söndag 29 juni 2014

Det finns ingen kvar

När ungdomsklassikern Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett blev film 1993 så ändrades: "sa alla att man inte kunde föreställa sig en fulare flicka" till: "... inte mycket att se på" och koleran i Indien blev en jordbävning. Såg filmen nyligen på Netflix och tycker den väl har fångat bokens känsla såsom jag minns den från barndomens alla omläsningar. Första kapitlets titel ger mig fortfarande rysningar. Det finns ingen kvar. Det är svårt att inte tycka om Mary, Mary Tvärtemot och jag gillar henne speciellt mycket när hon är bortglömd, trilsk och hjärtskärande ensam.



fredag 27 juni 2014

Läsbingo med Boktokig

Tack vare I Elinas Hylla som jag följer både som blogg och på Instagram så kom jag i kontakt med den Läsbingo som Boktokig tagit initiativet till. Hur roligt som helst! Egentligen ska man enbart kryssa för en ruta per bok men jag tänker ta minst två för mastodontprojektet Det av Stephen King som landar på 1333 sidor. Halvvägsrapport på den boken kommer för övrigt snart då jag precis passerade lite över sexhundra sidor.



onsdag 25 juni 2014

Om livet är dig kärt

Jag var sexton år när jag satte mig ner för att skriva ett brev till författaren Gunnel Linde för att berätta för henne just hur mycket hennes bok Om livet är dig kärt, betydde för mig. Jag vet att jag läste den om och om igen, nästan maniskt, och fortfarande är det den bok som för mig bäst har förmedlat känslan av att vara förälskad. Även om jag inte kände henne personligen så blev jag väldigt ledsen när nyheten om Gunnels död kom i helgen. Jag grävde fram de älskade böckerna, för det finns en hel del (Den vita stenen, Jag är en varulvsunge), men ändå fastnade jag återigen för Om livet är dig kärt. Och så mindes jag svarsbrevet som jag fick, det fina handskrivna brevet fullt av värme, pepp och glädje som Gunnel skrev tillbaka till mig för tjugotre år sedan. Efter att ha vänt upp och ner på min lägenhet hittade jag det äntligen längst ner i en garderob men från och med nu kommer det få bo i boken det handlade om. Tack Gunnel.




"Varför finns det inte en handbok för tolvåringar: Konsten att älska, kap. 1: Hurusom man besvarar en trävärja. Om den är omålad. Om Han bor åt samma håll. Om man är barnsligast i klassen, har korta ögonfransar och inget hårspänne. Som jag till exempel."

Ur Om livet är dig kärt, av Gunnel Linde. 

måndag 23 juni 2014

Steglitsan, av Donna Tartt

Theo är tretton år när hans mamma dör i ett terrorattentat mot ett konstmuseum i New York. De befinner sig där tillsammans men då mamman dör ganska omedelbart så kliver Theo ut på gatan utan större fysiska skador. Med sig har han en världskänd och ovärderlig tavla: Steglitsan av Carel Fabritius. Det är en tavla som inte går att sälja, som inte går att visa för någon, så under många år har han den gömd i ett örngott fasttejpad under sängen. Theo är besatt av tavlan, packar ständigt upp den för att titta på den men vet inte riktigt hur han ska lösa allt och så småningom leder allt till en konfrontation med en undre värld som inte drar sig för att använda drastiska metoder.

Detta är ett myller av detaljer. Nästan åttahundra sidor av det, men det är lustigt, för det som i vanliga fall gör mig knasig blir i det här fallet det som gör mig lycklig. Jag älskar att tryggt falla in i alla de pyttedetaljer om Theos liv på Manhattan som Steglitsan innebär. Glatt plöjer jag igenom beskrivningar av föremål som bebor lägenheter, de klädesplagg som människorna bär. Tartt gör det så snyggt, så omärkligt, det blir aldrig enbart en uppräkning utan sakerna kommer till liv på samma sätt som individerna gör. Och vilka individer sedan! Jag tycker inte om Theo under hela resans gång, han blir ju längre det lider allt svårare att ha någon sympati för, men jag tröttnar aldrig på att läsa om honom. Sedan är jag vansinnigt intresserad av överklassfamiljen Barbour där Theo hamnar precis efter bombdådet, samt älskar Hobie och kan inte låta bli att gilla Boris. Det är episkt, vackert och storslaget. Möjligtvis blir jag lite lätt illamående av de stora sjoken av boken som upptas av ett ständigt drickande och knarkande, jag blev nästan bakis bara av att läsa om det. Och bokens sista hundrafemtio sidor var den del som tilltalade mig minst med sin springa-jaga-gömma-gangster-grej. Fast det var två små negativa saker, i övrigt älskade jag den här boken.

fredag 20 juni 2014

tisdag 17 juni 2014

Är det här sommaren när jag läser om Det?


