Halloween-vecka!

Att jag älskar Halloween är ingen hemlighet så lagom till den här veckan har jag passat på att läsa lite spöklika historier. På tisdag recenserar jag Michelle Pavers Skräcken på Wakenhyrst, på onsdag skriver jag om Thornhill av Pam Smy och vi avslutar på fredag med en genomgång av de fina men faktiskt lite läskiga böckerna om Monstret Frank av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem. 

Harry Potter - Den första september kom och gick

...och jag låtsades packa och åka till Hogwarts i år också. Som hundratusentals (miljontals?) andra i världen. Jag undrar när detta ska börja mattas av, rinna ner i skarvarna av andra fenomen, men jag är överlycklig så länge det håller i sig. 

Passa även gärna på och läs artikeln i DN om skolan i Nashville, USA, som har bannlyst J.K. Rowlings böcker då de trollformler som läses upp i dem: "är faktiska förbannelser och trollformler, när de läses upp av en människa finns det risk att frammana onda andar i närheten av personen som läser upp texten". Ja ja, jag säger då det... Undrar vilka som har starkast tro på magi och fantasivärldar här.

Vad man gör när man ligger hemma i feber

Såsom det kan bli ibland så har jag haft lite för mycket med allt annat, så bloggen har fått vila en stund. Att jag har tid nu är för att jag ligger hemma i feber och halsont och tycker lite synd om mig själv, när jag i själva verket mest är ynklig och klagar. Jag har en varm säng, en katt vid mina fötter och mat i kylskåpet när jag vill ha. Samt ett jobb som inte vill ha tillbaka mig förrän jag är frisk. Så nu sysselsätter jag mig med den nya HBO-serien Chernobyl som givetvis handlar om den fruktansvärda katastrof som inträffade 26 april 1986. En av de stora händelserna som har etsat sig in i mitt minne. Men jag läser även Allt jag fått lära mig av Tara Westover, en helt magisk berättelse om en uppväxt utanför samhället och utan konventionell skolgång.

Bokfynd på Stockholms Katthem

Varannan onsdag jobbar jag som volontär på Stockholms Katthem och i köket finns några bokhyllor där man kan lämna böcker som sedan säljs till förmån för katterna. Det är inte ofta jag hittar så mycket jag är intresserad av men igår dök Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall upp och jag var bara tvungen att ta med den hem. Trots att jag vet att den är oerhört hemsk och handlar om det där otänkbara, om döden som vi så sällan pratar om. Nu ska jag bara finna tiden att läsa den. Att-Läsa-högen därhemma växer sig högre och högre och det känns som att läs-timmarna bara blir färre.

Älskade, saknade katt - eller: dumma björn

Jag hämtade Cattis i en villa i Handen för sexton år sedan. Kattvärnet i Haninge hade ännu inte blivit Haninge Katthem så alla kissarna fanns utplacerade i akuthem, hos godhjärtade privatpersoner. Cattis och hennes syster, som just då hette då Helga och Hillevi, bodde i en kvinnas sovrum. En kvinna vars stora hund var vänlig men alldeles för skrämmande för två tioveckors som nyligen hade blivit bortslängda i en igentejpad kartong. Jag var ute efter en något blygare katt än den jag redan hade därhemma så de skulle matcha varandra med olika temperament - och en blyg katt fick jag. Hon kom aldrig över de där första händelserna i livet: att få alldeles för lite mat och bli lämnad att dö. Jag gissar att hon dessutom var med om fler saker jag inte vet om för hon bar med sig en skräck för främmande män under alla åren jag kände henne. Män var farliga. 

Från den första stunden jag såg henne så visste jag att jag måste ha henne. Hon åkte hem innanför min jacka, bara huvudet stack upp, för någon bur hade vi inte med oss, vi skulle ju bara titta på henne! Den där första kvällen åt hon plättar innan hon klättrade upp i min soffa och somnade på rygg, jag har två suddiga svartvita fotografier från just det tillfället. Jag och min första katt Fanny tittade och petade fascinerat på den pinnsmala kattungens nu tjocka mage.

