I pestens tid

De här corona-tiderna har nästan sänkt mig totalt. Skolan är avskalad till absoluta minimum och allt sker på distans, men ändå orkar jag knappt med det lilla. Jag är hemma nästan hela dygnet, sover uruselt, ligger vaken om nätterna och läser nyheter, spelar Candy Crush. Läser knappt några böcker alls. Därav tystnaden här just nu. Vill dock tillägga att jag inte är så rädd för själva smittan utan mer vad allt detta potentiellt kan göra med vår ekonomi,  jobben och globaliseringen. Det känns som att leva mitt i en skräckfilm samtidigt som den gryende våren ger sig till känna när man ger sig ut på promenad. Surrealistiskt. Tanken på att detta kan pågå i flera månader till är oerhört påfrestande. Men snart får jag bara ta mig i kragen och skärpa mig, försöka släppa ångesten och se framåt. Tills dess lyssnar jag på massor av Harry Potter på Storytel samt Var är Olle (också den på Storytel!).

Hoppas ni alla mår bra.

Podcast: Potterpodden - Harry Potter bok för bok

Jag har lyssnat på Potterpodden - Harry Potter bok för bok, en podd skapad av Rabén & Sjögren samt Storytel. Programledare är Marie Birde och producent är Terri Herrera. Det finns sju avsnitt (varav sex stycken har släppts i skrivande stund), alltså lika många som böckerna om Harry Potter, och alla gästas av exempelvis författare, programledare och anställda på SF-bokhandeln. Många kändisar som är med är det för att de grottat ner sig i Potter-verse ordentligt, men det har även gjorts utrymme för människor som helt enkelt jobbar med HP på något sätt. I början av varje avsnitt påstås det att detta är den enda Harry Potter-podden man behöver lyssna på vilket självklart är sagt med glimten i ögat men känns ändå så långt ifrån sanningen man kan komma. Det är tråkigt att en så pass god idé inte förvaltades bättre. I första avsnittet totalt vägrar gästen Björn Kjellman göra några röster, trots att han är den som läst in hela bokserien för Storytel. Programledaren växlar mellan att ställa de mest udda frågorna och att avbryta för nya frågor när samtalen äntligen hettar till. Kanske skulle man tillåtit produktionen att bli längre? Nu känns det mest som att man har skrapat på ytan. När det väl blir intressant så blir det riktigt jäkla intressant, men däremellan blir det tyvärr ganska tunt. Nu hoppas jag att Jonas Gardells medverkan i det sista avsnittet, som släpps nästa lördag, ska väga upp för mycket av det som sänts hittills.

Om det är någon som har förslag på en bättre Harry Potter-podd så vet ni var jag finns!

Harry Potter - Den första september kom och gick

...och jag låtsades packa och åka till Hogwarts i år också. Som hundratusentals (miljontals?) andra i världen. Jag undrar när detta ska börja mattas av, rinna ner i skarvarna av andra fenomen, men jag är överlycklig så länge det håller i sig. 

Passa även gärna på och läs artikeln i DN om skolan i Nashville, USA, som har bannlyst J.K. Rowlings böcker då de trollformler som läses upp i dem: "är faktiska förbannelser och trollformler, när de läses upp av en människa finns det risk att frammana onda andar i närheten av personen som läser upp texten". Ja ja, jag säger då det... Undrar vilka som har starkast tro på magi och fantasivärldar här.

Hur fina är inte de nya Harry Potter-omslagen?

Jag fullkomligt älskar de nya Harry Potter-omslagen och kommer helt klart köpa allihopa igen, trots att jag redan äger dem i flera olika utgåvor, på både svenska och engelska. De mjuka banden med mer stilrena bilder ska tilltala äldre läsare och inte de nio till tolvåringar som var den primära målgruppen en gång i tiden. Bokserien har som bekant överskridit alla åldersgränser och rekommendationer, och har blivit något för alla med ett fantasy-hjärta. Det är den brittiske formgivaren Olly Moss som har skapat de nya, mindre lekfulla och mörkare omslagen. Och jag älskar dem alla med hela mitt Harry Potter-hjärta.

