Stallo - Stefan Spjut

Enligt gamla samiska legender är Stallo ett slags jättefolk som kidnappade barn för att äta dem. I den här romanen kan de vara jättar eller småfolk, troll, och allt börjar när en kvinna åker till en lånad sommarstuga tillsammans med sin väldigt unga son Magnus för semester. Efter att hon av misstag råkat döda en fladdermus börjar underligheter att hända, djur kommer alldeles för nära och beter sig inte som de borde. Allt kulminerar när en jätte kliver ur skogen och helt sonika tar Magnus. Åren går, men pojken är borta. Långt senare får vi följa Susso Myrén vars morfar en gång tog ett mytomspunnet fotografi av en björn med vad som liknar ett troll på ryggen. Med utgångspunkt från detta foto har Susso startat upp en hemsida om just troll och söker människor som varit med om liknande upplevelser. Med sig i jakten har hon sin mamma och vännen Tobbe och tillsammans ger de sig ut på en resa genom Sverige, en resa som innebär möten med både människor och oknytt. 

Jag fullkomligt älskade den här boken! Många andra verkar ha tyckt att den är för lång och detaljrik men jag tyckte så oerhört mycket om personerna och miljöerna att jag var såld redan efter ett par sidor. Det är otäckt många gånger; en långsamt beskriven kidnappning gör så ont att det nästan är outhärdligt. Berättelsen är skriven i enlighet med en av de saker jag finner mest betydelsefulla: man förstår varför en karaktär beter sig som hon gör, även om man långt ifrån alltid tycker om anledningen. Jag lyssnade på Stallo på vägen till och från jobbet och det har varit svårt att slita sig när en kommit fram till jobbet eller hem och vid flera tillfällen har jag helt enkelt bara stannat utanför garageportarna för att lyssna klart på ett spännande stycke. I morgon släpps Stefan Spjuts fortsättning, Stalpi, som ljudbok och mitt tålamod har nästan tagit slut i väntan på att den skulle dyka upp hos Storytel. Äntligen!