Cattis var min skugga, var jag än gick så fanns hon inte långt borta. När vi flyttade till Nacka för att få sambo och två bonusbarn var jag inte helt säker på att det skulle fungera. Skulle hon verkligen acceptera hela tre människor till? Men jodå. Hon lade till dem på listan över tvåbeningar med VIP-pass och hon fullkomligen älskade radhusets två trappor som hon ständigt sprang i. Jag har aldrig varit så älskad som jag var av den katten. Av någon. Och kommer nog aldrig bli igen. Cattis var mitt livs stora kärlekshistoria och vi var med om enormt mycket tillsammans. Hon var min dumma björn, min stora snälla svarta katt. Tomheten är så stor att jag ännu inte riktigt förstått omfattningen, det kommer ta tid. Men just för att hon var så viktig för mig, för att kärleken var så extraordinär, så hade jag i tanken redan gått igenom med mig själv vad jag skulle göra när dagen för det stora beslutet kom. Jag tänkte inte dra henne igenom ett sista år av mediciner, ändrad kost och veterinärbesök. Jag kommer minnas Cattis som en frisk och glad katt, hon fick sexton bra år, trots en knagglig start. Hon somnade in på Bagarmossens Djursjukhus och alla hennes människor var med: jag, sambon och bonusbarnen och hon kurrade ända tills hon inte kunde hålla ögonen öppna längre. 

Jag saknar henne så mycket att det gör ont.

En oavsiktlig bloggpaus

Det blev visst en ordentlig bloggpaus, en hel månad till och med. Jag hade tänkt trappa ner under semestern men ändå lägga ut något vid tillfälle, fast då dog min katt. Min bästa vän under sexton år, hon som räddade mig efter den svåraste dumpningen i mitt liv; hon var min skugga och jag var hennes hela värld. Jag var visserligen lite extra illa rustad för sorg, efter ett vansinnigt sorgligt år av andra anledningar, men är man någonsin beredd? Familjen åkte till Cypern där vi klappade hotellets katter helt blanka, badade i både poolen och havet, men jag läste i ärlighetens namn knappt alls. Jag bara var. Och läsningen har ännu inte riktigt kommit igång. Just nu är jag ledig en vecka helt själv, utan man eller bonusbarn, och jag ser mest på serier: Doctor Who, Gilmore Girls, Sharp Objects, Castle Rock. Samt givetvis även Harry Potter-filmerna. Men nu är det äntligen höst, vi har lämnat den heta kvalmiga sommaren bakom oss och luften går att andas. Nu ska jag börja läsa igen.

Kulturkollos veckoutmaning: Vad vårdar du i februari?

Det var en tuff höst och vinter, det ska jag inte sticka under stol med, och än är vi inte igenom. Jag vill vårda och kommer att vårda min familj: min pojkvän, de två bonussönerna och så mina pälsbarn. Vi har mycket läkande att ta oss igenom, speciellt pojkarna. Men även vi vuxna som tog januaris sista lördag till att bo på hotell, bada i uppvärmd pool och äta på Den Gyldene Freden. För sinnesfridens skull. Jag har dessutom nyligen instiftat Filmsöndag som innebär att alla i familjen bänkar sig för att äta upp helgens sista godsaker samtidigt som vi ser vad som helst som går att hyra eller streama på boxen. För att bara vara, för att andas ut. Så många filmkvällar, braskvällar, plättfrukostar och kattklappningar hoppas jag att det blir. För kissarna planerar jag också att vårda. VAK, vård av katt blir det självklart då. Mina gamla tanter som börjar bli lite luggslitna men bara måste finnas kvar ett tag till, något annat finns det inte ork till. Nu är det inte längre bara jag som är beroende av deras gos. 

En typisk filmsöndag när jag fått välja film. Harry Potter, såklart! 

Kulturkollos veckoutmaning: Är katten det ultimata bokdjuret?

Det enkla svaret: ja!

Så det lite längre svaret: På grund av tidsbrist, julstress och en barnslig önskan att vara lite motvalls så går jag helt emot uppgiften att komma på annat djur, alternativt hitta på ett nytt, och publicerar en bild på mitt ständiga läs-sällskap: Cattis och Sussie. För det är inte många saker som är bättre än att krypa ner i sängen, soffan, fåtöljen med mina tjejer, en bok och en muminmugg kaffe. Bilden nedan är från i helgen när vi spenderade söndagen tillsammans med den illustrerade versionen av Harry Potter och fången från Azkaban. 

