Tredje delen i Elena Ferrantes Neapelkvartett.
Vi har nått fram till sent sextiotal. Lila har ramlat tillbaka, både vad gäller status och pengar, har blivit ensamstående mamma och jobbar på en fabrik. Elena har tagit sig hela vägen genom sin utbildning och till och med skrivit en roman som fått bra recensioner. Förlaget vill ha mer! Samtidigt har hon träffat en man som hon vill gifta sig med och tillsammans startar de upp ett hem, en familj. Det är lite svårt att vänja sig vid att plötsligt kunna köpa det hon vill ha och ännu svårare är det att behöva passas in i makens familj där reglerna angående hur man för sig i de lite finare salongerna sitter i ryggmärgen. Men hon vill absolut inte tillbaka till barndomens kvarter och pressen som fanns där.
Vilket fantastiskt verk detta är! Ett dokument om klass, kön, sexualitet och framförallt makt, som spänner över efterkrigstidens Italien fram till idag. Två kvinnor tar olika vägar genom livet, somligt har de kunnat kontrollera själva men det allra mesta har lagts på dem av samhälle och manliga förväntningar. Jag har varit så arg när jag läst de här böckerna, så oerhört förbannad och samtidigt känt igen mig i så mycket. Den här tredje boken är inte riktigt lika fängslande som tvåan, Hennes nya namn, men den håller mig ändå kvar vid serien. Jag har beställt den sista avslutande delen och den beräknas landa i min brevlåda någon gång nästa vecka. Ser så mycket fram emot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar