Vi befinner oss i en nära framtid där klimatkatastrofer helt förändrat världen och Norrbotten har brutit sig loss från Sverige. Den nya staten Nordmark styrs nu av en Jarl och på den fattiga landsbygden stryker gäng i Mad Max-stil omkring (fast här på cyklar) och plundrar människor på den lilla mat de fortfarande har kvar. Vi får, bland andra, följa tonåriga Erik som efter föräldrarnas självmord blir ensam med sin lillasyster när byborna tar deras hus. Till fots börjar de ta sig mot Kiruna där de hoppas få laglig hjälp att ta tillbaka sin egendom. I en annan del av Nordmark blir Marja tillfångatagen av landstrykare och gör sitt bästa för att bli en av dem, allt i kampen för att överleva ännu en dag. I Kiruna styr samtidigt ett få antal personer hela Nordmark med en blandning av propaganda, pådyvlad främlingsfientlighet och matkuponger.
Det är lite väl många personer att följa i den här första delen av trilogin men allt är samtidigt oerhört spännande och fartfyllt. De lugna stunderna är lätträknade och jag ramlade igenom de dryga trehundra sidorna på ett par kvällar. Det är våldsamt, sorgligt och förvånansvärt ofta riktigt muntert. Jag tycker trots allt om den här skrämmande världen som jag på intet sätt skulle vilja leva i, är nämligen helt säker på att jag skulle vara en av de första att gå under i den. Det är väldigt effektfullt att placera hungersnöden i en miljö som är en så bekant, att förvandla landsbygden i Norrbotten till vad vi annars mest ser på Afrikas horn. Att människor faktiskt dör av svält. Att folk med knivar och skjutvapen försvarar det de anser vara sitt - och faktiskt dödar varandra i den kampen. Nattavaara är den perfekta julklappen till spänningssökaren som vill spegla sig i en möjligt nära förestående framtid.
