Vi röstar om vi saknar mamma - Nina Pascoal

 

En mamma åker med sina tre döttrar till en spansk charterö. För att slappna av, för att ha trevligt i två veckor. Visst har de det underbart här i solen? När de får rösta om allt viktigt - vad de ska äta för frukost, huruvida det är dags för glass eller inte. Med ett barn i dagisålder och två systrar i yngre tonåren blir det gärna chokladflingor till de flesta måltiderna och glass ganska ofta. Men så springer de på Sören, som mamma känner från Sverige. Fast var det en slump? Mamma ringer samtal från hotellbadrummet, smyger iväg själv. De äldre flickorna har fullt upp med att utforska vad deras kroppar i bikini kan göra med pojkar och män. För plötsligt har de en helt annan makt än tidigare. Eller är det ens makt? Kanske var det bättre att förbli osynlig. Mitt i allt detta försvinner mamma. Hon lämnar en lapp på bordet och en hög med pengar. Visst klarar ni er själva ett par dagar medan mamma får andas ut? Varje dag fortsätter systrarna att rösta om det som är viktigt, framförallt om det som nu styr deras dagar: saknar de mamma?

En helt fantastisk bok som jag läste ut i en enda sittning. Information släpps pö om pö och aldrig för tidigt eller för mycket, man får undra en del under läsningen. Somligt får man aldrig veta. Allra mest handlar det om tolvåriga Kornelia som blir den som får ta hela ansvaret för lillasyster, som försöker göra det rätta när den dysfunktionella mamman går upp i rök. Trots att hon är långt ifrån tillräckligt mogen eller stor nog. Det är hjärtskärande och andlöst - ibland våldsamt - samtidigt som det många gånger är ömt och kärleksfullt. En pärla till bok. Om systerskap, föräldraskap och den där semestern som aldrig blir så fin som man tänkte sig hemma i Sverige.

Vänligheten - John Ajvide Lindqvist

 

I Vänligheten får vi följa sex personer i trettioårsåldern som alla vuxit upp i Norrtälje. När Siw, Anna, Johan och Max blev kvar på hemorten flyttade Marko och Maria till Stockholm och gjorde karriär. Men nu när en mystisk gul container på ett mystiskt sätt anlänt till hamnen är även de som lämnade landsbygden tillbaka på mammas gata. Två av karaktärerna har förmågor utöver det vanliga, de kan se och höra hemska saker som ska inträffa i framtiden och om livet varit lite jobbigt tidigare så är det inget mot hur det kommer bli nu. Containern för med sig en slags ondska, som rinner ut i Norrtäljeån när myndigheterna väljer att bända upp dörrarna på den enorma plåtlådan. En ondska som sipprar in i alla vinklar och vrår i de människor som befolkar platsen - och som får dem att utföra de hemskaste handlingarna.

Som vanligt är en ny bok av John Ajvide Lindqvist oerhört efterlängtad. Det är julafton varje gång. Men jag måste erkänna att jag blev lite besviken på Vänligheten. Det är en regelrätt mastodontroman på över sjuhundra sidor och det är spännande, lite äckligt och ibland oväntat, som sig bör. Men det är även en hel del fettfobi, som visserligen ligger i betraktarnas (det vill säga karaktärernas) ögon men känns helt oviktigt för berättelsen som helhet. Människor beskrivs som dallrande och iklädda för trånga blusar och rultar fram på gatorna, när deras övervikt inte ens är relevant för själva historien. Sen tillkommer även en sidohistoria om en psykiskt sjuk mamma som blir den "vanliga" kvinnliga dåren som springer naken på gatorna. Det är i allmänhet mycket utseende i Vänligheten, det upprepas om och om igen. De fula är tjocka och dallrande. Fotomodellen är underskön och ofattbart vacker. Mannen som tränat hela sitt liv har spelande muskler och Zlatan-leende. Det blir ganska tröttsamt när man vill läsa om de övernaturliga förmågorna, vad som egentligen hände i den gula containern, vad som driver nättrollet när han sitter och skriver främlingsfientliga kommentarer på nätet om nätterna, och så vidare. 

Stort tack till Ordfront Förlag för recensionsexemplaret!