Sommar-projekt?

Funderar på om jag ska ha något sommarprojekt vad gäller läsning i år. Har länge haft för vana att drämma till med någon storslaget; som att bara läsa på engelska, läsa igenom alla böcker i en specifik serie eller något baserat på genre; om inte annat så för att ha något att göra revolt emot. För jag är inte så mycket för att följa regler, inte ens mina egna. Så jag vill inte ha något som jag egentligen ser fram emot för mycket (plöja Game of Thrones-böckerna) men som jag senare kommer strunta i för att jag högtidligt satt upp det som ett mål. Utan något lagom. Frågan är bara vad detta "lagom" skulle kunna vara för något. Skulle vilja göra något nytt på riktigt och inte bara dra till med att läsa Jane Austen på originalspråk eller ta mig igenom Harry Potter ännu en gång. Det sistnämnda lär ju ske ändå menar jag.

Eftersom det är en månad till semester så klämmer vi till med en badbild, bara för att.

Kampen om Järntronen - separationsångest och ett glatt återseende

Det är både med glädje och en hel del sorg som jag ser den sista tv-säsongen av Game of Thrones. För jag är glad att det tar slut, oändliga serier brukar inte vara bra i slutändan. Men givetvis är det samtidigt tårframkallande att komma till det oundvikliga slutet, att få veta exakt hur det går för alla och när man kan sin George R.R. Martin så vet man att det kommer bli blodigt. Så min vana trogen har jag samtidigt börjat om från början. Det är precis så här jag alltid gjort när jag kommit till slutet av en serie, om det så varit Kulla Gulla eller Harry Potter, och allt har känts tomt och ödsligt: slagit upp första boken för att återigen bli innesluten i den trygga början. Så nu har jag med hjälp av Storytel börjat lyssna på Kampen om Järntronen, som den första boken heter på svenska. För något måste jag göra för att dämpa separationsångesten. Alla karaktärerna känns så unga och naiva och många gånger vill jag skrika åt dem att akta rygg, att inte vara så förbannat oskyldiga. Men mest njuter jag av att insupa miljöerna, att få gå i korridorerna, sitta framför eldstäderna och klappa skräckvargarna.

En kärleksförklaring till Stephen Fry's uppläsning av Harry Potter

Det finns sju böcker i serien om Harry Potter och jag har plöjt dem alla oräkneliga gånger. Jag har läst på svenska och engelska, de "vanliga" böckerna, specialutgåvorna, de illustrerade och så ljudböckerna. Nästan hela tiden har jag faktiskt min favorit-trollkarl i lurarna, på vägen till och från jobbet. Många är dagarna när jag bara inte orkar med något annat, i tröttheten om morgonen och den totala utmattningen om eftermiddagarna. Jag har provat att lyssna på svenska med Björn Kjellman men kommer inte ifrån att det är mycket bättre på engelska med Stephen Fry som uppläsare! Han gör rösterna så individuellt att man vet vem han föreställer redan innan namnet nämns. När saker ropas ut i högtalare har man lagt till ett burkigt eko och han läser med en sådan inlevelse att jag blir lycklig ända ner i tårna varje gång. Det har till och med gått så långt att jag faktiskt hör hans röst i huvudet när jag själv läser text-böckerna. Allt det positiva överglänser med råge det faktum att han till en början inte uttalar "Gryffindor" som de gör i filmerna. "Accio" uttalar han, enligt mig, felaktigt rakt igenom sju böcker. 

Sedan blir lyssningen lite extra kul när man får veta roliga fakta som att han hade svårt att uttala meningen "Harry pocketed it" och sägnen berättar att J.K. Rowling sedan noga petade in den meningen i alla följande böcker. Vilket så här i efterhand sägs vara delvis sant, men jag gillar ändå tanken.

