det handlar om en farfar och hans Noahnoah. Jag säger även: läs. Och om du gillar, skänk gärna en slant till valfri välgörenhetsorganisation.






Du hittar novellen HÄR.
Bilderna är respektfullt lånade från Fredrik Backmans blogg

tisdag 1 september 2015

Bok om sorg på inköpslistan

Det här är boken jag får ångest av, bara genom att läsa om den, men ändå kan jag inte låta bli att lockas av den. 

Toms sambo Karin åker höggravid in på sjukhus med feber, illamående och andnöd. Domen blir akut leukemi. Barnet förlöses med akut kejsarsnitt, Karin dör och kvar står Tom. I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv har fått fin kritik och idag ger jag mig ut efter jobbet för att köpa den. 



lördag 29 augusti 2015

TV-serielördag: The Americans

Jag började titta på den amerikanska tv-serien The Americans under min sista semestervecka. På mindre än ett halvt dygn plöjde jag sju avsnitt, helt oförmögen att sluta förrän en vän bokstavligen stod utanför dörren med fingret på dörrklockan. Serien är helt fantastisk. Allt är mörkaste mörkt, man ser knappt handen framför sig. Det är 1981, miljöerna, bilarna och kläderna är spot on och för mig som var sex år då är det som att bli slängd tillbaka in i barndomen.

Vi får följa de två KGB direktorat S-agenterna Elizabeth och Philip Jennings. Födda i Sovjet men sedan nästan tjugo år utplanterade i det amerikanska samhället där de har hus, bil, jobb på en resebyrå och två barn som på alla sätt är så amerikanska som man kan bli. Föga anar barnen att deras föräldrar arbetar som spioner åt den sovjetiska staten.Varje dag riskerar de sin hälsa, sina liv för kommunismen. Fast Philip har börjat längta efter något annat, kanske ett vanligt liv, och det som länge har varit ett arrangerat äktenskap, ett arbete i jakt på ett större syfte, kan vara på väg att bli mer. Håller de på att få riktiga känslor för varandra?

Som jag skrev tidigare så har jag bara sett sju avsnitt och nu håller jag på att se om dessa då jag ser dem igen med min pojkvän, för detta är något vi bara måste göra tillsammans. Förhoppningsvis fortsätter det att växa som det gjort hittills. För man blinkar och så har det skrivits in tre ytterligare personer som alla har oräkneliga relationer med varandra. Alla jobbar dubbelt på något sätt. Det är verkligen någonting med mörkret i The Americans, hur man hejar på alla sidor, för att de är så mänskliga. Ofelbara hjältar är uppenbarligen ingenting för mig. 


onsdag 26 augusti 2015

After - när vi möttes, av Anna Todd

Det börjar bra. Klichéerna fullkomligt flyger i luften men det finns en läsnerv, en anledning till att jag fortsätter läsa. Hårt hållen "fin flicka" möter tatuerad, piercad och otrevlig pojke och jag borde egentligen ha vetat bättre än att börja läsa det här. Tess är omslagsflicka för den strävsamma oskulden som blir chockad vid sitt första möte med collegelivets vilda fester. Hon är ju där för att plugga! Likaså är Hardin extremt bra på att vara bad boy. Men självklart är han inte den som Tessa tror att han är. Visst är hon för präktig, precis som han är för strulig och givetvis ändras de under resans gång, för annars vore det inte intressant, men framför allt finns det till en början ett underbart driv. Och humor! Jag älskar att irritera mig på Tessas snäva pojkvän Noah och hennes inskränkta, överbeskyddande mamma samt blir förtjust i hennes underbart struliga rumskompis med ett hjärta av guld.

Fast sedan kommer alla schablonerna ikapp mig. De fortsätter att ha samma gräl om och om igen; Hardin är otrevlig, sedan blir han charmig, Tessa tindrar med ögonen för att därefter skälla och gråta. Och de där osannolika detaljerna, himmel och pannkaka! Ett exempel är att Tessa innan college verkar ha varit i det närmaste asexuell, ingen erfarenhet med vare sig sig själv eller andra. Men så fort Hardin petar på henne så fullkomligt exploderar hon. Jag brukar försöka fundera på vad i en populär berättelse som tilltalar målgruppen och den här kyska trenden vet jag inte hur jag ska hantera. Varför är alla de unga kvinnorna orörda medan de lika unga männen samlat på sig massor av erfarenhet? Sedan är det upp till kvinnorna att "snärja" dem, visa att det är ett monogamt förhållande de egentligen vill ha. Tröttsamt är bara förnamnet. 