Candy - Hanna-Linnea Rengfors

 

Vilken fantastisk bok! Från det att jag slog upp den under en eftermiddag, tills att jag blev klar sex timmar senare, gjorde jag inget annat än läste. Det gick inte att sluta.

Janni lever tillsammans med Aylin, Marco och Emil och barnen Simone och Ella. Man får klura lite i början för att förstå hur alla hänger ihop med varandra men det är ett tankearbete man mer än gärna gör. Med i familjen finns även hunden Candy som är räddad från hundstallet för en sista chans då hon är stundvis aggressiv och har bitit ihjäl sina valpar. Berättelsen börjar på Ellas födelsedag, när en höggravid journalist ringer på hemma hos familjen. Hon är där för att hon ska skriva en bok om Sasha, sångaren och musikern som hittades död på ett hotellrum nästan fyra år tidigare. Sasha, som Janni kände sedan universitetet och hade ett komplicerat men kärleksfullt förhållande med. Sasha, som levde i sin egen värld där musiken var den dominerande kraften. Så rullar hela historien upp, genom skoltiden, ungdomsåren och början av vuxenlivet när Janni arbetade inom hemtjänsten och bodde i en skabbig enrummare medan Sasha blev känd, reste världen runt och gick på premiärer. Men han återkom hela tiden till Janni, de återkom hela tiden till varandra och sakta med säkert närmar vi oss katastrofen.

Texten är ofta lite hemlig och kortfattad, stora händelser nämns som i förbifarten och kan vara lätta att missa. Många riktigt hemska saker passerar förbi ganska fort. Men de fastnar ändå på näthinnan och ger en fin helhetsbild. Jag tycker väldigt mycket om att Janni bor i en familjekonstellation som inte är den traditionella men att det samtidigt inte tas upp som något udda eller ifrågasatt, det bara är. På samma sätt finns det riktigt obehagliga saker som författaren inte duckar för. Eller bara det att Janni har ett komplicerat förhållande till sin dotter, boken igenom. Jag trodde verkligen på den här boken och allt som hände. Och nu ska jag faktiskt läsa den - igen. 

Nattavaara - Thomas Engström & Margit Richert

 

Vi befinner oss i en nära framtid där klimatkatastrofer helt förändrat världen och Norrbotten har brutit sig loss från Sverige. Den nya staten Nordmark styrs nu av en Jarl och på den fattiga landsbygden stryker gäng i Mad Max-stil omkring (fast här på cyklar) och plundrar människor på den lilla mat de fortfarande har kvar. Vi får, bland andra, följa tonåriga Erik som efter föräldrarnas självmord blir ensam med sin lillasyster när byborna tar deras hus. Till fots börjar de ta sig mot Kiruna där de hoppas få laglig hjälp att ta tillbaka sin egendom. I en annan del av Nordmark blir Marja tillfångatagen av landstrykare och gör sitt bästa för att bli en av dem, allt i kampen för att överleva ännu en dag. I Kiruna styr samtidigt ett få antal personer hela Nordmark med en blandning av propaganda, pådyvlad främlingsfientlighet och matkuponger. 

Det är lite väl många personer att följa i den här första delen av trilogin men allt är samtidigt oerhört spännande och fartfyllt. De lugna stunderna är lätträknade och jag ramlade igenom de dryga trehundra sidorna på ett par kvällar. Det är våldsamt, sorgligt och förvånansvärt ofta riktigt muntert. Jag tycker trots allt om den här skrämmande världen som jag på intet sätt skulle vilja leva i, är nämligen helt säker på att jag skulle vara en av de första att gå under i den. Det är väldigt effektfullt att placera hungersnöden i en miljö som är en så bekant, att förvandla landsbygden i Norrbotten till vad vi annars mest ser på Afrikas horn. Att människor faktiskt dör av svält. Att folk med knivar och skjutvapen försvarar det de anser vara sitt - och faktiskt dödar varandra i den kampen. Nattavaara är den perfekta julklappen till spänningssökaren som vill spegla sig i en möjligt nära förestående framtid.

