The Soundtrack of my Blog

Detta är ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog.

Min blogg har egentligen inte någon specifik låt eller artist som är dess ledmotiv även om musik är en väldigt viktig del av mitt liv; jag växlar mellan den mörkaste dödsmetallen (Dark Tranquillity) och peppigaste musikalen (Chess), med lite schlager och jojk däremellan. Så jag väljer den friare tolkningen och berättar om den enda företeelse som på riktigt kännetecknar Beroende av Böcker, ett verk som helt håller taktpinnen och ackompanjerar just min plats på internet: Harry Potter. Jag skäms inte det minsta för att säga det högt då jag älskar den världen mer än den riktiga men jag vet hur det ofta(st) mottages av andra. Med skepsis, gärna lite nedlåtande. Är inte det en barnboksserie? Som om det skulle göra den mindre värd. Men det är ju bara hittepå. Precis, exakt vad jag behöver för att överleva i den här orättvisa, hårda världen. 

Harry Potter är böckerna och filmerna jag ständigt återkommer till, min referensram, och det är en vy över Hogwarts som är min blogg-bild. Allt som oftast finns en av ljudböckerna under "Just nu lyssnar jag på", helst på engelska och inläst av Stephen Fry. Kärleken är så stor att jag tagit familjen både till filmstudion i Watford utanför London samt Orlando, Florida.

Warner Bros. Studio Tour - Dumbledores kontor

Universal Studios, Florida - Gringotts Bank

Men sedan finns det även ett gäng tjejer och kvinnor, både verkliga och fiktiva, som allt som oftast sitter på mina axlar (och kaffemuggar) och tjattrar när jag läser och skriver. Ni vet sådana tjejer man inte har där man placerar dem, som högljutt bryter mot reglerna men inte för att jävlas utan för att de helt enkelt inte står ut med något annat. Lilla My. Ronja Rövardotter. Joan Jett. Margaret Atwood. Som bestämt berättar att de inte står ut med att vara ledsna, de klarar av glada eller arga. Som beskriver orättvisor man knappt orkar läsa om. Som skriker att de inte bryr sig om sitt j*vla rykte. Som bara är dem de föddes till. De är alla mina bästa vänner, som jag behöver vid olika tillfällen på året och i livet. Precis som den fiktiva världen i Harry Potter.

Mellandagsvila med Mumin, magiska leksaker och tung efterkrigstids-realism

Vad jag gör under mellandagarna när de för en gångs skull inte spenderas på jobbet: parkerar mig i sängen med kaffekopp, dator och en hög med böcker. Just nu blandar jag The Toymakers av Robert Dinsdale med Tysk höst av Stig Dagerman, för eländet efter andra världskriget behöver sannerligen lättas upp av en magisk leksaksaffär!

Fredagstips: Trollvinter av Tove Jansson

Vi brukar påminna varandra under den här tiden på året, jag och Helena på Fiktiviteter, om trösten i att läsa Trollvinter av Tove Jansson. Den här gången tog jag även till mig rådet att lyssna på boken, med uppläsning av Mark Levengood, vilket gav berättelsen ytterligare en dimension även om jag kan sakna att inte ha den fysiska boken med de fina bilderna framför mig. För det är bilder att drunkna och försvinna i. 

Den här tiden på året, ja. Jag vet att jag trampar på många tår när jag säger att jag avskyr julen, att jag bara vill att det ska vara över, samtidigt som jag i skrivande stund vet att jag bara är i början av eländet. Just nu är jag stursk. Det här går ju bra! Såå jobbigt är det inte. Samtidigt som det i bakhuvudet rullar en röst som säger att jag kommer vara gråtfärdig när den tjugonde närmar sig. Jaja, jag kanske får lyssna ännu en gång på Trollvinter om någon vecka eller två. För jag behöver verkligen det där snarstuckna och ensamma Mumintrollet när det känns som att hela världen är emot mig.

Too-ticki. En av Mumindalens mest sympatiska karaktärer. Baserad på Tove Janssons livskamrat Tuulikki Pietilä.

Kulturkollos veckoutmaning: Är katten det ultimata bokdjuret?

Det enkla svaret: ja!

Så det lite längre svaret: På grund av tidsbrist, julstress och en barnslig önskan att vara lite motvalls så går jag helt emot uppgiften att komma på annat djur, alternativt hitta på ett nytt, och publicerar en bild på mitt ständiga läs-sällskap: Cattis och Sussie. För det är inte många saker som är bättre än att krypa ner i sängen, soffan, fåtöljen med mina tjejer, en bok och en muminmugg kaffe. Bilden nedan är från i helgen när vi spenderade söndagen tillsammans med den illustrerade versionen av Harry Potter och fången från Azkaban. 

Kulturkollos veckoutmaning: favorittanter!

När jag var barn hade min mormor en granne som varit hennes bästa vän i årtionden. De bodde i samma trappuppgång, hade tvättstugan samtidigt (där fika alltid ingick!) och stöttade varandra i vått och torrt. Mormor och tant Judit var oskiljbara. När mormor gick bort var Judit så ledsen att hon inte ens orkade lämna sin lägenhet. För mig var de båda, och är fortfarande, själva sinnebilden för tanter och kraften hos dessa. Man fick inte låta de blommiga klänningarna och papiljotterna lura en, de var urstarka själar som varit med om precis allt och ändå levt vidare. Förlorat barn, varit med om kriget, arbetat hårt hela livet. På bilden här nedan är min mormor närmare min nuvarande ålder men på något sätt så är hon i mitt minne utan ålder, tidlös. Jag bor nu på samma gård som min mormor och Judit gjorde, använder samma tvättstuga. Fortfarande tror jag att mormor ska stå i vardagsrumsfönstret och vinka till mig när jag går förbi. Det är femton år sedan hon gick bort.

Så vill jag ta upp en fiktiv, litterär tant också! Muminmamman är en stor favorit. Hon är både nervös och överbeskyddande och på samma gång lättsam och tillåtande. Hon tillåts ha djup. Och så bär hon runt på en enorm svart handväska som hon inte släpper taget om för något i världen.

Lämplig midsommarlektyr

Farlig midsommar av Tove Jansson. Glad midsommar på er!

- Jag kommer nu sen när det passar mig

 

"Kometen kommer, sa Sniff. Du ska följa med oss till grottan annars blir du mos. Äsch, svarade kattungen och gäspade. Lovar du att komma? frågade Sniff strängt. Du måste lova mig! Före åtta! Jojo, sa kattungen, jag kommer nu sen när det passar mig. Och så fortsatte hon med att tvätta sig."

Ur Kometen kommer av Tove Jansson.

Anteckningsböcker Mumin

Jag har spanat på dem tidigare och igår när jag var i behov av lite tröstshopping så köpte jag två av de Mumin-anteckningsböcker som finns på Pocketshop. Mårran var självskriven. Vet inte riktigt vad jag ska fylla dem med men skrivpapper blir sällan gammalt hos mig.