Det var i tonåren jag läste Det av Stephen King men de senaste åren har jag haft en känsla av att det kanske skulle kunna vara dags snart igen. Jag vet att kvinnosynen är långt ifrån acceptabel under stor del av boken och att det förekommer vissa andra underligheter men jag minns den ändå som något magiskt, något man inte kan ta på utan bara känner i magen och hjärtat. Den står där i hyllan och kallar på mig.

lördag 14 juni 2014

Fantastiska, underbara Donna Tartt

Jag har kommit till den sista av de fyra böcker jag och mamma köpte till i påskas och vilken bok det var att spara till sist! Donna Tartts Steglitsan har verkligen tagit mig med storm. Har kommit ca tvåhundra sidor in och om det fortsätter så här ända till sista sidan (har drygt femhundra kvar) så kommer det bli en fantastisk nöjesläsning. När jag inte läser så tänker jag på boken, på Theo och hans liv för alla karaktärerna känns verkliga, som om jag känner dem på riktigt. Läsa boken är exakt vad jag ska göra varje ledig sekund den här helgen.

onsdag 11 juni 2014

Vägen mot Bålberget, av Therése Söderlind

Jag har väntat länge på att läsa den här boken, faktiskt sparat den, för ämnet är något som engagerat mig sedan tonåren. Detta oerhörda i att (mestadels) kvinnor brändes på bål för att de sades ha haft umgänge med djävulen. För jag har alltid undrat hur det kunde ske, hur människor för lite mer än trehundra år sedan lät sig luras till den grad att lögner och påhitt blev till blodigaste allvar. Vägen mot Bålberget handlar om Malin och hennes familj, om hennes grönögda dotter som inte är som människorna på byn tycker att hon borde vara. Det handlar om grannpojken Olof och hans mamma Annika. Samtidigt så får vi följa Jacke och hans tonårsdotter Veronica som på nittonhundrasjuttiotalet börjar nysta i sin släkthistoria, både den som precis passerat och den som ligger mycket längre tillbaka i tiden. 

Historierna om häxprocesserna är fruktansvärda men nästan lika outhärdliga är berättelserna om hur det kunde vara att bara leva i slutet av sextonhundratalet. Hur utsatt man var som kvinna, vilka krav som ställdes på människorna. Man skulle gifta sig, annars var man ingenting värd. Att bli gravid var bland det farligaste man kunde ta sig till men utan barn var man ingenting värd. Man fick inte bära sig åt, inte missa att gå i kyrkan, inte ränna i skogen. Alla människorna i den här boken har jag burit med mig i över en vecka nu, jag har drömt om dem. Jag har varit så oerhört förbannad på dem, för att de varit bångstyriga, för att de gjort fel. Det har varit en underbar läsning och efter att till och med sovit med boken så är mitt pocketexemplar minst sagt tillknycklat och slitet.

Under en stor del av boken blev jag riktigt irriterad på de anklagelser om häxerier som läggs fram, för KOM IGEN, inte kunde väl folk vara så dumma att de på riktigt trodde på det här? Sedan resonerade jag mig fram till att de flesta människors värld på den tiden i Sverige var väldigt liten och att det måste bero på det. I måndags kväll såg jag sedan återigen en repris av dokumentären Paradise Lost som handlar om den moderna häxjakt som 1993 drabbade tre ungdomar i West Memphis, USA, och plötsligt såg jag att allt det här faktiskt hade hänt även nyligen. Drabbade av sorg, av fattigdom, så kunde folk skrika om djävulsdyrkan och att folk borde brännas på bål även under sent nittonhundratal och genast kom människorna från trehundra år tidigare väldigt mycket närmare.

tisdag 10 juni 2014

- Jag kommer nu sen när det passar mig


"Kometen kommer, sa Sniff. Du ska följa med oss till grottan annars blir du mos. Äsch, svarade kattungen och gäspade. Lovar du att komma? frågade Sniff strängt. Du måste lova mig! Före åtta! Jojo, sa kattungen, jag kommer nu sen när det passar mig. Och så fortsatte hon med att tvätta sig."

Ur Kometen kommer av Tove Jansson.

fredag 6 juni 2014

Outtalat - Unspoken

På tal om Modernistas höstkatalog, Outtalat av Sarah Rees Brennan låter riktigt intressant. Förlaget beskriver den så här:

"Kami Glass är förälskad i någon hon aldrig har träffat – en kille som resten av världen tror är påhittad. Det har gjort henne till en outsider i den sömniga engelska småstaden Sorry-in-the-vale. Men Kami beklagar sig inte. Hon driver skolans tidning och håller sig mest för sig själv – tills obehagliga saker börjar hända. Skrik har hörts i skogen och i mörkret. Den övergivna herrgården på kullen som tornar upp sig utanför staden har tänts upp för första gången på tio år. Familjen Lynbyrn, som styrde Sorry-in-the-vale en generation tidigare, har plötsligt återvänt. När Kami börjar gräva i historien för tidningens räkning, upptäcker hon att staden hon älskat i hela sitt liv har dolt en rad hemligheter – inklusive ett mord – och att killen i hennes huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop. Killen som alla trodde var en fantasi kan visa sig finnas på riktigt. Han kan också vara farlig..."

onsdag 4 juni 2014

Leksakskatalog för vuxna

När Modernistas höstkatalog trillade in för någon dag sedan så insåg jag återigen hur mycket jag blir som ett barn inför leksakskatalogen när julafton närmar sig. "Jag vill ha den, och den, och den. Ja, och så självklart den också." Det blir inte sämre av att det presenteras så fantastiskt snyggt heller, hela katalogen är en fröjd för ögat.