Boktips så här på samernas nationaldag

Eftersom det är samernas nationaldag och jag lämpligt nog nästan är klar med Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba, så tipsar jag om den. Det är berättelsen om vad som hände för hundra år sedan. I vårt land, i Sverige. Om hur människor tvångsförflyttades, deporterades, från de marker där de bott i otaliga generationer, för att regeringarna i Stockholm och Oslo ville ha det så. Hur familjer slets isär och många återförenades först som vuxna, kanske aldrig. Hur människor dog på vägen till de nya markerna och förlorade allt de ägde när renarna slet sig för att springa tillbaka till fjäll de var vana vid. Det här är en vidunderligt vacker och sorglig bok. Det är hisnande att få möta människorna som var med om detta, se bilder och höra deras ord. Det de berättar kommer aldrig lämna mig. Det gör väldigt ont att läsa men är nödvändigt att få veta - hur vi behandlade människor för inte alls så länge sedan.

"Den samiska historien är så. Den är små skillnader i vegetationen, en vag förhöjning i marken, kåtor som har bränts ned. Vår berättelse är skylten som ingen satte upp, kapitlet som aldrig rymts i historieboken."

 - Elin Anna Labba

(Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.)

Beröringen - Gustav Tegby

Så fort det ringer på dörren förstår jag att pappa kommer dö idag. Jag tittar upp från chatten med ett ryck. Min blick irrar över bordet, söker pappas. Men hans ansikte har liksom sjunkit ihop, det finns något ledset och uppgivet där som jag aldrig sett förut. Sedan inser han att jag tittar och samlar snabbt ihop ansiktsdragen igen i ett trött leende. Men det är för sent. Jag fattar. Det kanske bara är matbudet, säger han lågt, fast han vet lika bra som jag att matbudet vi beställer av aldrig ringer på. Ingen ringer på hos oss. Aldrig någonsin.

Sextonåriga Elin har levt instängd med sin pappa i en etta hela sitt liv. Allt hon vet om världen utanför har hon lärt sig genom filmer och internet. Genom vad hon sett från köksfönstret och hört genom väggarna. Ett vanligt liv utanför lägenheten är en omöjlighet. För Elin är född med en otrolig förmåga. Eller snarare en förbannelse. Alla hon rör vid dör. Åtminstone om man får tro hennes pappa.

Jag plockade upp den här boken för att läsa på baksidan, sedan började jag läsa de första sidorna på stående fot. Det slutade med att jag låg vaken en halv natt och läste ut för att det var så oerhört spännande. Maken till text att suga in en har jag inte varit med om på länge. Boken var på riktigt helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag tycker så mycket om huvudpersonen Elin som får vara med om så otäcka saker men ändå inte förlorar sin personlighet, hon kan fortfarande vara rolig mitt i kaoset och sorgen. I större delen av boken förblir man, liksom Elin, lika ovetandes om sanningen och hur det verkligen ligger till. Det gillar jag. Men när det väl smäller till och man får veta hur landet ligger så kan jag tycka att förklaringarna har en tendens att bli lite... osannolika (nästan helt omöjligt att diskutera den här boken utan att spoila) men inte så pass mycket att det stör helhetsintrycket. Beröringen är otroligt spännande, gripande och där finns även en kärlekshistoria som är jättefin. Läs!

Häxorna - Elisabeth Östnäs

En dramatisk kärlekshistoria i häxornas tid. Året är 1711, kriget har utarmat folket och pesten härjar i Skåne. Den unga, egensinniga Isabella vill bort från sin hemby och allt skvaller. Hennes mor kallades häxa när hon levde och mostern är läkekvinna, så de mest religiösa spottar efter flickan. Själv tror Isabella inte på magi, utan på logik och medicin. Men under midsommardansen uppenbarar sig en man för henne som ingen annan tycks se. När soldater en tid senare anländer till byn och hon känner igen den unge mannen bland dem omkullkastas allt. Isabella förstår att hon har en förmåga, och den visar sig vara lika användbar som farlig. En katastrof drabbar trakten och i sökandet efter en syndabock vänds snart blickarna mot de helande kvinnorna.