Jag vet plågsamt väl att jag inte är målgruppen för den här berättelsen men jag brukar ändå kunna ta mig igenom ungdomsböcker, även om de inte är menade för mig, och ofta gilla. Kanske hade även jag älskat om jag varit sexton år men nu är det här är bara ännu ett jobbigt exempel på en berättelse där den unga kvinnan tar ansvar inte bara för sina egna känslor och handlingar utan även för den unga mannens. Det tycker jag att han kan få göra själv.

Tack till Norstedts förlag för recensionsexemplaret!

tisdag 25 augusti 2015

Nystart!

Jag lät bloggen ligga i träda någon månad då jag hade alltför mycket att göra med livet i övrigt. Men nu tar vi nya tag! Det är alldeles för roligt att skriva om böcker för att sluta helt, får kanske snarare minska ner på mina ambitioner och inte tro att jag ska kunna skriva långa recensioner varje gång. Vi drar igång redan i morgon med en recension till Anna Todds bok After, när vi möttes.



En badbild från sommarens absolut bästa bad, Blå Lagunen (Husbygropen) på Ekerö i Stockholm.

tisdag 21 juli 2015

Nog!

Nog nu. Med självutplånande unga fyrtio- och femtiotalskvinnor som ägnar dagarna åt att oroa sig över vad andra kan tänkas tro om dem. Är jag fin nog? Kan jag ha den här klänningen? Äter han lax? (Men fråga honom då för h-vete!) Det är så ointressant. Och texterna må vara hur välskrivna som helst men jag står inte ut med Kristina Sandbergs Maj i Att föda ett barn eller Christina Kellbergs Ellen i boken med samma namn. Ängsligheten får mig att nästan vilja skada mig själv. Speciellt efter att ha spenderat de senaste dryga åttahundra sidorna med Ria i framtiden. Ria som är hur självklar som helst.

Jag vet att det var så här för många kvinnor under de årtiondena men det betyder inte att jag måste läsa om det. Gud ske pris för tiden vi lever i, systrar. Sandberg ska få ett sista försök om några veckor när semestern har infunnit sig men just nu så kvävs jag av ångesten, det kryper innanför huden på mig. Idag ger jag mig ut efter jobbet för att hitta ännu en framtidshjältinna på Science Fiction-bokhandeln, svensk realism faller mig inte alls i smaken just nu.

måndag 20 juli 2015

Sammansvärjningen, av Ursula Poznanski

Det här är andra delen i en ungdomstrilogi, den första heter Sveket

Ursula Poznanski går från klarhet till klarhet. Bokhuset hade helt rätt i att tvåan är bättre än ettan, och den var helt suverän! Det är äventyrligt, sorgligt och man får exakt rätt dos kärlek på köpet. Ria är en stark ung kvinna som nojar precis lagom och hon måste inte utstå övermänskliga kroppsliga strapatser. Historien har (ännu inte) tagit sådana vändningar och jag hoppas att vi slipper det i framtiden också. Hon älskar. Åh, vad hon älskar! Men hon låter det inte ta över hela hennes personlighet och hon baserar inte alla sina beslut på den kärleken. Det här är viktigt och stort, exakt det jag så ofta efterlyst i dystopisk ungdomslitteratur. En normal tjej, helt enkelt.

Äntligen får vi veta mer om vad som hänt världen, vad som orsakade Den långa natten och tiden därefter. Ria och hennes vänner är kvar i vildmarken, i kylan. De har fått veta vem förrädaren är och planerar hur de ska få veta mer om varför någon ansåg dem planera sfär-fientliga aktioner. Ria och Tomma är inte så säker på att ta sig till närmaste sfär är rätt väg att gå medan Aureljo och Dantorian har högflygande planer på att nästla sig in i den värld som är deras igen. Det här är ruskigt spännande! Ligga och läsa till långt inpå natten-spännande och jag vet inte vad jag ska göra med mig själv om jag inte får lägga tassarna på bok tre snart.

