Sommar-projekt?

Funderar på om jag ska ha något sommarprojekt vad gäller läsning i år. Har länge haft för vana att drämma till med någon storslaget; som att bara läsa på engelska, läsa igenom alla böcker i en specifik serie eller något baserat på genre; om inte annat så för att ha något att göra revolt emot. För jag är inte så mycket för att följa regler, inte ens mina egna. Så jag vill inte ha något som jag egentligen ser fram emot för mycket (plöja Game of Thrones-böckerna) men som jag senare kommer strunta i för att jag högtidligt satt upp det som ett mål. Utan något lagom. Frågan är bara vad detta "lagom" skulle kunna vara för något. Skulle vilja göra något nytt på riktigt och inte bara dra till med att läsa Jane Austen på originalspråk eller ta mig igenom Harry Potter ännu en gång. Det sistnämnda lär ju ske ändå menar jag.

Eftersom det är en månad till semester så klämmer vi till med en badbild, bara för att.

Sommarlovet är slut!

Idag var det slut med sovmorgon, tupplur mitt på dagen och allmänt slappande. Idag börjar jobbet återigen. Tror jag skulle ha behövt ännu en vecka, faktiskt. Det tog ungefär en vecka av ledighet innan jag var tillräckligt avslappnad för att kunna läsa ordentligt men efter det har jag njutit av att läsa i stort sett när och var som helst. Ska göra mitt bästa för att få ner recensioner av allt också. Det kommer även en rapport om hur det var att besöka Harry Potter Studios i Watford.

Också en slags delrapport

Är det inte lite typiskt att precis när jag är mitt i slutstriden av Det (Stephen King) av en slump kikar upp ovanför bokkanten och får se en ensam ballong sväva ovanför grannens balkong? En ballong som definitivt inte fanns där bara en stund innan. I någon sekund blev jag nästan rädd på riktigt innan jag insåg att det faktiskt pågick ett kalas där.

Det är för varmt för att blogga...

Just nu spenderar jag så mycket tid som möjligt på ställen som på bilden här nedan. Läser gör jag ständigt! Är helt hypnotiserad av Megan Abbotts The Fever och boken är nästan bucklig av att ha släpats med på strand, legat i solen samt fått diverse drycker på sig. Men att ta upp datorn och blogga om allt det jag läser, nej, det får vänta tills det blir lite svalare. Så det inofficiella bloggsommarlovet fortsätter här på Beroende av Böcker. På återseende!

Sommarrutiner ska bli höstrutiner

Har under sommaren kommit ifrån rutinen att blogga regelbundet men hoppas att jag nu när mamma kommer hem från solsemester kan återgå till det normala med ett par inlägg i veckan. I tre veckor har jag haft ansvar för fyra katter på två ställen och har mest flängt runt och öst upp mat. Jag läser lite om kvällarna och ibland på pendeln om morgonen men jag måste erkänna att det varit tufft att komma tillbaka till vardagsrutinerna. I brist på ork har jag fastnat i tv-serierna Broadchurch (extra kul för Doctor Who-fans då både David Tennant och Arthur Darvill är med) samt Top of the Lake men jag puttrar långsamt på med böckerna Wolf Hall och Sju jävligt långa dagar. 

Nyinköpt!

Åtminstone en av semesterdagarna måste gå till att köpa böcker, håller ni inte med? Gick förbi SF-bokhandeln, Drottninggatans Bok & Bild och Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan för att bunkra upp lite nytt. Jonas Gardells tredje och avslutande del i Torka aldrig tårar utan handskar var självklar, de två i pocket lite mer chansningar men jag kände mig modig!

 

(De i pocket är Fördömd av Benedict Jacka samt Bring up the Bodies av Hilary Mantel.)

Checkar in på bloggen

Det blev visst lite mer än en veckas bloggsemester och jag har mina aningar om att de närmaste veckorna kommer att fortsätta på liknande sätt. Jag har faktiskt inte ens öppnat min dator för annat än att betala mina räkningar. För att vara helt ärlig så har jag knappt läst en rad heller utan mest bara existerat, andats. Varit på Bornholm och cyklat. Badat i sjö och badat i havet. (Och de senaste dagarna: tampats med en sommarförkylning.) Men nu ska jag sätta igång igen, jag och bondkatten sitter redo i soffan med Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe.

Nåd! Är det inte sommarlov snart?

Nu måste det väl ändå vara dags för sommarlov? På något konstigt sätt så går veckorna på en och samma gång hyperlångsamt och blixtsnabbt, helgerna blinkar förbi på en kvart. Jag har två veckor och tre och en halv dag kvar att arbeta men vad älskade Bloggen gäller så måste jag utropa vila nu. All den kraft som jag har kvar, och det är inte mycket kan jag avslöja, behövs till uppgifterna på jobbet. Så från och med nu kommer det bli (ännu) mer sporadiskt mellan inläggen här. 

På pendeltåget läser jag just nu Två eller tre saker jag glömde berätta för dig av Joyce Carol Oates och trots att ögonen ofta går i kors på mig så tvingar jag mig själv att läsa vidare. Tycker den är fantastisk! Oates när hon är som absolut bäst. Om kvällarna försöker jag ta mig an Händelser vid vatten av Kerstin Ekman men jag tror ärligt talat att jag behöver vara piggare för att klara av den. 

En galen tants svettiga försvarstal

Är det bara jag som blir allt mer folkilsken ju varmare och ljusare det blir? Att högt yttra att man inte gillar värme och sol får folk att reagera som om man sagt att man älskar att tortera hundvalpar eller att man som sport drämmer till pensionärer med bildörren på övergångsställen. ”Klaga inte!” skriker de nervöst och ser ut som att man jinxat hela sommaren. För vuxna, utbildade och på alla andra sätt ickevidskepliga människor får gärna för sig att om man klaaagar på värmen så kommer den försvinna i ett litet nafs. Varje gång denna diskussion utspelar sig i min närhet så får jag en överväldigande lust att ta min svettiga tröja och knyckla in den i vederbörandes ansikten. För mig är sommaren mest en period av just transpiration samt ett evighetssökande efter sol- och getingfria platser. Jag sover otroligt dåligt och blir lätt galen varje gång jag tvingas åka kommunalt i rusningstrafik (två gånger om dagen) med min näsa i någon främmande persons armhåla, fast jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bygga bo nere på tunnelbanans Blå linje där det otroligt nog är svalt även i augusti.

Varje vår tror jag att folk jag känner plötsligt har gått med i en sekt, det är som om de alla vore Tompa Cruise när han hoppade i Oprah Winfreys soffa eller förvandlats till kvinnan i reklamfilmen som slår händerna för öronen och skriker: Bingo! Bingo! Bingo! och mest irriterad blir jag när dessa personer inte har ett bättre verbalt försvar än: ”Men ändå…” Som om enbart deras glädje över vädret skulle räcka för att även göra mig glad. Varför det nu skulle göra det när min nöjdhet under vintern inte glädjer dem. ”Men ändå…” för att de helt enkelt vägrar tro att någon kan tycka eller känna annorlunda än de själva. Så anklagar de mig för brist på förståelse och empati. *Mutter, svordom, fnys.

Vad har nu detta med böcker och läsning att göra? Inte ett skvatt men jag var tvungen att få det ur systemet. Nu känns det lite bättre och i morgon fortsätter detta att vara en bokblogg igen.