Detta var en självklar läsning då jag älskat författarens tidigare böcker om Turid och jag blev långt ifrån besviken. Allt känns så självklart och jag tror omedelbart på den här sjuttonhundratalsvärlden med de tre kvinnorna Isabella, Karna och Annis. Att läsa Häxorna är att bli förflyttad till en annan tid, där kvinnorna inte hade så mycket att säga till om, där männen hade makten. Det är en bok att bli arg på, riktigt rosenrasande förbannad, för där finns så mycket som inte står rätt till, men samtidigt bara måste man få veta hur det ska gå. Och som om de vanliga orättvisorna inte var nog så slår pesten till i den lilla byn, ett Guds straff som någon måste få skulden för. Sjuttonhundratalets Sverige är en plats där man gärna sparkar nedåt och slickar uppåt, byns präst lyssnar alla på, medan horans dotter och bödelns fru inte har mycket att säga till om. Det är hjärtskärande att läsa om maktlösheten, men det fina språket och de otroliga beskrivningarna av ett nu förlorat Sverige är makalösa. Inser att jag skriver lite förvirrat men det var ett stort älsk på den här boken. Ren kärlek.

Jag for ner till bror - Karin Smirnoff

Jana reser ner från Luleå för att hjälpa sin tvillingbror som håller på att supa ihjäl sig på familjegården i den lilla byn Smalånger. Hon har inte ens hunnit fram innan hon stöter på konstnären John, som hon genast fattar tycke för, om än inte riktigt litar på. Vad som först var tänkt som ett tillfälligt besök blir mycket längre och Jana tar anställning i hemtjänsten. Bygden är fylld med gamla minnen, det är långt ifrån enbart hennes bror som har problem med missbruk och långsamt återknyts gamla bekantskaper.  Samtidigt får vi vet mer om barndomen på familjegården där pappan styrde alla med järnhand. Jag for ner till bror är en mörk historia om alkoholism, incest, våld och hemligheter. En helt fantastisk berättelse som är skriven helt utan stora bokstäver på egennamn och jag tror aldrig jag läst en bok utan ett enda kommatecken tidigare. Barn och djur far oerhört illa genom hela texten, så jag utfärdar en varning. Men det är bland det starkaste jag läst på många år.

Ättlingarna: Hotet av Mats Söderlund

Vi befinner oss inte alltför långt in i framtiden och miljökrisen är ett faktum, de smältande isarna har fått Golfströmmen att stanna av och dricksvatten har blivit en bristvara. Sverige har tillsammans med Finland och sina vattenrikedomar blivit ett mål för klimatflyktingar som ofta lever utan fullständiga rättigheter och utnyttjas som billig arbetskraft. Jenny bor tillsammans med sina syskon och sin mamma, som är FN-ledamot, i Skelleftehamn. Några år tidigare försvann Jennys pappa i samband med en campingtur och trots att hon var det enda vittnet minns hon inte riktigt vad som hände. Men nu börjar saker trots allt komma tillbaka. Jenny och hennes syskon är annorlunda än de flesta andra ungdomarna i skolan, de har starkare sinnen, kan hoppa högre och orkar mer. Men exakt hur annorlunda har de ingen aning om. Samtidigt som mamma Gaupa måste åka till Hong Kong i sitt arbete med att fördela jordens vatten rättvist mellan alla länder ställs saker på sin spets hemma i Skelleftehamn. 

Hotet börjar riktigt jäkla bra och jag älskar att det dröjer innan både vi och Jenny får veta sanningen om hennes ursprung. De inledande sidorna om när Jennys pappa försvinner är inget annat än fantastiska. Det är efterlängtat att läsa dystopi om Sverige och miljöer som vi känner igen, namn som rullar lätt på tungan (även om Augpalligtok inte är ett av dem). På den negativa sidan så är det för många berättarperspektiv som man slängs mellan lite för snävt men som helhet är det här jättefint. Jag kommer definitivt läsa vidare i serien Ättlingarna.