Stort tack till Opal förlag för recensionsexemplaret!

fredag 10 juli 2015

Sveket, av Ursula Poznanski

Vi kan den här historien nu. Framtid + katastrof = dystopi. Den här gången är det klimatet som ställt till det. Något istidsliknande har drabbat världen och människorna är uppdelade i de som bor varmt och säkert i stora kupoler och de som kämpar utanför i kylan. Ria är en toppstudent på väg mot utlovad storhet när hon en dag av misstag hör en konversation att hon är en misstänkt förrädare. Ung stark hjältinna + konflikt = omstörtande händelser. Snart befinner hon sig utanför sfären där hon måste använda sina kunskaper om psykologi och retorik för att överleva. 

Poznanski har en förmåga att skriva gastkramande spännande, vilket hon bevisade i sina första två böcker. I Sveket älskar jag att Ria slåss med sitt huvud. Inte för att det saknas fysiska strapatser, den rådande Fimbulvintern öppnar upp för mycket sådant också, men Rias styrka är talets gåva; övertalning, att läsa andra människor. Det är något jag saknat i alla ungdomsdystopier som jag läst de senaste åren. Som helhet är det här riktigt bra. Fantastiskt bra. Jag har bok nummer två väntandes hemma och den ska jag slänga mig över i helgen.

Stort tack till Opal förlag för recensionsexemplaret!

måndag 29 juni 2015

Maddaddam, av Margaret Atwood

Som jag skrev tidigare, det tar tid att återigen komma in i den speciella värld som är Atwoods framtidsvision. Man får öva på begreppen, börja tänka annat än rakt upp och ner linjärt. Naturen har gjort revolt utan människans närvaro, isbjörnarna dog inte ut utan migrerade söderut. Nassongerna, grisarna med mänsklig hjärnvävnad, är inte längre dumma slaktdjur utan varelser som både tänker, känner och kan överlista människor. 

Texten sväller av nyord, jag fick verkligen jobba när jag läste. Att läsa Maddaddam är inget man gör samtidigt som man har ett öga på teven eller mobilen men det är så värt det. Det finns en briljans i Atwoods prosa, det är starkt, provocerande och predikande. I den här avslutande tredje delen får vi höra Zebs historia, lära känna crakerianerna bättre och åter följa Toby som jag älskar så mycket. Jag vågar inte säga mer om historien utan att avslöja för mycket men jag lovar att man inte ångrar läsningen, hela den här trilogin är ett mästerverk.

onsdag 17 juni 2015

Poznanskiskt mystiskt och (numera) dystopiskt

Ursula Poznanskis tidigare böcker Erebos och Saeculum utspelade sig båda här och nu medan denna nya trilogi handlar om en dystopisk framtid. Jag tror att hon kan göra ett mycket bra jobb med de premisserna! Snart kommer jag förhoppningsvis kunna börja sniffa lite på den första delen, Sveket, och när det väl händer så hoppas jag att lästiden kommer räcka till för en sträckläsning. Poznanskis böcker har nämligen en förmåga att inte släppa taget om mig förrän på den sista sidan.




onsdag 10 juni 2015

Storslaget och dystopiskt!

Det tar lite tid att återigen komma in i den värld som är Margaret Atwoods. Men när man väl är där så är det fantastiskt. Mer än fantastiskt! Det här är litteratur som får ta tid, som smyger sig in och sedan exploderar. 



måndag 8 juni 2015

Utlottning hos Vargnatts bokhylla

Kika gärna in hos eminenta Vargnatts bokhylla där man kan få inte bara en utan två böcker samt en tygkasse! Allt du behöver göra är att anmäla dig i kommentarerna.