Harry Potter Book Night 2019

För sjätte gången firar vi Harry Potter Book Night, något som på många ställen i världen innebär fysiska träffar i den lokala bokhandeln, men även att man sitter hemma och läser sin favoritdel i serien. Här i Sverige uppmärksammas det (mig veterligen) enbart som fysiskt event på The English Bookshop i Uppsala men rätta mig gärna om jag har fel! Det här årets tema är "Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry". Jag tänker nog sätta mig framför brasan med en kopp te och öppna någon av de fantastiska illustrerade böckerna med hisnande bilder av Jim Kay.

Severus Snape and the Marauders

Det har kommit ännu en film gjord av fans till Potter-verse och jag måste säga att jag gillar! Mycket förmodligen för att den handlar om min absoluta favorit i den här världen: Severus Snape. Filmen heter Severus Snape and the Marauders och är ca 25 minuter lång. De blir i allmänhet bara bättre och bättre, de här hyllningarna till en värld som så många av oss bara vill se mer av. Just den här filmen är ovanligt snygg med bra val av skådespelare för de välkända rollerna och den är stundtals riktigt rolig, jag skrattade högt vid ett par tillfällen. Men mest är den sorglig och faktiskt ganska våldsam. Jag gillar att de läst på och kan sin Harry Potter, att händelserna faktiskt knyter an till både J.K. Rowlings böcker och filmerna. Rekommenderas!

The Soundtrack of my Blog

Detta är ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog.

Min blogg har egentligen inte någon specifik låt eller artist som är dess ledmotiv även om musik är en väldigt viktig del av mitt liv; jag växlar mellan den mörkaste dödsmetallen (Dark Tranquillity) och peppigaste musikalen (Chess), med lite schlager och jojk däremellan. Så jag väljer den friare tolkningen och berättar om den enda företeelse som på riktigt kännetecknar Beroende av Böcker, ett verk som helt håller taktpinnen och ackompanjerar just min plats på internet: Harry Potter. Jag skäms inte det minsta för att säga det högt då jag älskar den världen mer än den riktiga men jag vet hur det ofta(st) mottages av andra. Med skepsis, gärna lite nedlåtande. Är inte det en barnboksserie? Som om det skulle göra den mindre värd. Men det är ju bara hittepå. Precis, exakt vad jag behöver för att överleva i den här orättvisa, hårda världen. 

Harry Potter är böckerna och filmerna jag ständigt återkommer till, min referensram, och det är en vy över Hogwarts som är min blogg-bild. Allt som oftast finns en av ljudböckerna under "Just nu lyssnar jag på", helst på engelska och inläst av Stephen Fry. Kärleken är så stor att jag tagit familjen både till filmstudion i Watford utanför London samt Orlando, Florida.

Warner Bros. Studio Tour - Dumbledores kontor

Universal Studios, Florida - Gringotts Bank

Men sedan finns det även ett gäng tjejer och kvinnor, både verkliga och fiktiva, som allt som oftast sitter på mina axlar (och kaffemuggar) och tjattrar när jag läser och skriver. Ni vet sådana tjejer man inte har där man placerar dem, som högljutt bryter mot reglerna men inte för att jävlas utan för att de helt enkelt inte står ut med något annat. Lilla My. Ronja Rövardotter. Joan Jett. Margaret Atwood. Som bestämt berättar att de inte står ut med att vara ledsna, de klarar av glada eller arga. Som beskriver orättvisor man knappt orkar läsa om. Som skriker att de inte bryr sig om sitt j*vla rykte. Som bara är dem de föddes till. De är alla mina bästa vänner, som jag behöver vid olika tillfällen på året och i livet. Precis som den fiktiva världen i Harry Potter.

Fredagstips: Makers, Mysteries and Magic - The Crimes of Grindelwald

Sista fredagstipset innan jul måste så klart bli ett från Potter-verse! Om du har sett film nummer två i Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald så kan du även lyssna till Makers, Mystery and Magic, ca fem timmar om hur filmen blev till. Det är Dan Fogler som håller i berättandet, som i filmen spelar Jacob Kowalski, men även de andra skådespelarna och många andra (från regissören till stuntpersonerna och de som byggt alla scener och samlat rekvisita) får göra sina röster hörda. Ibland är det lite fånigt, ofta intressant och några gånger har jag brustit ut i ett högljutt och hjärtligt skratt. Dan Fogler är underbar. Man får inte veta några stora hemligheter men det puttrar på och är ett fint komplement när man sett filmen och ändå vill ha mer Fantastic Beasts.

