Det är både med glädje och en hel del sorg som jag ser den sista tv-säsongen av Game of Thrones. För jag är glad att det tar slut, oändliga serier brukar inte vara bra i slutändan. Men givetvis är det samtidigt tårframkallande att komma till det oundvikliga slutet, att få veta exakt hur det går för alla och när man kan sin George R.R. Martin så vet man att det kommer bli blodigt. Så min vana trogen har jag samtidigt börjat om från början. Det är precis så här jag alltid gjort när jag kommit till slutet av en serie, om det så varit Kulla Gulla eller Harry Potter, och allt har känts tomt och ödsligt: slagit upp första boken för att återigen bli innesluten i den trygga början. Så nu har jag med hjälp av Storytel börjat lyssna på Kampen om Järntronen, som den första boken heter på svenska. För något måste jag göra för att dämpa separationsångesten. Alla karaktärerna känns så unga och naiva och många gånger vill jag skrika åt dem att akta rygg, att inte vara så förbannat oskyldiga. Men mest njuter jag av att insupa miljöerna, att få gå i korridorerna, sitta framför eldstäderna och klappa skräckvargarna.
Jag är ganska ny i GoT-världen. Var tack vare en superpeppad kollega plus min pojkvän som jag började kolla för ett tag sedan och nu ska jag börja på säsong fem. Jag har faktiskt funderat på att läsa böckerna också för att det känns som jag verkligen vill sjunka ner ännu mer i allt!
SvaraRaderaVad roligt! Jag har inte läst alla böckerna, det har nog blivit tre av dem, men jag kanske fortsätter längre nu den här gången. Förutom de vanliga skillnaderna mellan bok och tv-serie/film så finns det hos GoT viktiga och annorlunda nyanser i böckerna som inte finns i det filmade materialet. Ett stort exempel är hela förloppet och känslorna kring Daenerys och Kahl Drogos bröllopsnatt.
RaderaSå läs gärna böckerna! Om inte annat som ett komplement.