Visar inlägg med etikett Rick Yancey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rick Yancey. Visa alla inlägg

måndag 22 februari 2016

Det oändliga havet, av Rick Yancey

Fortsättningen på Den femte vågen.

Jag hade glömt bort att jag hade del två hemma men kom tack och lov på det efter att ha sett The 5th Wave på bio. Samma kväll plöjde jag nästan hundra sidor i Det oändliga havet och bara några få dagar senare var den utläst. Cassie har hittat sin lillebror men tappat bort Evan. Den utomjordiska attacken har nästan utrotat hela mänskligheten men en grupp ungdomar har inte gett upp kampen. Större delen av boken utspelar sig under ett par få dagar men de många tillbakablickarna gör att tidsspannet känns större än det verkligen är. Och jag älskar Cassie, fortfarande. Karaktären har blivit lite mer nyanserad och man får fler svar på vad som i hela friden pågår i hennes huvud.

Det är så här jag vill ha min dystopi: svår och enkel på samma gång. Författaren litar på sina unga läsare, vet om att de kan förstå en komplicerad berättelse och genomför allt utan att skriva en på näsan. Samtidigt är det en grundberättelse om livet och döden. Kärleken. Om allt man gör för de man älskar. Del tre får jättegärna komma på svenska nu!

onsdag 16 september 2015

På flykt

Bild lånad från den här sidan.
 
 
Jag fick en utmaning av Fiktiviteter, en utmaning som inte bara känns intressant utan till och med nödvändig att skriva. Ursprungligen kommer det hela från bloggen Bläddra som började tipsa om böcker med temat barn på flykt. Det som händer just nu i Europa är ofattbart, orden räcker inte till. Det vi hela tiden svär på inte ska få hända igen, det händer igen, och ofta med så fruktansvärda verkningar att det inte går att ta in. Man skänker några hundralappar till valfri organisation medan verkligheten fortsätter att vråla precis utanför EUs gränser. Här kommer mina boktips om barn på flykt, både för vuxna, ungdomar och barn.
 
Molnet av Gudrun Pausewang. En härdsmälta i ett kärnkraftverk tvingar syskonen Janna och Uli att fly på cykel genom dåvarande Västtyskland för att komma undan radioaktiviteten. Det är naket, grymt och stundtals outhärdligt.
 
Om det var krig i Norden, av Janne Teller. Tänk tanken att det är krig i Sverige. Allt det som du i vanliga fall bara läser om, som bara händer i andra länder, det händer nu dig. Du flyr, kanske kommer ifrån din familj och hamnar i ett tältläger i Egypten. Hur anpassar du dig till ett nytt klimat, en ny religion och en helt ny uppsättning värderingar? Ett tänkvärt experiment i passformat.
 
Den femte vågen, av Rick Yancey. Jorden har blivit invaderad av något vi inte riktigt vet vad de är för något. Deras skepp hänger långt över våra städer och i våg efter våg försöker de utrota människorna. Tonåriga Cassie och hennes lillebror Sam har förlorat sina föräldrar och försöker klara sig i den här nya världen där man inte kan lita på någon. Det är inte krig i "vanlig" bemärkelse men ger ändå en bra bild av hur ensamma och utsatta barn kan bli.
 
Carrie Ryans zombietrilogi. Återigen ett okonventionellt boktips men även dessa barn och ungdomar är på flykt. Zombier har tagit över världen och de få levande som finns kvar lever i stängda byar och städer. I slutändan handlar alla tre böckerna om unga människor som tvingas kämpa sig fram utan vuxna i en värld fylld av våld och kaos. Rekommenderas å det varmaste.

Jag utmanar Boken är tankens barn, Vargnatts bokhylla och Det mörka tornet att göra detsamma.

måndag 27 oktober 2014

Ännu en efterlängtad tvåa

Eftersom jag älskade Rick Yanceys första bok, Den femte vågen, så blev jag riktigt glad när fortsättningen, Det oändliga havet, kom i brevlådan i fredags. Hoppas jag får tid och ork att läsa den mycket snart.


torsdag 22 augusti 2013

Den femte vågen, av Rick Yancey

Efter första vågen finns bara mörker.

Andra vågen överlever bara de som har tur.

Tredje vågen överlever bara de som har otur.

Efter fjärde vågen finns bara en regel: Lita inte på någon.

Det är några månader sedan De Andra kom till jordens atmosfär i sitt rymdskepp. De gör fortfarande inte någon ansats att landa men med hjälp av fyra olika förstörelsevågor har de lyckats döda stora delar av mänskligheten. Cassie har förlorat båda sina föräldrar, kommit ifrån sin lillebror Sam och försöker överleva ensam i skogen med sin M16 och de konserver hon kommer över. Det enda hon med säkerhet vet är att hon måste hitta Sam innan han råkar illa ut, om det inte redan hänt.

Åh vad jag älskade den här boken. Från början till slut. Det finns flertalet saker jag inte alls är överens med men känslan (ångesten) den här berättelsen gav mig var densamma i första kapitlet som det sista. Jag tänker (liksom Fiktiviteter) på tv-serien V som jag egentligen var för liten för att se när den gick på åttiotalet men efter en effektiv tjatkampanj lyckades jag få stanna uppe med mamma ändå. Jag var fullkomligt livrädd och somliga scener bar jag med mig länge men jag visade det inte med en min. Samma känsla får jag för Den femte vågen. Jag tror på det som händer, förstår (de flesta) karaktärerna och tycker att det mesta känns trovärdigt samtidigt som jag ryser av skräck. Det här var femhundra sidor som försvann alldeles för fort. Men givetvis finns det negativa bitar också. Precis som andra recensenter så irriterar jag mig på Cassie som har den där alltför vanliga karaktären för en tonårig postapokalyps-tjej: hon nojar, hon tvekar, hon vet inte hur hon ska göra och gör därför allt samtidigt och förvirrar sin omgivning. Hon gillar en kille, nej hon gillar en annan, hon blir "kär" och försöker sedan döda killen i fråga. Det är inte annat än att man saknar älskade, truliga men stadiga Katniss. Däremot gillar jag Ben/Zombie jättemycket! 

Den för genren uttjatade kärlekstriangeln hoppas jag att författaren avvecklar till nästa del, för givetvis är detta bara första delen... Varför måste allt komma i minst tre delar nuförtiden? Blir ganska trött och hoppades faktiskt att den här tegelstenen skulle vara en avslutad historia.

Andra som läst: Fiktiviteter, Bokstävlarna.

torsdag 15 augusti 2013

Ännu ett impulsköp

Tror det är slutet av semestern som spökar, som gör att jag inte riktigt kan avsluta det jag påbörjar, för just nu bara börjar jag med bok efter bok efter bok. Att hela tiden sträcka mig efter en ny ger mig känslan av att jag har all tid i världen, att jag kommer kunna sitta i värmen på balkongen och läsa länge till. Senast i raden är Den femte vågen av Rick Yancey där kodorden är: dystopi, utomjordisk attack, ungdomsbok, och kärlek. Helt mitt område alltså och jag har snabbt rasat igenom halva boken. Fick till och med ta en paus för annan läsning då den gav mig rejäl ångest. Bra betyg!