måndag 5 september 2011

Pojkarna, av Jessica Schiefauer

Jag har så mycket att säga om den här boken. Och får fram så lite.

Pojkarna handlar om tre fjortonåriga flickor: Kim, Momo och Bella. De är kvar i barndomens värld trots att många av deras klasskamrater börjat röra sig mot vuxenvärlden och trots att deras kroppar börjat förändras. Helst spenderar de sin tid i Bellas växthus där de har tepartyn och maskerader. När Bella en dag får hem en okänd planta vars nektar förvandlar dem alla till pojkar börjar både de, deras vänskap och deras värld att förändras. 


Först blev jag väldigt upprörd av den här boken, alla manliga attribut såsom muskler, senor och hårda kroppar förhärligades medan det kvinnligt mjuka och runda skrevs ner. Men sedan lugnade jag ner mig och när jag läste om vissa textstycken så insåg jag till min fasa att det var mina egna fördomar som hade tittat fram mellan raderna. Det manliga omskrevs inte alls som bättre utan det var så jag tolkat de orden. Den här poetiska berättelsen har många bottnar, förmodligen fler än jag kommer att förstå. Jag är inte helt säker på att jag utan förbehåll gillar, men den har väckt något inom mig, jag vet att jag kommer återvända till den och kanske ser jag något helt annat i den då.

2 kommentarer:

  1. Jättenyfiken på den, men är för snål för inbundna böcker, väntar tills den kommer ut som pocket.

    Fördomar är farliga, jag känner igen mig. I flera serier/böcker tänker jag kritiskt och ser hur tjejer/kvinnor tolkas i boken/filmen och blir ofta väldigt arg men ibland bör man ta ett steg tillbaka och kolla igen, är det något som tex utspelar sig på medeltiden eller tex 1800-talet kan ju inte ALLA tjejer vara starka och ta för sig. Finns alltid en variation av människor.

    Och ofta kommer jag på mig själv att vara onödigt kritisk och vinkla saker dåligt då man lika gärna kunde ha vinkla det bra... måste se till att min feministiska sida inte alltid ser allting som ett hot mot jämställdheten :P

    SvaraRadera
  2. Miriam: Precis. När man beskriver ett artonhundratalssamhälle så kan man inte ha dagens västerländska kvinnoroller överallt, för det passar inte in. Att beskriva ett förtryckande samhälle är inte samma sak som att säga att det är bra.

    Den här boken utspelar sig i nutid och jag t r o d d e att den förskönade det manliga fast den verkligen inte gjorde det. Så jag lärde mig något under läsningen, om mina egna föreställningar om vad som är bra/dåligt med manligt/kvinnligt.

    SvaraRadera