måndag 28 november 2011

Snape for president

Av ren slump lyckades jag se två stycken Harry Potter-filmer i helgen, först Den flammande bägaren lördag morgon och sedan Fenixorden igår eftermiddags. (Lustigt hur  man kan äga en film på dvd och nästan aldrig komma sig för att se den men när den går på teve så slår man sig omedelbart ner.) Jag har tänkt på detta förut men igår blev det än mer uppenbart: är inte Harry ganska... trist? Eller svär jag i kyrkan nu? Schitzo-Cookie har tagit upp det tidigare och ju mer jag tänker på det, desto mer rätt känns det, för visst är nästan alla de manliga karaktärerna i böckerna och filmerna mer intressanta än Harry själv? Missförstå mig rätt här nu, för jag älskar böckerna och tycker väldigt mycket om filmerna, men är han inte lite för fantastisk för att förbli trovärdig?
Han är killen som besegrade världens elakaste trollkarl som ettåring, ändå föredrar man hans något snarstuckna och klumpiga bästa kompis med dåligt självförtroende, trots att denne sällan är mer än medelmåttig. Det känns som att de flesta i familjen Weasley har mer karaktär än Harry, tvillingarna är exempelvis fantastiska.

Sedan tror jag inte att man kan ta upp de manliga karaktärerna i Harry Potter utan att nämna Snape. Alan Rickman är fullkomligt lysande. Han spelar en elak, avundsjuk äldre man vars sanna lojaliteter blir osäkra ända fram till slutet, ändå kan jag inte låta bli att heja lite på honom, ibland mer än jag hejar på de som man med all säkerhet vet är goda. Fast Rickman är oftast som bäst där i gränslandet till The Dark Side, jag kan till exempel se när han är Sheriffen av Nottingham hur många gånger som helst. En favoritscen är när han säger att han ska skära ut Robin Hoods hjärta med en sked och Guy of Gisborne frågar varför och får svaret: Because it's DULL, you twit. It'll hurt more. Som Snape framkallar han både skratt och obehagskänslor, det är många gånger i filmerna som jag på riktigt blir rädd trots att jag vet hur det går.
Det är en komplex karaktär som är snyggt skapad av Rowling när det lätt skulle kunna bli fånigt med det stripiga håret och slängkappan.

Jag fick lust att läsa om någon eller flera av de senare böckerna för att se om jag kände likadant inför Harry där eller om det bara är filmerna som framkallar de känslorna. Men jag vet inte var jag ska börja (och var ska jag hitta tiden?). Läste om den allra första för inte så länge sedan men tror inte jag vill börja på tvåan utan önskar helst hoppa in senare i serien. Får tänka på den ett tag. Eller har du något bra tips, Miriam?

17 kommentarer:

  1. Ja, Harry är trist. Han är egentligen en av de mest tråkiga karaktärerna i serien. Och ja, jag vet, vad hemskt av mig att tycka så ;) Jag tycker dock inte att detta är något som drar ner böckerna på något sätt, utan skapar snarare balans eftersom att Rowling också skapar ett så stort intresse för de många andra fascinerande karaktärerna.

    Älskar förresten scenen med skeden - Rickman när han är som bäst :)

    SvaraRadera
  2. Louise: Jag tror inte heller att det gör böckerna sämre på något sätt. Tror mest att jag tagit för givet att jag gillar Harry, så det var lite chockartat att inse att han i själva verket hamnar lååångt ner på listan. Det var länge sedan en huvudperson och hjälte var så vanilla. Fast du har nog helt rätt i att det trots allt skapar en balans.

    Alan Rickman är fantastisk! :-)

    SvaraRadera
  3. Många karaktärer i HP-böckerna är ju ganska endimensionella - de har ett karaktärsdrag och kör på det hela tiden. T.ex. tvillingarna Weasley är "clowner", Hermione är smart, de onda är... onda helt enkelt, Harry är god... Men vissa karaktärer är lite mer komplicerade och därmed roligare, t.ex. Dumbledore och Snape. :) Sedan blir det ju ännu mer endimensionellt i filmerna, som jag inte alls gillar särskilt mycket. Endast 4:an var lite kul. Det blir inte alls samma humor och magi som i böckerna!
    Jag gillar Alan Rickman i rollen som överste Brandon i "Förnuft och känsla". Man kan ju inte annat än att bli lite kär. :)

    SvaraRadera
  4. Sofia: Ja tyvärr så blir de ganska endimensionella, det är som om det inte finns plats för mer än ett karaktärsdrag per person. Och det är ganska trist. För även om någon i grunden är god så gör de inte gott hela tiden, det måste lämnas utrymme för konflikter och misstag.

    Oh, överste Brandon är ännu en pärla! :-) Annars blir jag mer än förtjust i den här videon med Texas.

    http://www.youtube.com/watch?v=X4-gNN8WRHo

    SvaraRadera
  5. OMG, jag är chockad och svimmar lite samtidigt! :D <3 Han är så, så... pondus-aktig och med världens utstrålning på något mysko sätt.

