Om livet är dig kärt

Jag var sexton år när jag satte mig ner för att skriva ett brev till författaren Gunnel Linde för att berätta för henne just hur mycket hennes bok Om livet är dig kärt, betydde för mig. Jag vet att jag läste den om och om igen, nästan maniskt, och fortfarande är det den bok som för mig bäst har förmedlat känslan av att vara förälskad. Även om jag inte kände henne personligen så blev jag väldigt ledsen när nyheten om Gunnels död kom i helgen. Jag grävde fram de älskade böckerna, för det finns en hel del (Den vita stenen, Jag är en varulvsunge), men ändå fastnade jag återigen för Om livet är dig kärt. Och så mindes jag svarsbrevet som jag fick, det fina handskrivna brevet fullt av värme, pepp och glädje som Gunnel skrev tillbaka till mig för tjugotre år sedan. Efter att ha vänt upp och ner på min lägenhet hittade jag det äntligen längst ner i en garderob men från och med nu kommer det få bo i boken det handlade om. Tack Gunnel.

 

"Varför finns det inte en handbok för tolvåringar: Konsten att älska, kap. 1: Hurusom man besvarar en trävärja. Om den är omålad. Om Han bor åt samma håll. Om man är barnsligast i klassen, har korta ögonfransar och inget hårspänne. Som jag till exempel."

Ur Om livet är dig kärt, av Gunnel Linde.