Låt oss hoppas på det bästa - Carolina Setterwall

En morgon hittar Carolina sin man död i sängen. Utan förvarning blir hon ensamstående förälder och försöker lära sig navigera i det nya livet, den nya tillvaron. Samtidigt tampas hon med skuldkänslor över hur deras förhållande var mot slutet. En känsla av att hon tvingade in honom i sådant han inte var redo för, som flytt till större lägenheter, att skaffa barn. Det är en gastkramande berättelse om sorg och skuld och trots att man vet hur det ska gå vill man ofta läsa mellan fingrarna eller slå igen boken för att aldrig återkomma. För det är grymt och andlöst sorgligt. Och trots man vet vad man kommer få när man börjar läsa så blir man ändå chockad över intensiteten. Jag läste Låt oss hoppas på det bästa i korta sessioner, för mer orkade jag inte med. Självklart är det inte bara outhärdlig sorg, sonen Ivan blir större och större och står ändå för mycket glädje och historien blir lättare mot bakgrunden att Carolina Setterwall i slutet av boken träffar en ny man, som varit med om i stort sett samma sak, dock under andra omständigheter. Hans fru gick bort i leukemi väldigt hastigt efter att deras barn tagits ut med kejsarsnitt och hans bok om händelsen heter I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Det gör att det blir mer än nattsvart, ett hopp om ett fortsatt liv. Om något så tycker jag att boken förmedlar just hopp, att det finns ett liv på andra sidan de allra värsta händelserna.

Bokfynd på Stockholms Katthem

Varannan onsdag jobbar jag som volontär på Stockholms Katthem och i köket finns några bokhyllor där man kan lämna böcker som sedan säljs till förmån för katterna. Det är inte ofta jag hittar så mycket jag är intresserad av men igår dök Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall upp och jag var bara tvungen att ta med den hem. Trots att jag vet att den är oerhört hemsk och handlar om det där otänkbara, om döden som vi så sällan pratar om. Nu ska jag bara finna tiden att läsa den. Att-Läsa-högen därhemma växer sig högre och högre och det känns som att läs-timmarna bara blir färre.

Ædnan - Linnea Axelsson

Ædnan är sjuhundrafemtionio sidor ren magi. En versberättelse om samernas historia de senaste hundra åren, skildrad genom tre generationer. Allas liv rivs upp och förflyttas när de nordiska länderna i början av 1900-talet gör gränsdragningar som tvingar människor och renar att plötsligt ta nya vägar. Sedan kommer gruvor och vattenkraftverk vars ingrepp på naturen även de tvingar fram folkförflyttningar. Boken slutar i modern tid när Girjas sameby stämmer svenska staten och vinner i hovrätten. Vi får se allt genom två samiska familjers ögon, hur de ser på sig själva och världen runtomkring dem. Rasismen, sexismen; både det slentrianmässiga, om än lika förlamande; och det hårt riktade. Men även ohälsan, självmorden, alkoholismen. Det här är en stor bok, både vad gäller fysisk storlek och innehåll. Texten liksom sjunger för en, vaggar en över fjället och genom historien. Det var länge sedan jag läste något så gripande.

I döden för dig - Mian Lodalen, Maria Ahlsdotter

Ninas liv är rent ut sagt förjävligt. Hon kan inte sova inomhus på grund av mammas nya man, allt blir outhärdligt för hela familjen när hon försöker men hur ska hon överleva på balkongen hela vintern? Hon får dessutom inte tillräckligt med mat hemma utan överlever på det hon får i skolan samt det som grannen Onni smyger till henne genom ett hål i betongen mellan deras balkonger. Onni, ja. Den mobbade pojken vars mamma ingen någonsin ser. Finns hon ens? Trots de olika erfarenheterna och familjekonstellationerna väcks en vänskap som kan förflytta berg och när de upptäcker att båda har någon de vill döda börjar planer att smidas. När de sedan blir bekanta med de kusliga tvillingarna Cecilia och Carl börjar en nedåtgående spiral mot helvetet.

