lördag 12 januari 2019

Severus Snape and the Marauders


Det har kommit ännu en film gjord av fans till Potter-verse och jag måste säga att jag gillar! Mycket förmodligen för att den handlar om min absoluta favorit i den här världen: Severus Snape. Filmen heter Severus Snape and the Marauders är ca 25 minuter lång. De blir i allmänhet bara bättre och bättre, de här hyllningarna till en värld som så många av oss bara vill se mer av. Just den här filmen är ovanligt snygg med bra val av skådespelare för de välkända rollerna och den är stundtals riktigt rolig, jag skrattade högt vid ett par tillfällen. Men mest är den sorglig och faktiskt ganska våldsam. Jag gillar att de läst på och kan sin Harry Potter, att händelserna faktiskt knyter an till både J.K. Rowlings böcker och filmerna. Rekommenderas!




torsdag 10 januari 2019

Ärr - Audur Ava Ólafsdóttir


Jónas är 49 år, nyskild och bor i Reykjavik på Island. Hans fru har lämnat honom och dottern flyttat hemifrån, kvar finns grannen Svanur som inte riktigt går att tala med då han mest för monologer och inte förväntar sig svar. Jónas är inte helt säker på att han vill leva längre och för att inte dottern ska vara den som hittar hans kropp när han tagit sitt liv köper han en flygbiljett till ett land som tills nyligen legat i krig. Han anländer till ett vapenstillestånd och checkar in på Hotel Silence som drivs av ett ungt syskonpar och ger sig själv sju dagar att lyckas med sitt uppdrag. Men så kommer givetvis människorna i det sönderbombade landet emellan, för de behöver hjälp med att laga alltifrån dörrar, badrum och golv. Och är det något Jónas kan så är det att reparera saker. 

Det börjar riktigt bra. Jag gillar den introverte Jónas som tycker att folk i allmänhet pratar för mycket, åtminstone om sådant som inte är så viktigt. När han själv försöker ta upp att han inte mår så bra, pratar hans familj och vän på om annat över hans huvud. Jag kan verkligen förstå att han drar iväg med en borrmaskin som enda bagage. Men mot mitten av boken blir det kortfattat poetiska snabbt mest enfaldigt och tunt, det håller inte hela vägen. Jag begriper också att människor som tills nyligen levt under krigets terror kan vara handlingsförlamade men finns det verkligen ingen annan som kan hantera en hammare eller skölja ur ett rör? Självklart måste Jónas känna sig behövd för att historien ska få sin välbehövliga vändning men det känns inte troligt. Mycket är övertydligt och när han sedan äter alla sina måltider på Restaurang Limbo så kan jag inte hejda mig från att himla med ögonen. En liten twist mot slutet höjer ändå slutbetyget till knappt okej, men det är med nöd och näppe.




tisdag 8 januari 2019

The Soundtrack of my Blog


Detta är ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett The Soundtrack of My Blog.





Min blogg har egentligen inte någon specifik låt eller artist som är dess ledmotiv även om musik är en väldigt viktig del av mitt liv; jag växlar mellan den mörkaste dödsmetallen (Dark Tranquillity) och peppigaste musikalen (Chess), med lite schlager och jojk däremellan. Så jag väljer den friare tolkningen och berättar om den enda företeelse som på riktigt kännetecknar Beroende av Böcker, ett verk som helt håller taktpinnen och ackompanjerar just min plats på internet: Harry Potter. Jag skäms inte det minsta för att säga det högt då jag älskar den världen mer än den riktiga men jag vet hur det ofta(st) mottages av andra. Med skepsis, gärna lite nedlåtande. Är inte det en barnboksserie? Som om det skulle göra den mindre värd. Men det är ju bara hittepå. Precis, exakt vad jag behöver för att överleva i den här orättvisa, hårda världen. 

Harry Potter är böckerna och filmerna jag ständigt återkommer till, min referensram, och det är en vy över Hogwarts som är min blogg-bild. Allt som oftast finns en av ljudböckerna under "Just nu lyssnar jag på", helst på engelska och inläst av Stephen Fry. Kärleken är så stor att jag tagit familjen både till filmstudion i Watford utanför London samt Orlando, Florida.


Warner Bros. Studio Tour - Dumbledores kontor


Universal Studios, Florida - Gringotts Bank

Men sedan finns det även ett gäng tjejer och kvinnor, både verkliga och fiktiva, som allt som oftast sitter på mina axlar (och kaffemuggar) och tjattrar när jag läser och skriver. Ni vet sådana tjejer man inte har där man placerar dem, som högljutt bryter mot reglerna men inte för att jävlas utan för att de helt enkelt inte står ut med något annat. Lilla My. Ronja Rövardotter. Joan Jett. Margaret Atwood. Som bestämt berättar att de inte står ut med att vara ledsna, de klarar av glada eller arga. Som beskriver orättvisor man knappt orkar läsa om. Som skriker att de inte bryr sig om sitt j*vla rykte. Som bara är dem de föddes till. De är alla mina bästa vänner, som jag behöver vid olika tillfällen på året och i livet. Precis som den fiktiva världen i Harry Potter.




onsdag 2 januari 2019

Idag släpps första avsnittet av Oktagonen!


För snart ett år sedan läste jag Emanuel Blumes otroligt spännande science fiction-bok Nomadplaneten med stor behållning och därför blev jag väldigt glad när han kontaktade mig och frågade om jag ville lyssna på hans nya skräckserie Oktagonen vars första avsnitt släpps idag på Storytel eller där du vanligtvis lyssnar på poddar.

Varje onsdag träffas åtta människor i ett hemligt rum i källaren under ett sjukhus. De träffas för att berätta spökhistorier för varandra, men vart tar egentligen folk vägen när de delat med sig? Vem är kvinnan med den underliga dialekten som leder allt? Varje onsdag från och med 2 januari kan du lyssna på ett avsnitt i veckan och den första delen handlar om en oskyldig kväll precis i gränslandet mellan tonår och vuxenvärld, en kväll när allt borde vara perfekt men ändå går så himla fel...

Oktagonen är en samtgivning mellan Typ förlag och Mörkersdottir förlag. Podcasten kommer att sändas en gång i veckan, ljudboken på Storytel släpps varannan vecka och e-boken kommer att komma som en helhet någon gång under 2019.