Det är svårt att koncentrera sig på höstläsningen nu. Jag slukade Jonas Gardells Till minnet av en villkorslös kärlek men sedan har jag, återigen, nästan enbart tröst-läst Harry Potter. Det har blivit de senare böckerna, som konstigt nog är mörkast av alla, men ändå inger hopp om att ondskan faktiskt kan besegras. Det är som att jag går runt och håller andan inför valet på söndag, för om jag var orolig för fyra år sedan så är jag livrädd nu. Idag ska jag förtidsrösta, utnyttja min enda möjlighet att påverka vår framtid och det är jätteviktigt, men jag kan inte sluta känna hopplöshet. Jag hoppas det byts ut mot en vilja att kämpa och göra motstånd nästa vecka, när vi får veta hur många som faktiskt röstat på Voldemort, men just nu är jag bara vettskrämd och tyst.
Känner precis likadant. Med tanke på sammanhanget ger bilden mig rysningar.
SvaraRaderaJu mer jag läser Harry Potter, desto fler saker i böckerna inser jag är rena paralleller till hemskheter i verkligheten. Den hårda politiken och att somliga grupper anser sig vara förmer känns extremt aktuellt just nu.
Radera