Kulturkollos veckoutmaning: Fixa höstmyset!

Höstmyset under filten, det underbara och fantastiska. Sedan jag flyttade in hos min kille och hans barn så har braskaminen blivit en otroligt viktig del i vad jag anser viktigt med en mysstund. När man eldat något timme så behöver man inte ens filten utan kan sitta i vad som i vår familj är känt som "kaminkläder" och består av så lite som bara möjligt. Sedan måste det finnas minst en katt med, gärna två men då den ena är mycket mer värmedyrkande än den andra, så kan man inte räkna med bägge hela tiden. Sedan den viktigaste ingrediensen av alla: böcker. Alla former, genrer och storlekar. Min kille löser gärna korsord och barnen springer fram och tillbaka mellan brasan och tv-spelet. Finns det sedan en kopp te, en snutt rödvin, lite choklad eller vindruvor så kan det bli perfektion. 

 

Doctor Who-strumpor ökar bara mysfaktorn ännu mer!

Kulturkollos veckoutmaning: En utmaning i tiden

Jag kan bara, återigen, berätta om världens finaste tidsesenär: Doctor Who. Främst då "min" doktor, David Tennant. Hur mycket jag än har försökt så kan jag inte uppbåda samma känsla för senare skådespelare i samma roll. Vari ligger då storheten med den här tv-serien? Det är roligt, det är på allvar, man får gråta en skvätt och där finns kärlek som känns. Det är en värld jag skulle kunna försvinna i, en värld som jag har försvunnit i. Samtidigt kan specialeffekterna vara plastiga (jag skojar inte, man kan ibland se dragkedjorna i rymddräkterna) och det är serie där världen är London och tillhörande engelsmän. 

Så här skrev jag här på bloggen för två år sedan:

Drömmen om tidsresor är drömmen om oändliga möjligheter. Att åka när- och varsomhelst, se världen födas och dö på samma dag. Eftersom vi inte kan göra det här i verkligheten så är det den perfekta fantasin med oräkneliga möjligheter. Det handlar om chansen att göra om, att åka tillbaka och ställa saker till rätta. Men även att åka framåt i tiden för att se vad som finns där. Det mest hjärtskärande är när de åker tillbaka för att laga något som inte låter sig lagas, när det är för sent redan innan man försökt. En fast tidpunkt i historien.

TV-serielördag: Doctor Who - igen, alltid

Jag har äntligen lagt tassarna på säsong 9 av Doctor Who och ägnar lördagen åt att se så många avsnitt som det bara går. Har sett fem stycken så här långt och måste säga att det redan känns bättre än hela förra säsongen gjorde. Det brukar behöva gå en tid innan en ny doktor har blivit varm i kläderna, innan vi som tittar har vant oss. Och så är ett välbekant mörker tillbaka, en verklig sorg. Se bara det fantastiska i "hand-minorna" som dök upp i första avsnittet, en bisak i en mycket större helhet, men magiskt i sitt upplägg. Jag blir dessutom mer och mer förtjust i Peter Capaldi. En mer genomgående recension av hela säsongen kommer så fort jag sett klart. Det vill säga snart.

Resor i tid och rymd: När ska vi resa?

Min absoluta favoritdel av Doctor Who är när nya kompanjoner eller tillfälliga gäster undrar var de ska resa med Doktorn och Tardis och får till svar att det är helt fel fråga att ställa. När ska vi resa, är den korrekta frågeställningen. Det ständigt återkommande skämtet får initierade tittare att känna sig som hemma.

När jag bestämde vad jag skulle skriva om idag så försökte jag först komma på något annat än just min favoritdoktor, men ärligt talat, det första jag tänker på när någon säger "tidsresor" är Doctor Who. De allra bästa avsnitten är när de leker med hela tidsreseidén. Som i Blink. Avsnittet jag hela tiden återkommer till, inte kan se mig mätt på. Det har så många nivåer och varje gång känns det som att jag förstått, att jag knäckt koden, samtidigt som nya frågor uppstår. Hur kan..? Och varför..? Människor slängs tillbaka i tiden för att få leva ikapp och sedan lämna meddelanden, göra rätt för de som är kvar i nutid. Det är tur att man fick öva upp sig på Tillbaka till framtiden när man var liten, så att tidsresor inte var något helt nytt när man skulle sätta sig in i Doktorns värld. Ett annat fint exempel är avsnittet The Girl in The Fireplace där det inte är så enkelt att de åker tillbaka till sjuttonhundratalets Frankrike utan tar omvägen runt ett till synes övergivet rymdskepp tretusen år framåt i tiden. Och för att komplicera saker ytterligare så går tiden olika fort på sjuttonhundratalet och i rymdskeppet, en årstid går i en blinkning, flera år på några minuter.