Finns på Storytel samt att köpa hos Pottermore. 

Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald

Jag läste filmmanuset till Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald på onsdagen och såg filmen på torsdagen - och älskade såklart allt med hela mitt hjärta. Som den extrema Potter-vers-nörd jag är så tror jag inte att jag är kapabel till annat. Den här andra delen i Fantastic Beasts är både mörkare och mer detaljerad än den första, historien liksom vindlar fram samtidigt som den presenterar personer och händelser. Det lönar sig att kunna sin Harry Potter. Fortfarande håller J.K. Rowling på att bygga upp den här världen, även om det självklart är samma trollkarlsvärld som vanligt, fast då många årtionden innan Harry Potter själv. Det är mycket att förmedla, vi har ännu inte kommit till finjusteringarna, nyanserna i berättandet men då det ska bli hela tre filmer till (sammanlagt fem) är jag inte så orolig. Det kommer. Just nu är jag mer än nöjd med att bara få befinna mig i magin igen, höra musiken och känna dragningskraften. Att se en ny film i Potter-verse är ungefär som att åka bergochdalbana: jag vill skrika av skräckblandad förtjusning, det kittlar i magen och jag önskar att det aldrig tog slut.

Jude Law är fantastisk som en yngre Albus Dumbledore och jag älskar att Johnny Depp äntligen är "gammal" nog för att spela riktig skurk, Gellert Grindelwald skrämmer på riktigt. Det är många anspelningar på Nazityskland med den karismatiske ledaren som lindar folk runt sitt lillfinger. Jag önskar att de kommer bre på mer angående Den Stora Kärlekshistorien mellan de två herrarna, för än så länge har det varit mest antydningar och stora svepande gester. I övrigt så fullkomligt älskar jag Jacob Kowalski, en jättefin karaktär som det ligger massor av kärlek bakom. Som så ofta i den här världen är själva huvudpersonen, Newt Scamander, lite slätstruken, men han tillåts vara introvert! Och ser mer på sina egna skor än den han faktiskt pratar med. Systrarna Goldstein är med lite mindre den här gången men både Katherine Waterstone som Tina och Alison Sudol som Queenie tar över varje scen de är med i. Filmens stora överraskning var Zoë Kravitz som Leta Lestrange, jag brukar inte svära i text men: jävlar! Så avslutningsvis, om du gillar den här världen ens bara lite så måste du se The Crimes of Grindelwald.

Kulturkollos veckoutmaning: bokomslag

Veckans utmaning är att visa tre favoritbokomslag och berätta varför just de är favoriter. Då jag är dålig på att komma ihåg omslag, förmodligen för att de inte är så viktiga för mig, så är åtminstone två av dem relativt nya bekantskaper för mig. Den tredje är en Favorit För Resten Av Livet. 

1. Cthulhu vaknar av H.P. Lovecraft

Fria Ligan Förlags smärtsamt vackra illustrerade utgåva ligger sedan en månad tillbaka på bordet bredvid läsfåtöljen. Jag kan inte riktigt sluta ta upp den och försvinna in i bilderna och tappar nästan andan av bokens omslag.

2. We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson

Jag vet inte hur många gånger jag stod med den här boken i handen på Pocketshop och var på väg att köpa men sedan ändå bangade i sista sekunden. För omslaget är magiskt med flickorna och den kolsvarta katten. Att jag länge inte visste så mycket om vare sig boken eller författaren spelade inte så stor roll, det var själva känslan som omslaget gav mig som var det viktiga. 

3. Harry Potter och De Vises Sten av J.K. Rowling

Jag har skrivit om det här omslaget så många gånger, men så är det också min stora favorit. Fortfarande fylls jag av så många känslor när jag håller i mitt slitna, sönderlästa exemplar. Det innebär ett löfte om tillträde till en magisk värld. Det är en port till Potter-verse samt så hisnande myllrande och fint att jag fortfarande inte riktigt kan se mig mätt på det.