Kulturkollos veckoutmaning: Fixa höstmyset!

Höstmyset under filten, det underbara och fantastiska. Sedan jag flyttade in hos min kille och hans barn så har braskaminen blivit en otroligt viktig del i vad jag anser viktigt med en mysstund. När man eldat något timme så behöver man inte ens filten utan kan sitta i vad som i vår familj är känt som "kaminkläder" och består av så lite som bara möjligt. Sedan måste det finnas minst en katt med, gärna två men då den ena är mycket mer värmedyrkande än den andra, så kan man inte räkna med bägge hela tiden. Sedan den viktigaste ingrediensen av alla: böcker. Alla former, genrer och storlekar. Min kille löser gärna korsord och barnen springer fram och tillbaka mellan brasan och tv-spelet. Finns det sedan en kopp te, en snutt rödvin, lite choklad eller vindruvor så kan det bli perfektion. 

 

Doctor Who-strumpor ökar bara mysfaktorn ännu mer!

Så hur det går det med läsningen?

Jomen tackar som frågar! Det går bättre. I helgen hade vi inga barn hemma och mannen var borta stor del av lördagen så jag hann läsa dryga 400 sidor i Jerker Virdborgs Sommaren, syster. Hela boken! Nu är jag mitt inne i Helena Dahlgrens Orkidépojken och älskar att läsa om vad som kanske inte är mina hoods, ändå är väldigt nära mina hoods då jag bor i grannkommunen. Ytterligare ett plus för att huvudpersonerna går till partybåten Patricia för att festa! Jag och mina vänner praktiskt taget bodde på den för tjugo år sedan. 

På bilden: en något motvilligt fotoobjekt i form av Cattis som mest ville stirra på ytterdörren då alla tre hussarna väntades hem vilken sekund som helst.

Kära chef, tror inte jag har tid att komma in till jobbet den här veckan

Fick ett presentkort på Akademibokhandeln av mamma då jag passat hennes katter två veckor i sommar och med det brännande i handen åkte jag direkt och köpte den högt hyllade Flickorna av Emma Cline. I brevlådan hade jag förra veckan även fått Kalldrag av Markus Sköld som Hoi Förlag varit vänliga att skicka till mig. Det får mig att vilja författa ett litet brev till min arbetsgivare: Kära chef, tror inte jag har tid att komma in till jobbet den här veckan, vi ses nästa måndag. Men istället får jag nog bli mer noggrann vad gäller att ta mina järntabletter så att jag orkar vara vaken efter klockan nio samt bli bättre på att ta hand om den dötid som uppstår när jag reser till och från jobbet. Alltså plocka upp boken ur väskan oftare än jag bara sitter och stirrar ut genom bussfönstret.

Jag borde inte börja läsa fler böcker...

Jag vet inte riktigt varför men jag tycks inte kunna avsluta de böcker jag börjar läsa. Istället plockar jag bara upp nya. Som när min kollega kom tillbaka till kontoret med en hel hög nya böcker som jag genast var tvungen att undersöka. "Låna gärna!" sade han och på några sekunder åkte Experimentet av Catrine Tollström ner i min väska. När jag kom hem hittade jag dessutom mitt pocketfodral (inköpt på Ordning och Reda för många år sedan) och tänkte att det var perfekt för en lånepocket som jag inte vill förstöra genom att släpa fram och tillbaka till jobbet. Så igår kväll satt vi i soffan och läste, persern och jag. Inte så dumt ändå.

Hilary Mantels memoarer!

Då jag inte vann boken i Kulturkollos förnämliga utlottning fick jag använda delar av mitt julklappspresentkort. Men nu har jag den i min ägo! Persern är inte riktigt lika pepp som jag men den nyinköpta boken verkar ändå vara godkänd som huvudkudde. Nu ska jag bara hindra mig själv från att slänga allt annat åt sidan för att hetsläsa Skuggan av ett liv.