Drömmen om tidsresor är drömmen om oändliga möjligheter. Att åka när- och varsomhelst, se världen födas och dö på samma dag. Eftersom vi inte kan göra det här i verkligheten så är det den perfekta fantasin med oräkneliga möjligheter. Det handlar om chansen att göra om, att åka tillbaka och ställa saker till rätta. Men även att åka framåt i tiden för att se vad som finns där. Det mest hjärtskärande är när de åker tillbaka för att laga något som inte låter sig lagas, när det är för sent redan innan man försökt. En fast tidpunkt i historien. Det kan vara alltifrån Pompeji till när Rose åker tillbaka för att förhindra sin pappas dödsolycka. Men samtidigt är det de absolut bästa historierna, när de medresande inser tidsresornas begränsningar, när paradoxer slår till och de inte får korsa sina egna spår.

"People assume that time is a strict progression of cause to effect, but 'acctually' from a non-linear, non-subjective viewpoint - it's more like a big ball of wibbly wobbly... time-y wimey... stuff."

 - The Doctor

Temahelg: Resor i tid och rymd

Se till att hänga med på den temahelg om Resor i tid och rymd som Fiktiviteter anordnar! Publiceringsschemat ser ni här nedan. Det ska bli mycket roligt att få läsa allas inlägg! Det kan hända att jag skriver om Doctor Who...

Lördag

09:45 Fiktiviteter

10:00 Kulturdelen

11:00 Johannas deckarhörna

12:00 Det här har jag läst

13:00 Fiktiviteter 

14:00 Feministbiblioteket

15:00 Den onda cirkeln

16:00 Beroende av böcker 

Söndag

10:00 Fiktiviteter 

11:00 Skuggornas bibliotek

12:00 Fiktiviteter 

13:00 Bokhyllan i pepparkakshuset

14:00 Den onda cirkeln

15:00 Bokhyllan

16:00 Fiktiviteter 

 

Oh Doctor, My Doctor!

Jag har hållit mig från Doktorns värld ett tag nu. Med flit. Jag har saknat det så innerligt, längtat mig blå (pun intended) efter världen som alltid ger tröst, som alltid får mig att skratta högt. Samt gråta. Men jag måste behandla den här världen, den här fantasin, med en försiktighet för den är så stark. Jag skulle kunna försvinna i den. Jag har försvunnit i den. Hur länge sparade jag det sista avsnittet av säsong 7, ett år? Men i söndags beställde jag säsong 8 och såg äntligen det sista avsnittet som jag hållit på under så lång tid. Mina förhoppningar på Peter Capaldi som The Doctor är så skyhöga att jag knappt vågar lufta dem här. Jag hoppas och tror att han kommer väcka mina känslor på samma sätt som David Tennant gjorde. Matt Smith hade inte det mörker som krävdes, även om jag kom att älska honom ändå. Men han var ett mellanspel. Om någon dag eller två anländer säsong 8.

Science Fictionmässan 2013

Månaden december är som vanligt en liten skärseld av tomtar och Carola som sjunger O Helga Natt i alla butiker men det finns ljusglimtar! Science Fictionmässan i Älvsjö är en av dem. Min shopping var ganska sparsam i år med en Doctor Who-tröja och Dödsstjärnan-iskub men jag var ändå på plats i över två timmar och gick flera varv runt lokalen. Det är som att komma hem, varje gång.

Och den tolfte Doktorn är....

...Peter Capaldi! BBC annonserade nyheten igår och jag fick veta idag när mamma kom förbi och berättade att det stått på Text TV (!). Mamma har inte ens börjat se serien än men ändå vet hon tydligen alla nyheter om serien fortare än jag. Så, vad säger ni, alla Whovianer där ute? Kommer detta att fungera? Efter en kort betänketid över en kaffe så tror jag att detta kan bli riktigt bra. Capaldi är äldre (55 år) än de två senaste doktorerna och kan ge en pondus till rollen, en självsäkerhet som jag tror kan bli fantastisk. Så min första spontana reaktion är: tummen upp!

Extra roligt är att han redan varit med i Doctor Who, i fjärde säsongen och avsnittet The Fires of Pompeii. Samt i Torchwood i Children of Earth.

Och slutligen bara ännu en bild, mest bara för att han är riktigt snygg här.