Lite lästid = Hogwarts i LEGO

Det blir tyvärr inte så mycket läsning just nu, som mest ett par sidor i Stockholmspesten av Sofia Albertsson innan sovdags. En av anledningarna till att orken tryter är att vi håller på att byta CRM-system på jobbet vilket innebär att allt det dagliga ska bli gjort samtidigt som vi ska lära oss det nya. På samma tidsrymd. Och om jag trodde att bonusbarnens skolstart på högstadiet skulle innebära färre aktiviteter för föräldrarna så trodde jag käpprätt fel.. Man förväntas jobba på diverse lopp som Stockholms Halvmarathon och Tjurruset, för att samla in pengar till klasskassan. Sedan kommer mejl om att det ska bakas 100 bullar PER BARN till innebandyn, som ska säljas till förmån för diverse cuper senare i vinter. Den lilla tid som finns över just nu spenderar jag böjd över köksbordet, byggandes en enorm (6032 bitar) LEGO-version av Hogwarts. Den var snordyr men åh vad det är värt varje krona!

Riksdagsval, Harry Potter och Voldemort

Det är svårt att koncentrera sig på höstläsningen nu. Jag slukade Jonas Gardells Till minnet av en villkorslös kärlek men sedan har jag, återigen, nästan enbart tröst-läst Harry Potter. Det har blivit de senare böckerna, som konstigt nog är mörkast av alla, men ändå inger hopp om att ondskan faktiskt kan besegras. Det är som att jag går runt och håller andan inför valet på söndag, för om jag var orolig för fyra år sedan så är jag livrädd nu. Idag ska jag förtidsrösta, utnyttja min enda möjlighet att påverka vår framtid och det är jätteviktigt, men jag kan inte sluta känna hopplöshet. Jag hoppas det byts ut mot en vilja att kämpa och göra motstånd nästa vecka, när vi får veta hur många som faktiskt röstat på Voldemort, men just nu är jag bara vettskrämd och tyst.

Sommartips: Science Fiction-bokhandeln

Det finns få ställen jag tycker så himla mycket om som Science Fiction-bokhandeln i Stockholm. Det är som att komma hem varje gång man kliver in där, sommar som vinter, men visst är det något extra speciellt med att gå dit för att bunkra upp sommarläsning! Man plockar på sig någon Harry Potter-pryl i förbifarten, klämmer på gosedjur från japanska serier man aldrig ens hört talas om och funderar återigen på att övertala sambon att han visst behöver ett Game of Thrones-förkläde. Och självklart måste jag ha en mugg som det står "You know nothing, Jon Snow" på! Ygritte rules.

Lägger till en bild från 14 april 2012 när butiken hade Star Wars-dag och hela stället kryllade av Stormtroopers! 

Harry Potter - Hogwarts Mystery

Det är inte ofta jag spelar spel i mobilen, det har i ärlighetens namn blivit i stort sett bara Candy Crush, men jag var ju tvungen att prova Harry Potter Hogwarts Mystery när det släpptes i slutet av april! 

De första ryktena sade att det skulle bli en variant på Pokémon men det visade sig inte stämma alls. Hogwarts Mystery är ett rollspel där man ska ta sig igenom sju år på den berömda trollkarlsskolan, man bygger relationer och får pluspoäng när man i samtal ger de mest empatiska svaren, man går på lektioner och lär sig trollformler, tillverkar trolldrycker och kastar trollformler. Ja ni hör, allt det där man velat göra sedan man började läsa böckerna för tjugo år sedan! Jag blev insorterad i Ravenclaw och äventyret kunde börja. 

