Det var i tonåren jag läste Det av Stephen King men de senaste åren har jag haft en känsla av att det kanske skulle kunna vara dags snart igen. Jag vet att kvinnosynen är långt ifrån acceptabel under stor del av boken och att det förekommer vissa andra underligheter men jag minns den ändå som något magiskt, något man inte kan ta på utan bara känner i magen och hjärtat. Den står där i hyllan och kallar på mig.
Jag minns allt från min Det-sommar (för tre år sen) i relation just till läsningen av den boken. Kvinnosynen är bitvis förfärlig och slutet jobbar jag fortfarande på att förtränga och förlåta men i övrigt är Det verkligen en av de bästa uppväxtskildringar jag någonsin läst. Jag blev inte ett dugg rädd när jag läste men jag älskade djupdykningen i rädslans natur. Läs, säger jag, läs om!
SvaraRaderaDet är just det, att den representerar mer en känsla än något konkret, och kanske är jag lite orolig att förlora en del av det jag känner för boken? Jag vill inte att mina vuxenglasögon ska se det som förmodligen gick över mitt huvud när jag var så mycket yngre. Men de senaste dagarna har jag småbläddrat lite i den och läst de första femtio sidorna, det lutar ändå åt att jag läser om. :-)
RaderaVissa böcker är ju sådana att man vet att det finns så mycket fel i dem men ändå är de på något vis underbara :) Typiska sådana fel är ju just en förlegad kvinnosyn, det händer ju att man stöter på det en del i lite "äldre" böcker.
SvaraRaderaSjälvklart är det så! Som att jag kan bli vansinnig på mycket i Kulla Gulla-böckerna (syn på invandrare, att alla skurkar är "svartmuskiga") men ändå älska historien så oerhört. Tack och lov höll just den serien för en omläsning som vuxen och nu hoppas jag så innerligt att även Det kommer att göra det.
RaderaDet er viktig å lytte når en Kingklassiker roper til deg fra hylla! :)
SvaraRaderaJa, visst är det så! :-) Jag har redan börjat läsa och har kommit ca 350 sidor in.
Radera