Caitlin Moran och Doctor Who

Igår förmiddag läste jag Aftonbladets recension av Caitlin Morans bok Morantologi och bestämde mig för att köpa den så fort jag fick gå från jobbet. Recensenten tycker att det är för mycket gränslöst hyllande av tv-serierna Doctor Who och Sherlock men låter inte det toppen, så säg? Och det allra första jag gjorde när jag hade den i handen var att av slump slå upp sidan 159 som har rubriken: I studion hos Doctor Who. Måsteläsning, helt enkelt.

 

En kvinnlig Doctor Who?

Bokstävlarna-Anna called it redan för en vecka sedan. Okej, det är inte första gången det har talats om det men nu verkar diskussionerna verkligen ha tagit fart i England. Gå in på DN och läs Hanna Fahls krönika om saken! Läs argumenten för och emot något annat än en vit manlig Doktor. Vad skulle ni säga om exempelvis Tilda Swinton (som skulle få min röst!), Naomie Harris eller - håll i hatten nu - Helen Mirren! Den sistnämnda har tydligen sagt att hon gärna skulle spela vår kära Doktor.

Ny Doctor på ingång!

BBC har bekräftat att Matt Smith är på väg ut och att Doktorn kommer regenerera i julavsnittet 2013. Hur känner du, Helena, som snart kommer vara med om det första doktorsbytet i realtid? Och hur känner ni andra Whovianer? Kommer han bli väldigt saknad eller kan det bara bli bättre?

Doctor Who-present

Nå, fellow Doctor Who-fantaster, vad tycker ni om min födelsedagspresent i form av Tardis samt Dalek salt- och pepparströare? Utan att jag ens nämnt att jag ville ha dem så prickade mina vänner den sak som stod överst på min önskelista från SF-bokhandeln. Hur fantastiskt som helst och jag kan inte få använda dem fort nog.

Och så fick jag sällskapsspelet QI efter favoritprogrammet med samma namn, hur kul som helst! Steven Fry rules! Fast det gör tydligen inte jag som förlorade första spelomgången...

Serier till mamma

Efter en sockerstinn söndagsfika bad mamma om tv-serier att låna och då hon gillar Game of Thrones så tänkte jag att varför inte försöka med allt det andra jag älskar? Så nu skickade jag hem  henne med Firefly, Doctor Who och Torchwood. Ska bli mycket intressant att se vad hon gillar mest, om något av det. Och om hon faller för Captain Tightpants, Captain Jack eller Doktorn. 

Skulle du läsa ett upphittat Doctor Who-manuskript?

Sätter upp en Spoilervarning på det här. Om du inte vill veta något alls om kommande Doctor Who-avsnitt så ska du sluta läsa här och heller inte titta på bilden.

I måndags glömde en som arbetar med Doctor Who ett manuskript i en taxi i Cardiff (!!). Det hittades av en kvinna som inte följer serien och hon läste det följaktligen inte, istället lämnades det snabbt tillbaka till BBC. Dock hann foton på manuskriptet börja spridas på nätet och från dem kan vi se att Neil Gaiman har skrivit ännu ett avsnitt! Väldigt roligt. Men jag kan säga att jag absolut inte skulle kunna hålla mig från att läsa denna dyrgrip.



Doctor Who + Peter Jackson = awesome?

Kan inte riktigt släppa Doctor Who-helgen så jag mjuklandar så här måndag förmiddag med ett inlägg som enbart repeterar ett rykte, en (visserligen ömsesidig) önskan men absolut inget konkret eller bestämt. Matt Smith har i en intervju sagt att han gärna skulle se att Peter Jackson regisserade ett avsnitt av Doctor Who: "Let's get Peter Jackson to direct one and go and make it in New Zealand. I would love to, I will campaign endlessly to come over and film there." Och Peter Jackson svarade: "I'm a huge Doctor Who fan, and I think Matt's fantastic. Just name a time and place, and I'll be there!"

Kan ni tänka er hur fantastiskt detta vore om det blev sant!? Jag vet att det ofta pågår öppet smicker skådespelare och regissörer emellan i pressen, men jag kan ändå inte låta bli att hoppas en smula.

(Såja, nu ska den är bloggen återgå till att handla om böcker. Men jag kunde inte låta bli att publicera detta efter en sådan otrolig kärleksbomb som Fiktiviteters Doctor Who-helg har varit.)

Blink - den absoluta kärleken till ett avsnitt

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters Doctor Who-helg.


Spoilervarning för säsong 3.