Jag mådde oerhört dåligt när jag läste den här boken. Om jag kunnat så hade jag ruskat om Ninas mamma och skrikit åt henne att hon måste ta hand om sin dotter! Plocka in ungen från balkongen och ge henne något att äta för bövelen. Gör slut med din barnmisshandlande galning till karl. Den sistnämnda hade även jag försökt röja ur vägen om jag haft honom i min närhet. Det är en fruktansvärd roman om mobbning, utanförskap och dödslängtan. Det är även en helt fantastisk roman om vänskap och kärlek, om att överleva de värsta förhållanden man kan tänka sig. De sista tvåhundra sidorna låg jag vaken med svidande ögon och läste klart trots att det var söndag natt, det var omöjligt att lägga ifrån sig boken. Jag kunde heller inte sluta frossa i och jämföra tvillingparet i boken med Cheryl och Jason Blossom i tv-serien Riverdale, båda paren är alldeles för nära varandra på ett obehagligt sätt. Men alla personerna kommer stanna kvar hos mig länge, på olika vis. I döden för dig är en gudomlig bok om det allra svåraste, det som man inte ens kan prata om utan att gå sönder.

Kärlekens Antarktis -Sara Stridsberg

Kristina är prostituerad och heroinist. Hon styckmördas av en man som slänger hennes huvud i en avfallsgrop medan hennes kroppsdelar dyker upp runt om staden. Det är ett mord som speglar ett riktigt som inträffade på åttiotalet, men det mesta i den här boken är hittepå. Ändå är det svårt att inte tänka på förlagan. Mordet utspelar sig om och om igen, med fruktansvärd detaljrikedom och skärpa, tills man tänker att man inte orkar mer. Men det som på riktigt får en att gå sönder är beskrivningarna av Kristinas liv, den trasiga uppväxten, lillebror som råkar illa ut, missbruket och barnen som tas ifrån henne. Det är inte som att hon inte förstår varför hon inte får behålla sonen och dottern och slutligen till och med välkomnar hon myndighetsingripandet. Det är svårt att skriva om Kärlekens Antarktis, för den beskriver allt det som gör mest ont, det som sipprar in trots att man försöker hindra det. Allt är obeskrivligt grymt men samtidigt så vackert att man nästan skäms för att man njuter av läsningen. En av de bästa böckerna jag läst på länge.

Bränn alla mina brev - Alex Schulman

Det här är en av de vackraste och sorgligaste kärlekshistorierna jag någonsin läst, om Alex Schulmans mormor Karin Stolpe och Olof Lagercrantz. Kanske delvis för att allt var dödsdömt från första början och de inte kom längre än till den glödande förälskelsen men även för att allt finns så väl beskrivet i dagböcker och brevväxling mellan de två personerna. När de träffades var Karin sedan några år gift med Sven Stolpe men långt ifrån lycklig. Sven styrde Karin med järnhand och var i det närmaste en tyrann, det är inte svårt att förstå varför hon föll för en annan man, en som var snäll och omtänksam. Det är oerhört bitterljuvt att läsa den här berättelsen då man redan från början vet att det inte kommer sluta lyckligt men trots det kan man inte låta bli att heja på dem. Kom igen Karin, du kan lämna honom och få ett annat liv! Det blev till en kurragömmalek på Sigtunastiftelsen sommaren 1932, när alla de tre huvudpersonerna vistades där för att skriva. Karin och Olof stal ensamma stunder tillsammans medan Sven blev alltmer medveten om vad som hände bakom hans rygg. Hämnden blev ohygglig. 

Boken är skriven ur tre olika synvinklar med författarens nutida jakt på information om händelsen, en tillbakablick till 1988 när Alex som barn hälsade på sina morföräldrar och det bästa: dramatiseringen av den där sommaren 1932, byggd på breven och dagboksanteckningarna. Mot slutet kunde jag inte riktigt läsa klart, lät boken vila i flera dagar, det blev för tragiskt, för hemskt. Men jag är väldigt glad att jag har fått läsa om Karin och lära känna henne, hon kommer stanna kvar hos mig länge.

Stort tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!

Slutet - Mats Strandberg

Simon och Lucinda är sjutton år när de med resten av världen får veta att jorden snart krockar med kometen Foxworth, som kommer förånga haven och få bergen att koka. Inget kommer överleva, planeten blir steriliserad. Så vad gör man med sin tid när man vet att den är begränsad? Världen går in i en kollektiv chock, somliga reagerar med våld, andra med förnekelse. Samtidigt har pengar blivit värdelösa, fängelser och kärnkraftverk lämnas vind för våg när människorna försöker spendera sina återstående dagar med människorna de älskar. Allt ska göras för en sista gång. Men huvudpersonerna i den här boken är ändå tonåringar som lever i en tid och ett tillstånd när precis allt cirkulerar kring dem själva och inte ens en nära förestående apokalyps får dem att se så långt bortom sig själva. När en tragisk händelse sker någon som står dem väldigt nära tvingas de ändå se upp över sin egen horisont och en vänskap bildas över ett mysterium som måste lösas innan himlen blir vit och allt liv tar slut. 

