Vad eller vem är det du inte fattar? Vem får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar? En riktig guldgruva till utmaning!
Vi kan väl börja med Fifty Shades of Grey, som så många andra har tagit upp tidigare. Så här skrev jag i recensionen av den första boken, för jo, jag har läst den. Hela. Men det var med mycket möda och många pauser.
"Jag tror att det är de galna överdrifterna, ovanpå det undermåliga språket, som gör att jag inte riktigt klarar av den här boken: Ana är oskuld när hon träffar Christian men lyckas ändå ha fantastiskt mindblowing sex från sekund ett med honom, Christian är superduperrik bortom alla gränser samt är så sjukt snygg att alla kvinnor ständigt försöker flirta med honom. Och vad är det med Anas undermedvetna som ständigt gnäller, skriker och kallar henne för hora? Den Inre Gudinnan orkar jag inte ens ta upp… Vadan alla dessa beskrivningar av helvita möblemang? Det är som att se ett avsnitt med en nyrik rappare i MTV Cribs. Och hur många gånger kan hon stöna rakt in i hans öppna mun innan jag slutar vara med i ögonblicket och börjar räkna tillfällena? Check, där hände det igen, en pinne i kanten. Eftersom jag retar mig så oerhört på allt det jag nu nämnt så blir inte sexet speciellt sexigt, vilket det kunde varit annars. Jag blir mer upphetsad av helikopterturen i början av boken. Till slut blir det som vilken porrfilm som helst och när det inte blev bättre än så här så kunde författaren lika gärna ha låtit bli att försöka skriva en historia runt sexscenerna."
Solsidan. Nuförtiden har jag nästan helt slutat se på linjär tv, förutom fotboll och Melodifestivalen, men när jag fortfarande satt och zappade runt om kvällarna fick jag akuta panikkänslor av program som exempelvis Solsidan. Alla verkar tycka att det är så himla bra och känner igen sig medan jag hellre skulle osthyvla av mig huden än se ett helt avsnitt. Det är pinsamt, jobbigt och ångestframkallande. Det är alla jobbiga situationer du någonsin varit med om eller hört talas om. Varför skulle jag vilja genomlida de situationerna igen fast gestaltade av skådespelare?
Fredrik Backman. Den här är jobbig. För jag älskar den här författarens kortare verk, novellerna om Alzheimers sjukdom, cancer och utanförskap. Samt hans Instagram-konto. Men så fort jag försöker ge mig på hans böcker så stöter jag på patrull. Som längst har jag kommit ca sjuttio sidor in i Björnstad men där har det tagit stopp, två gånger dessutom. Jag kan inte med En man som heter Ove, Britt-Marie var här eller Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag vet inte varför och är uppriktigt sagt ganska ledsen över det. Jag vill också gilla!
