Novell: Nio månader, av Cia Sigesgård

Emma och Daniel försöker desperat bli gravida och kämpar med hormonbehandlingar och sex för sakens skull, vilket sliter på förhållandet. Så när graviditetsstickan äntligen visar två blå streck borde lyckan vara fullständig men detta är en novell av Cia Sigesgård, som skrivit Inga kelgrisar, inga styvbarn, en bok som jag beskrev som "en av de äckligaste och läskigaste böckerna jag någonsin läst". Toppbetyg alltså. Även i Nio månader eskalerar det snabbt till en mardröm där man inte är riktigt säker på vad som är sant förrän på de allra sista skälvande sidorna. Det är kort, naket och ärligt. Samt givetvis riktigt äckligt. Man kan inte annat än gilla.

   "En hård dubbelspark fick Emma att nästan tappa andan. Hon blundade och högg tag i täcket, kramade det hårt. Hon visste en annan sak också.

   Hon ångrade att hon blivit gravid." 

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplaret!

Inga kelgrisar, inga styvbarn - av Cia Sigesgård

Det här kan vara en av de äckligaste och läskigaste böckerna jag någonsin läst. Jag har slängt boken ifrån mig och svurit på att inte läsa vidare men en stund senare satt jag ändå där och bläddrade vidare. En måste ju se hur det går! Och trots (eller är det tack vare?) äcklet så har jag gillat, jag har gillat väldigt mycket. Samt städat lite mer noggrant hemma i lägenheten. 

I ett hyreshus någonstans i Sverige bor Astrid, hon är pensionerad och lever med sin vuxne son som inte vill arbeta utan går hemma. Astrid vet att sonen inte är riktigt normal, det finns händelser i hans barndom som hon ännu inte har lyckats glömma. Så har vi gästerna, de hemliga gästerna som besöker henne dagligen och äter henne ur huset, vilka är de egentligen? Och de blir bara fler. På en annan våning i samma port bor Anna som är programmerare och vars ensamhet bär på en hemlighet. Om kvällarna är det någon som smyger på Anna när hon byter om, kikar in genom hennes fönster. Anna är kompis med pojken Kasper vars dysfunktionella familj högst upp huset inte riktigt orkar ta hand om honom och hans lillasyster. Långsamt, långsamt vecklas historien upp. Vi får veta allas innersta önskningar och det de vill dölja för omvärlden. För innanför hyreshusets väggar pågår ren ondska, drivet av skuld och skam. Och allt till en doft av ruttnande lik.

Inga kelgrisar, inga styvbarn

När jag för några veckor sedan var på mingel hos Kalla Kulor Förlag så fick man boken Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård med sig hem i presentpåsen. Den beskrivs på framsidan som en folkhemsrysare. Jag har givetvis läst ut den men då den inte släpps förrän den 24:e april vågar jag inte skriva något om vad jag tyckte mer än att den var fantastiskt äcklig, på ett bra sätt, och att jag är väldigt nyfiken på vad alla andra kommer att säga om den! Lägg tassarna på den om ni har möjlighet. HÄR finns förlagets sida om boken med en lite närmare beskrivning.