Jag håller helt med alla de som klagar på att allt går för långsamt samt att man helst ska punga ut med en halv förmögenhet för att få något som helst flow i spelet. Ens kraft tar alltid slut mitt i alla intressanta lektioner och händelser och sedan får man sitta där och vänta på att det ska fyllas på. Alternativt köpa sig vidare. Det är löjligt lätt att ruinera sig på det här. Jag hade önskat att man hade kunnat spela någon timma på kvällen; istället får man planera in väntetid och får en påminnelse om att man kan fortsätta spela när man för länge sedan lagt ifrån sig mobilen för att sova. Och spelar man inte då går tidsramen för uppdraget ut och man riskerar att misslyckas. Varje gång man spelar bör man kunna vara tillgänglig en till tre timmar framåt vilket kan vara svårt när man har ett jobb som ska skötas.

Vi får se hur länge jag står ut men än så länge hänger jag med, har precis börjat år 2 på Hogwarts och kan inte annat än njuta av att få gå på lektioner hos professor Severus Snape, ha dueller och gräl med min nemesis Merula (och tillika Draco Malfoy-kopia) samt svepa med fingret över skärmen i särskilda mönster för att kasta trollformler. Någonstans hoppas jag att tillverkarna av spelet ska släppa girigheten och göra detta till ett upplevelsespel istället för kassako. Alla Harry Potter-fans är värda det. 

Kulturkollos veckoutmaning: Bra och dåliga grannar

Vem är min favoritgranne? Vem slipper jag helst småprata med vid brevlådan?

Då jag är ganska asocial har jag gärna de flesta grannarna på behörigt avstånd. Som Gaël Faye skriver i Litet Land: "Vi undviker varandra hjärtligt i trappuppgången" (Inget ordagrant citat då jag inte har boken med mig just nu.) Men någon jag skulle kunna tänka mig att faktiskt bo granne med, och då kanske inte så mycket för det eventuella sällskapet som för det fantastiska kråkslottet till hus, är Stephen King. För kolla in det här! Det är hit man vill gå först på Halloween. 

Bland de fiktiva valen så måste jag nog välja Familjen Weasley i Harry Potter. För att bo granne med dem innebär att finnas några kilometer bort och inte så tätt inpå. Samt att det känns som att man alltid skulle vara välkommen in på en kopp te eller whisky vid behov, om man ändå mot förmodan känner sig lite sällskaplig. 

Vilka grannar jag inte vill ha? De allra flesta andra, riktiga som påhittade.

Trygghetsläsning 2.0

Så kommer de där dagarna när man, trots oräkneliga nya böcker som ligger och glöder på nattduksbordet, ändå väljer att för femtioelfte gången ta upp Harry Potter och den flammande bägaren. För att man behöver något tryggt, för att man behöver magin. När man egentligen borde ta vara på den extra lediga tiden och läsa något helt nytt. Men äh, egentligen, schmegentligen.

Voldemort: Origins of the Heir

Den 13 januari släpptes den av fans gjorda prequel Voldemort: Origins of the Heir, som hör hemma i Harry Potter-verse. De två italienarna Gianmaria Pezzato och Stefano Prestia har skapat nästan en timmas spelfilm om Voldemort, vad som hände sista tiden han gick på Hogwarts och vad som skedde när hans skolgång var slut och han började arbeta på Borgin & Burkes. Vi får även lära känna hans tre närmaste vänner på skolan: Grisha McLaggen (Gryffindor), Wiglaf Sigurdsson (Ravenclaw) och Lazarus Smith (Hufflepuff). Filmen finansierades genom crowdfunding på Kickstarter, kostade ca 15 000 pund och med tanke på förutsättningarna så är detta jättefint gjort. Jag tar varje möjlig chans att få befinna mig i den här världen och även om de storslagna miljöerna och effekterna självklart inte finns med som i de officiella filmerna så fångas jag ändå av känslan. Harry Potter-känslan. Extra roligt är att Warner Brothers, som äger rättigheterna till Harry Potter, har godkänt den här filmen med det enda kravet att den skulle vara gratis vilket betyder att den ligger på YouTube. Självklart har den sina brister men hjärtat finns på det rätta stället och man kan se vad de här personerna skulle kunna göra om bara resurserna vore de rätta. Filmen får tre trollstavar av fem möjliga.