onsdag 12 juli 2017

Vargarnas historia - Emily Fridlund

Det blir något speciellt med en bok som har ett så fantastiskt poetiskt språk, när själva historien är så otäck. Jag har njutit av vartenda ord, ja varenda bokstav, samtidigt som jag förgäves värjt mig från berättelsen om Linda. Hon är så ensam. Hennes hem är vad som återstår av ett hippie-kollektiv, en fattig tillvaro mitt ute i skogen tillsammans med föräldrarna som hon inte ens är säker på om de är hennes biologiska mamma och pappa. Kanske blev bara de tre kvar när alla andra flyttade därifrån. Lindas ensamhet bryts när det flyttar in en familj i huset mittemot sjön och hon blir barnvakt till fyraåringen Paul. Medan Pauls föräldrar jobbar visar Linda honom skogen och berättar hur man överlever i vildmarken. Löpande i boken finns frågan: När insåg du att något var fel? Något som är relevant inte bara för Linda, utan även för läsaren. Jag vill inte skriva så mycket mer om själva berättelsen, den känner jag att varje läsare borde få uppleva och upptäcka själv. Men redan i det första kapitlet vet man att något är snett, att katastrofen ligger på lut och man kämpar vilt för att kunna sätta fingret på det. Men tro nu inte att det bara är hemskheter i Vargarnas historia! Linda är älskad av sina föräldrar, även om de oftast har svårt att uttrycka det och har ännu svårare att navigera i ett samhälle som inte längre förstår sig på dem. Deras tonårsdotter gör som alla barn, slåss för sin mamma och pappa med näbbar och klor. Försvarar, förskönar och ljuger. Det känns ärligt talat lite tråkigt att ha läst vad jag förmodar är sommarens bästa bok under semesterns första dag, eller så var det perfekt eftersom jag hade huset för mig själv och bara kunde drunkna i den. En lysande berättelse är det, hur som helst.

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

PS: Marie, du kommer bli så himla arg på den här boken! Men jag tycker att du ska läsa den ändå, eller kanske tack vare just det.

fredag 7 juli 2017

Den som stannar, den som går - av Elena Ferrante

Tredje delen i Elena Ferrantes Neapelkvartett

Vi har nått fram till sent sextiotal. Lila har ramlat tillbaka, både vad gäller status och pengar, har blivit ensamstående mamma och jobbar på en fabrik. Elena har tagit sig hela vägen genom sin utbildning och till och med skrivit en roman som fått bra recensioner. Förlaget vill ha mer! Samtidigt har hon träffat en man som hon vill gifta sig med och tillsammans startar de upp ett hem, en familj. Det är lite svårt att vänja sig vid att plötsligt kunna köpa det hon vill ha och ännu svårare är det att behöva passas in i makens familj där reglerna angående hur man för sig i de lite finare salongerna sitter i ryggmärgen. Men hon vill absolut inte tillbaka till barndomens kvarter och pressen som fanns där.

Vilket fantastiskt verk detta är! Ett dokument om klass, kön, sexualitet och framförallt makt, som spänner över efterkrigstidens Italien fram till idag. Två kvinnor tar olika vägar genom livet, somligt har de kunnat kontrollera själva men det allra mesta har lagts på dem av samhälle och manliga förväntningar. Jag har varit så arg när jag läst de här böckerna, så oerhört förbannad och samtidigt känt igen mig i så mycket. Den här tredje boken är inte riktigt lika fängslande som tvåan, Hennes nya namn, men den håller mig ändå kvar vid serien. Jag har beställt den sista avslutande delen och den beräknas landa i min brevlåda någon gång nästa vecka. Ser så mycket fram emot det!

tisdag 4 juli 2017

Stallo, av Stefan Spjut

Enligt gamla samiska legender är Stallo ett slags jättefolk som kidnappade barn för att äta dem. I den här romanen kan de vara jättar eller småfolk, troll, och allt börjar när en kvinna åker till en lånad sommarstuga tillsammans med sin väldigt unga son Magnus för semester. Efter att hon av misstag råkat döda en fladdermus börjar underligheter att hända, djur kommer alldeles för nära och beter sig inte som de borde. Allt kulminerar när en jätte kliver ur skogen och helt sonika tar Magnus. Åren går, men pojken är borta. Långt senare får vi följa Susso Myrén vars morfar en gång tog ett mytomspunnet fotografi av en björn med vad som liknar ett troll på ryggen. Med utgångspunkt från detta foto har Susso startat upp en hemsida om just troll och söker människor som varit med om liknande upplevelser. Med sig i jakten har hon sin mamma och vännen Tobbe och tillsammans ger de sig ut på en resa genom Sverige, en resa som innebär möten med både människor och oknytt. 

Jag fullkomligt älskade den här boken! Många andra verkar ha tyckt att den är för lång och detaljrik men jag tyckte så oerhört mycket om personerna och miljöerna att jag var såld redan efter ett par sidor. Det är otäckt många gånger; en långsamt beskriven kidnappning gör så ont att det nästan är outhärdligt. Berättelsen är skriven i enlighet med en av de saker jag finner mest betydelsefulla: man förstår varför en karaktär beter sig som hon gör, även om man långt ifrån alltid tycker om anledningen. Jag lyssnade på Stallo på vägen till och från jobbet och det har varit svårt att slita sig när en kommit fram till jobbet eller hem och vid flera tillfällen har jag helt enkelt bara stannat utanför garageportarna för att lyssna klart på ett spännande stycke. I morgon släpps Stefan Spjuts fortsättning, Stalpi, som ljudbok och mitt tålamod har nästan tagit slut i väntan på att den skulle dyka upp hos Storytel. Äntligen!




lördag 1 juli 2017

Vinnare i Harry Potter-utlottningen!

Två elvaåringar var med och kontrollerade att allt gick rätt till i den här dragningen. En skrev namnen på lappar, klippte ut och vek ihop lapparna. Den andra placerade en vintermössa över huvudet och drog sedan en vinnande lott ur en solhatt. 

Och vinnaren är: Helenar! Sist in på fredag eftermiddag. Mejla mig ditt namn och din adress så skickar jag skrivboken så fort som möjligt. Grattis!

beroendeavbocker@gmail.com