Bilden är lånad från Vargnatts bokhylla.

fredag 5 juni 2015

Axel von Fersen och Marie-Antoinette, av Margareta Beckman

Den här historien har intresserat mig ända sedan jag först hörde talas om den. Jag vet inte hur många gånger jag läste Herman Lindqvists bok om von Fersen när den kom ut men jag tror inte de kan räknas på ena handens fingrar. Det är något med den förbjudna kärleken, smygandet och sjuttonhundratalsestetiken. Men här har författaren alldeles för stort förakt för de "brutala trashankarna" som utgör det franska, svältande folket och en för stor beundran för de kungliga, att det inte känns helt rätt. Att påstå att det var mest synd om Marie Antoinette för att hon fick utstå klander vid en affär om ett halsband när en kvinna blev pryglad som straff för sitt brott är enbart fånigt. Alldeles för många meningar slutar med tre punkter... Och alldeles för många slutar med utropstecken! Jag irriterar mig ganska mycket på ovan saker och när jag dessutom inte riktigt känner känslorna mellan de två personerna i det som för mig är en av världens största kärlekshistorier, så blir det för tunt.

onsdag 3 juni 2015

Äntligen Atwood

"Äntligen" räcker inte. Margaret Atwoods fortsättning på Oryx och Crake samt Syndaflodens år är här och jag vill bara gräva ner mig i soffan med filt och katter och läsa tills den tar slut. Tror inte det finns bättre dystopi och världens undergång att läsa just nu. Hur galet än framtiden ter sig i Atwoods ögon så tror jag på vartenda ord, hon gör det helt enkelt trovärdigt. Vi ses på andra sidan.



fredag 29 maj 2015

Maze Runner - I dödens stad, av James Dashner

Tredje och sista delen i James Dashners trilogi om Thomas. Första delen var Maze Runner och den andra I vansinnets öken.

Apokalypsen är här, världen håller på att gå under. Människorna blir galna av stormsjukan och går från förvirring, till våldsamheter och slutligen total zombiefiering. Ännu en gång hoppas Thomas att hans svårigheter ska vara över, att han ska få veta sanningen om WICKED, vem som är god och vem som är ond. Ännu en gång får han börja nysta från början. Men nu har vi ändå nått slutet på den här historien och det har varit ett nöje måste jag säga.

Den här sista och tredje boken saknar lite av det driv som genomsyrade de två första, det händer saker hela tiden även i den här fast inte på samma sätt. Men då det tidigare till och med var lite överskott på just drivet så gör det inte så mycket. Övervåldet som hade en stor del i den andra boken har tack och lov tonats ner här, även om det givetvis inte är helt borta, världen håller ändå på att gå under  Jag är också mycket tacksam att romantiken inte spelar så stor roll i de här böckerna, den obligatoriska förälskelsen, förvirringen och påföljande plutande med underläppar saknas. Underbart! Och precis som Thomas så drevs jag hela tiden under läsningen av en enorm längtan att få veta vad som är upp och vad som är ner. Vem kan man egentligen lita på? Är WICKED bra?

Stort tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

onsdag 27 maj 2015

Galet fina John Ajvide Lindqvist

Jag tror att det är en enorm sammansvärjning. Förlagen släpper den ena fina nyutgåvan efter den andra och jag får hålla hårt i plånboken för att inte köpa alla böcker jag har fem gånger om. För inte ens en månad sedan var det Stephen King-böcker och igår när jag var på Akademibokhandeln så hade jag väldigt svårt att släppa John Ajvide Lindqvist helt otroligt fina pocketutgåvor på Ordfront förlag. Sammansvärjning, säger jag!





måndag 25 maj 2015

Kristina Sandberg i Vi Läser

Jag blir fortfarande lika glad varje gång det ligger en Vi Läser på hallmattan. Den här gången bjuds vi på en lång intervju med Kristina Sandberg som skrivit trilogin om Maj. Jag är ännu i början på den första boken men hoppas kunna finna den ro jag behöver för att läsa klart den i sommar. För det är så hjärtskärande. Och så jobbigt. Men underbart. Under tiden hoppas jag lära känna författaren Sandberg bättre.





söndag 17 maj 2015

Historiskan


Ny tidning som inköptes strax före helgen! Historiskan är Sveriges första (och enda) kvinnohistoriska tidning. En snabb bläddring fick mig intresserad av i stort sett alla artiklarna, men speciellt den om kvinnorna i spanska inbördeskriget och den om suffragetterna.

lördag 16 maj 2015

En älskad trea

Det är något med den här serien som jag inte riktigt kan förklara, ens för mig själv. Det borde inte vara mycket mer än en medelmåttig science fiction-trilogi, för varken språket eller berättelsen är extraordinära. Men jag älskar det och ser väldigt mycket fram emot att få läsa den tredje delen om Thomas.