    SvaraRadera
  6. Sofia: Världens sexigaste sextiofemåring. :-) Utan konkurrens!

    SvaraRadera
  7. Sofia: Jag har också tänkt en hel del på att karaktärerna är endimensionella, främst när det gäller vilka som är onda och vilka som är goda. De onda är onda och de goda är goda - utan snedsteg, med väldigt få undantag. Och som du säger så gör det ju karaktärer som Snape och Dumbledore ännu mer intressanta ;)

    SvaraRadera
  8. Hur missade jag det här inlägget!! Helt underbart inlägg <3! =) Skyller på bloglovin och för mycket att göra :P

    Men hmm svårt, jag skulle nog börja med fyran kanske, där börjar väl ändå Harry kännas mer levande, han bli kär (tror det är i fyran iallafall) och han får möta döden och riktiga hemskheter. Efter den boken tycker jag ännu mer synd om honom. Eller ja i femman ännu mer, när han inte får några brev under hela sommaren, när Dumbledore undviker honom och när han torteras av Umbridge...

    Men återkommer om jag kommer på något bättre tips men tror helt klart mer på omläsning av böckerna än att se filmerna! Inte samma känsla!

    Själv suktar jag efter boxarna som säljs, åh vad jag längtar när jag tillåter mig själv att köpa en =)

    SvaraRadera
  9. Miriam: Tack! :-)

    Var på Akademibokhandeln igår för att köpa födelsedagspresent till mamma och stod en stund och klämde på de svenska Harry Potter-böckerna. Har läst alla på engelska men om jag nu ändå ska ge mig på en omläsning så varför inte översättningen? Om inte annat för att de är så fina. :-) Men börjar jag köpa de svenska så kommer jag inte ge mig förrän jag har alla. Samlaren i mig kommer se till det.

    Men okej, siktar in mig på fyran.

    SvaraRadera
  10. Det är ganska vanligt att huvudkaraktären, hjälten, i fantasyserier är rätt trist. Den brukar ha så mycket med hur den ska rädda världen att tänka på att den inte utvecklas så mycket karaktärsmässigt, samt blir tråkig på grund av uppdraget. Se Frodo i LoTR, Belgarion i Sagan om Belgarion, Rand El-Thor i Wheel of Time, exempelvis.

    SvaraRadera
  11. heloosblogg: Sant. Jag tror bara jag inte har definierat fantasyhjältar på det här sättet förut. Man har gillat dem men inte analyserat varför man så ofta pratar m e r om bifigurerna. Håller helt med om Frodo (och få mig inte att prata om filmerna där Elijah Wood har ett och samma ansiktsuttryck i nio timmar..) och Belgarion. Wheel of Time har jag ännu inte läst.

    SvaraRadera
  12. Mitt tips är att börja med tredje boken (som även är min favorit). Blir ju så otroligt komplext med hela Sirius/Remus/Snape-konflikten när man har läst alla böckerna.

    Jag håller med om Harrys tristhet - om jag skulle ta och lista mina favoritkaraktärer så tror jag att jag skulle vara nere på plats 30-40 innan jag ens kom att tänka på Harry själv.

    SvaraRadera
  13. Sara: Jag ska ta mig en titt på både trean och fyran och sen bestämma mig för exakt var omläsningen (på svenska) ska ta sin början. Kan redan nu se hur det här kommer växa till att jag lägger ner alldeles för mycket pengar på böcker jag redan "har" och hur jag gräver ner mig helt i enbart Harry Potter i några månader... :-)

    Tror inte jag vågar rangordna alla karaktärerna, skulle förmodligen bli väldigt besviken på många av dem när jag inser hur lite de betyder för mig.

    SvaraRadera
  14. Harry är väl något av ett publikombud. Den vanlige som hamnar mitt i allt ovanligt. Tanken kan vara att alla läsare ska kunna identifiera sig med honom, och med den ambitionen är det inte så konstigt om han inte sticker ut så mycket och alltså blir lite liksom... tråkig.

    SvaraRadera
  15. Jag tycker som du att Alan Rickman som Snape är det bästa med Harry Potterfilmerna. Jag älskar också honom i som Sheriffen av Nottingham. Det är världens bästa citat du citerat. :)

    SvaraRadera
  16. Oa: Jag tror att det är väldigt viktigt i en bokserie som Harry Potter att alla läsare har någon "vanlig" att identifiera sig med. Någon som vuxit upp i samma värld som vi har och som vi kan upptäcka allt det magiska tillsammans med. Och jag kan inte annat än säga att det har fungerat, åtminstone för mig. Det tog mig lång tid att verkligen analysera Harry själv, vad jag egentligen tycker om honom, och det skedde först genom de andra karaktärerna.

    SvaraRadera
  17. cinnamonbooks: Eller hur! :-) Citatet gör sig inte riktigt rättvisa i skrift, man måste höra hur han uttalar "hurts more" genom tänderna med brittisk accent för att verkligen uppskatta det.

    SvaraRadera