Inga kelgrisar, inga styvbarn - av Cia Sigesgård

Det här kan vara en av de äckligaste och läskigaste böckerna jag någonsin läst. Jag har slängt boken ifrån mig och svurit på att inte läsa vidare men en stund senare satt jag ändå där och bläddrade vidare. En måste ju se hur det går! Och trots (eller är det tack vare?) äcklet så har jag gillat, jag har gillat väldigt mycket. Samt städat lite mer noggrant hemma i lägenheten. 

I ett hyreshus någonstans i Sverige bor Astrid, hon är pensionerad och lever med sin vuxne son som inte vill arbeta utan går hemma. Astrid vet att sonen inte är riktigt normal, det finns händelser i hans barndom som hon ännu inte har lyckats glömma. Så har vi gästerna, de hemliga gästerna som besöker henne dagligen och äter henne ur huset, vilka är de egentligen? Och de blir bara fler. På en annan våning i samma port bor Anna som är programmerare och vars ensamhet bär på en hemlighet. Om kvällarna är det någon som smyger på Anna när hon byter om, kikar in genom hennes fönster. Anna är kompis med pojken Kasper vars dysfunktionella familj högst upp huset inte riktigt orkar ta hand om honom och hans lillasyster. Långsamt, långsamt vecklas historien upp. Vi får veta allas innersta önskningar och det de vill dölja för omvärlden. För innanför hyreshusets väggar pågår ren ondska, drivet av skuld och skam. Och allt till en doft av ruttnande lik.