Slutet är en väldigt ångestframkallande bok, det är skrämmande lätt att tänka sig in i att livet skulle kunna vara slut om en månad. När jag var mitt inne i boken råkade jag flera gånger ut för tankevurpan att ingenting spelade någon roll när jag läste riktiga nyheter, "för världen skulle ju ändå förstöras snart". Så verklig hade den här boken blivit. Som vanligt i den här författarens böcker är karaktärerna lätta att identifiera sig med och jag förstår varför de reagerar som de gör, även om jag inte måste gilla anledningarna. Jag har läst med andan i halsen, tänkt: bara ett kapitel till, läst sena nätter. Det här är en riktigt jäkla bra bok.

Stockholmspesten - Sofia Albertsson

Det pågår något mycket märkligt i Stockholm. Strömmen kommer och går, försvinner faktiskt i allt längre stunder, och stadens bussar och tunnelbana har slutat fungera. Elin och hennes vänner kämpar för att få livet att gå ihop vilket är nästintill omöjligt när staden faller i bitar omkring dem. Elin får ofta gå mellan kontorsjobbet i innerstaden och hemmet i närförort eftersom de taxibilar som finns tillgängliga mestadels är upptagna. Det blir allt svårare att skaffa ätlig mat, den tycks praktiskt taget ruttna framför ögonen på henne och vattnet har länge varit odrickbart. Samtidigt blir folk omkring henne sjuka, långa svampiga trådar kommer från alla kroppsöppningar och sjukhusen kämpar för att hålla horderna av vårdsökande i schack. 

Det här är riktigt jävla äckligt och läskigt. Bra betyg alltså! Djävulskt långsamt bryts Stockholm och stockholmarna ner till oigenkännlighet. Jag är säker på att många skulle reagera precis så här, nämligen med att göra nästan ingenting. Om man bara blundar och håller ut liite till så kommer nog allt att ordna sig. Snart. När som helst nu. Jag läste den här boken under en tid när jag jobbade för mycket och egentligen inte orkade, men ändå var jag tvungen att plöja några sidor om Elins verklighet varje kväll. För jag måste ju få veta hur det skulle gå! För Elin, Martin och Annelie. Samt viktigast av alla: Harry, Elins katt. Man får nästan inte slänga in en katt i en sådan här historia. Det uppstod en eller ett par lösa trådar som jag tror att jag inte fick svar på, men i övrigt så var detta äckligt skräckigt.

Varmt tack till Swedish Zombie för recensionsexemplaret!

Till minne av en villkorslös kärlek - Jonas Gardell

Det här är en helt fantastisk berättelse; den om Jonas Gardells mamma, Ingegärd Rasmussen. Kvinnan som sin samtid till trots blev forskare, hon som mer än något annat ville vara fri och levde efter en hel uppsättning självpåtagna moraliska regler och lagar. Kvinnan vars sista år grumlades av den fruktansvärd demensen som tog allt det viktiga ifrån henne, det som fanns kvar efter skilsmässan och den avstannade karriären. Så himla trist att den gripande berättelsen till viss del slarvas bort i flera olika berättarperspektiv. För det är ett rent nöje att läsa om någon som varken blir demoniserad eller höjd till skyarna, utan som får vara just människa med både sina förtjänster och svagheter. Komplex helt enkelt. Ett barn av sin tid, såsom vi alla är. Det kan vara så lätt att se tillbaka på tidigare generationer och döma dem för de "sanningar" de trodde på och levde efter, svårare är att se vad våra barn kommer döma oss efter. För döma oss, det kommer de göra. Men jag vill ha mer Ingegärd och mindre av allt det som sker runtomkring i den här boken. Den fiktiva händelse som sker i början känns bara onödig, även om jag förstår att författaren kanske behövde den för att kunna skriva så fritt om sina föräldrar. Bitvis är Till minne av en villkorslös kärlek helt fantastisk men ibland får jag verkligen skumläsa delar av texten, för att allt ska sitta ihop och för att känslan ska hänga med hela vägen. Ofta är det outhärdligt sorgligt, men kärleken och styrkan lyser igenom. Trots allt.