Efterlängtad trea

Uj, uj, uj vad jag har längtat efter den här tredje och avslutande delen i Lev Grossmans fantasyserie om Quentin! Har börjat lite smått men då pojkvännen ska ut och jaga hela kommande helg gissar jag att stor del av lördag och söndag kommer att gå till läsning av just Magician's Land.

Dystopi och ont i halsen

Jag kan inte ens minnas när jag var sjuk senast men nu verkar en förkylning ha fått mig i sitt våld. De närmaste dagarna blir vigda åt läsning i soffan under filt och med katter nära till hands. Förmodligen kommer Netflix och temuggen få mer uppmärksamhet än vanligt och eftersom jag var och såg fina Divergent på bio i söndags så känns det utmärkt att börja med uppföljaren Insurgent i bokform. 

Hårdrocksthriller och kattnyheter

Fick vad som låter som en fantastiskt rolig bok av Kalla Kulor Förlag. Heavy Metal Murder! De kallar det för "hårdrocksthriller" och den utspelar sig på Sweden Rock Festival i Norje, Sölvesborg, där jag varit på festival vid tre tillfällen. Förhoppningsvis kommer det bli en hel del igenkänning vid läsning av den här boken. 

Och så har jag bara bra nyheter angående trattkatten! Hon blev av med tratten igår och enligt veterinären ska knölen de tog bort vara cancer men en väldigt långsam variant som oftast håller sig borta efter operation när katt drabbas av den. Så nu är det bara vänta och se. Stort tack för alla hållna tummar och tassar!

Älskade pälsbarn

Det blev lite mycket igen. Persern visade sig ha en knöl bakom örat som veterinären opererade bort i måndags och nu går fröken runt i tratt och är ganska deprimerad. Jag pendlar mellan att tro att allt kommer bli okej och att få panik. Knölen är skickad på analys och jag hoppas på bra resultat men statistiken säger att cirka hälften av dessa är elakartade. Så läsningen har hamnat lite i skymundan. Men mamma messade tidigare i veckan och berättade att hon hittat Alice Walkers Purpurfärgen på loppis i Sundbyberg och jag svarade: Köp! Jag har sett filmen flera gånger men aldrig läst den Pulitzerbelönade boken. Ska bli mycket intressant.

 

(En bild från när jag och pojkvännen försökte muntra upp trattkatten genom att klä oss själva i trattar. Gick sådär.)

Lördags-dystopi

Efter att ha läst bra om boken hos Fiktiviteter så beställde jag den från Bokbörsen och nu är den här! In i skogens djup av Jean Hegland. Så lördagen vigs åt samhällskollaps och mys med perser. Hoppas ni alla har en bra helg!

Näe, det går fortfarande trögt med bloggandet

Som ni säkert redan har märkt. Nu när jag inte längre sitter framför en dator hela dagarna är det tydligen oerhört svårt att komma sig för att dra igång laptopen hemma och skriva inlägg. Men som i ett försök att få bättre rutiner (med allt) så ska jag försöka mig på ett slags bloggarschema med tips på bra böcker, kanske på julklappar. För även om jag läser mycket just nu så har jag problem med att avsluta och i slutändan slår jag hellre på Star Trek The Next Generation och sjunker ner i soffan, så korta tipsarinlägg tror jag blir bra. 

 

Over and out från någon som äntligen lyckats slita sig från de här pälsbollarna.

Utlottning av Att de i tid må väckas

Då kör vi! Jag har ett exemplar av Att de i tid må väckas av Frida Arwen Rosesund att lotta ut, här nedan presenterat av den sovande persern. Du har till och med klockan 20:00 onsdag den elfte september 2013 på dig att anmäla dig om du vill vara med, sedan drar jag en vinnare som presenteras dagen efter. Skicka ett mail till beroendeavbocker@gmail.com alternativt skriv en kommentar till det här inlägget för anmälan och om du bifogar länk om att du tipsat om min utlottning på din egen blogg så får du en extralott.

HÄR kan du läsa om boken på Adlibris och HÄR hittar du Swedish Zombies recension. Själv är jag nästan halvvägs igenom och läser trots svidande ögon om kvällarna.