onsdag 13 maj 2015

Fyra minuter, av Johan Ring

Kanske hade jag för högt ställda förväntningar då jag älskade Rings novell Den mörka fläcken som var med i samlingsvolymen Efter stormen och handlade om ett Sverige efter en kärnkraftsolycka i Oskarshamn, men jag blev besviken på romanen Fyra minuter. Den här gången börjar det bra med en flygplanskrasch på en åker i Småland, ett plan som under fyra minuter varit borta från radarn. Alla passagerarna dör ögonblickligen och de boende i byn Dunvik, som försöker förstå vad som hänt, samlas kring vraket som dragna av en osynlig kraft. Vad är det som lockar där inne bland de förvridna metalldelarna? Men det saknas något i berättelsen. Jag lär inte känna karaktärerna tillräckligt för att bry mig om hur det går för dem. Och trots att det händer många obehagliga saker så blev jag under läsningens gång aldrig rädd, det var helt enkelt inte läskigt.

Tack till MIX Förlag för recensionsexemplaret.

fredag 8 maj 2015

Mycket nytt i brevlådan

Det trillar in mycket nytt i brevlådan nu! Väldigt roligt. Även om det dåliga samvetet över att allt inte hinner läsas ibland gnager på mig. Mörkrets demoner av Kami Garcia låter onekligen spännande med spöken, död och demoner. Hoppas bara att kärlekstriangeln som annonseras på baksidan inte blir för påfrestande...



onsdag 6 maj 2015

LIEBSTER



Jag har fått en LIEBSTER award! Stort tack till finaste Fiktiviteter. Jag blev så oerhört glad. Det finns vissa regler som att man ska länka till den man fått det av. Sedan ska man nominera elva andra bloggar med färre än 200 följare. Men här säger jag som Fiktiviteter: hur vet man det? Mitt bloggande går lite på sparlåga just nu och därmed är det ännu sämre ställt med bloggläsandet. Därför har jag lite svårt att ge denna LIEBSTER vidare men om någon känner sig manad att svara på samma frågor som jag fick av Fiktiviteter så är ni mer än välkomna. Jag får be att återkomma med ett mer genomtänkt inlägg nästa gång detta passerar.


1. Vad läser du just nu?
Flera böcker! Att föda ett barn, av Kristina Sandberg. Nattfilm av Marisha Pessl. Och Fyra minuter av Johan Ring.
2. Vilken ungdomsbok skulle du vilja att alla vuxna läste?
Den är svår. För det finns så många! Måste nämna Hungerspelen och Harry Potter, för att de har varit så viktiga i mitt liv.
3. Hur tjock får eller bör en bok vara för att du ska läsa den?
Jag läser helst böcker som är mellan hundra och trehundra sidor. Men jag har inga speciella aversioner mot böcker som är mycket tunnare eller tjockare än så. Bara de är bra så läser jag allt!
4. Vilken bok har begåvats med det allra vackraste omslaget?
Måste erkänna att jag sällan bryr mig om sådant och därmed missar jag det allt som oftast helt och hållet. Jag minns helt enkelt inte vilka omslag som varit fina eller fula.
5. Vilken är din favoritkaraktär från en bok?
Mycket svår fråga. Men av någon anledning så vinner Professor Severus Snape varje gång. Det är något med osäkerheten, kärleken och hatet som trollbinder mig.
6. Vilken bok har överraskat dig mest med sitt slut?
Oj, vad svårt! Jag minns faktiskt inte.
7. Hur mycket tid lägger du på läsning en vanlig dag?
På vardagarna blir det ungefär en timma per dag, det mesta av den tiden på pendeltåget fram och tillbaka från jobbet. Men på sistone har det blivit många, långa dagar på mitt arbete och då har jag orkat mindre.
8. Finns det någon film du längtar efter att se?
Just nu väntar jag med spänning på Child 44! Den har precis haft premiär och jag hoppas det blir tillfälle att se den snart.
9. Vad heter världens bästa författare?
Helt omöjligt att svara på. Jag brukar oftast svara Stephen King. Och Joyce Carol Oats. Och några till..
10. Tipsa om en riktigt bra sommarläsningsbok.
Just nu vill jag få alla att läsa Child 44. En riktigt underbart mörk bok som jag slukade. 

Återigen: stort tack till Fiktiviteter!