Silvervägen - Stina Jackson

För tre år sedan försvann Lelles sjuttonåriga dotter Lina, han lämnade henne vid busshållplatsen i byn Glimmersträsk och därefter är hon som uppslukad av jorden. Lelles äktenskap har nu gått i bitar och han spenderar sommarnätterna med att åka mil efter mil längst med Väg 95 som går mellan Skellefteå och nordväst mot Arvidsjaur, Arjeplog och slutligen norska gränsen. Alla småvägar undersöks minutiöst, han går in i ödehus och lador. För livet är inte värt att leva utan Lina, han måste få henne tillbaka. Det viskas om att hon är död men det kan Lelle inte tro på. Samtidigt har tonåriga Meja flyttat in i byn, hennes mamma Silje har träffat en man på nätet och nu bor de på hans gård mitt i granskogen. Meja har aldrig bott någon längre tid på samma plats och heller inte haft någon fungerande förälder, så när grannpojken Carl-Johan bjuder in till sin familj blir hon som hypnotiserad av kärnfamiljen som lever helt utanför samhället samt är självförsörjande. Att hon måste lämna ifrån sig sin smartphone känns som en bagatell mot att efter skolan få komma "hem" till nybakat och nyktra vuxna. 

Då försvinner ytterligare en tonåring från området, en flicka som är väldigt lik Lina. 

Vad gör man när ens barn försvinner spårlöst? När slutar man leta och bara försöker överleva nästa timme, nästa dag? Lelle är helt oförmögen att lägga ner sökandet och jag tycker så förtvivlat mycket om honom men även Meja kommer hålla sig kvar i mina tankar. Beskrivningarna av hur det kan vara att leva med en psykiskt sjuk mamma som självmedicinerar med vin, är hjärtskärande. Jag har så himla mycket jag skulle vilja skriva om den här boken, hur historien vindlar fram och tillbaka och alla de fantastiska personporträtten. Men jag är rädd att ge ifrån mig för mycket av händelseförloppet så därför kommer jag inte skriva så mycket mer än det här; förutom att det är mörkt, hisnande sorgligt samt obehagligt - och helt, helt fantastiskt. 

Satyricon - Gertrud Hellbrand

Olivia blir under studenttiden i Uppsala vän med syskonen Renée och Rufus. Tillsammans med flera andra bildar de sällskapet Satyricon där alkoholen flödar obehindrat samtidigt som de utforskar sin sexualitet. Syskonen har en enorm stadsvåning till sitt förfogande och under sommaren åker de alla ut till deras sommarhus i Sörmlands skogar men vistelsen slutar i en katastrof. Femton år senare får Olivia en festinbjudan från Renée och tackar ja, mot bättre vetande. För vill hon verkligen träffa Rufus? Mannen hon dyrkade och som fick henne att göra saker hon aldrig trodde hon skulle gå med på. 

Satyricon beskrivs som ett mörkt erotiskt drama och jag måste säga att jag ändå gillade dramadelen till stor del. Men som nästan alltid när det kommer till erotiken så är det något som skär sig för mig då det ska till rep, underkastelse och piskande. Kanske blir det extra jobbigt när huvudpersonen under nästan hela boken fortsätter att blir förvånad över att hon faktiskt gillar att bli bunden och utsatt för smärta. (Hallå Femtio nyanser av honom.) Sedan kommer jag aldrig till någon förståelse för varför hon är så förtrollad av Rufus som inte bara är dominerande i sängen utan även en fullkomlig idiot i övriga livet, som kontrollerar henne och övriga kompiskretsen med våld och avundsjuka. Systern Renée förstår jag faktiskt ännu mindre, för hennes drivkrafter får jag inget som helst grepp om. Mot slutet händer allt samtidigt och berättelsen får en nerv, men det var så dags då. Jag tog mig igenom hela berättelsen men det var med nöd och näppe.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!