Det är lustigt hur ett avsnitt av en tv-serie som knappt innehåller huvudrollsinnehavarna ändå är bland de allra bästa. Love & Monsters i säsong 2 är ett sådant men bäst är ändå avsnitt 10 i säsong 3: Blink.  

Sally Sparrow undersöker ett gammalt hus när hon hittar ett meddelande till sig själv på väggen, ett meddelande från 1969 som ber henne akta sig för de gråtande änglarna. När hon senare återvänder till samma hus med väninnan Kathy Nightingale så försvinner Kathy spårlöst. Strax efteråt knackar det på dörren och där står Kathys barnbarn med ett brev till Sally. Förvirrande? Oh ja. Trots att Doctor Who är hyfsat barnvänligt så betyder inte det att författarna underskattar sina tittare och jag misstänker att det är en stor del av seriens storhet. För det är inte bara hemskt, svårt och sorgligt mellan varven, det är även klurigt och ansträngande att titta på Doctor Who. Man tvingas tänka efter och tidsparadoxer är en av de sakerna som jag har väldigt svårt att räta ut i första taget. Kanske är Blink just därför ett av de avsnitt jag hela tiden återvänder till, för att jag lämnas med känslan av att inte riktigt ha förstått allt. Kanske fanns där någon ledtråd jag missade?

Huvudrollen i Blink spelas av fantastiska Carey Mulligan och man faller omedelbart pladask för henne. Hon förlorar sin bästa vän, en möjlig dejt/pojkvän och allt omkring henne är läskigt och oförklarligt. Det de försvunna får många år att bearbeta och förklara lämnas hon att lista ut på några få ögonblick, ändå förblir hon förvånansvärt lugn och klar.

 

Kathy Nightingale: What did you come here for anyway?

Sally Sparrow: I love old things. They make me sad.

Kathy Nightingale: What’s so good about sad?

Sally Sparrow: It’s happy for deep people.

 

På något sätt så får seriens skapare in material för en hel film på fyrtio minuter och det utan att det känns som en sängkammarfars där alla springer ut och in och smäller i dörrar. Men fort går det ändå och man praktiskt taget tvingas hänga med i svängarna. Vi får tidsresor, kärlek, ålderdom, död och fantastiska påskägg på dvd. När Doktorn och Martha Jones slutligen springer förbi in the flesh i slutet av avsnittet så vill man hålla kvar dem, låta Sally prata med dem mer än bara några få ord. Men de försvinner alltför snabbt och lämnar oss med en känsla av både förlust och vinst på samma gång. Det är nästan bara Doctor Who som lyckas ge mig det.

Just scoping out the general chimney-ness

 - Sorry, Christmas Eve on a rooftop, saw a chimney, my whole brain just went, 'What the hell?' Don't worry; fat fellow will be doing the rounds later, I'm just scoping out the general chimney-ness.

- I was only saying hello*

Detta är ett inlägg i Fiktiviteters Doctor Who-helg. Se HÄR för lista på alla bidrag.

Om sexualiteten i BBC's serie Torchwood.

Torchwood brukar kallas för en spin-off på en spin-off (Gamla Doctor Who  à Nya Doctor Who 

à Torchwood) och den fina titeln är en enkel scrambling av bokstäverna i Doctor Who, till en början använd av producenterna för att öppet kunna prata hemligheter om nästa avsnitt i Doktorns värld. Torchwoods skapare har berättat att de var inspirerade av serier som Buffy The Vampire Slayer när de började skriva manus och en sak som de ville plocka med sig var tanken om en friare sexualitet. Jag och många med mig må tycka att det är självklart att bisexuella och homosexuella får ta plats på tv men det har länge funnits (och finns än idag) ett segt motstånd. Därför har det varit så fantastiskt att se Torchwood med dess speciella approach, för här är det inte bara självklart, det är så naturligt att det inte ens tas upp till diskussion! Alla huvudkaraktärerna har vid olika tillfällen sexuella relationer med samma kön och precis som vid heterosexuella kontakter i andra serier så är det så naturligt att det inte behöver definieras. Sexualiteten är fri. Det är upp till individen att bestämma och ta konsekvenserna för sina handlingar, inte kollektivet. Jag tror benhårt på den här metoden, att inte göra någon stor sak, att vägra kategorisera. På engelska har något uttryckt det som att ”Sexual identity is ’matter-of-fact’, and not an issue.” Jag hittar ingen bra översättning för det så det får stå kvar på originalspråk.

Captain Jack Harkness flirtar med alla oavsett art eller kön men han verkar bli kär i främst män. Med betoning på ”verkar” då man aldrig kan vara säker på den mannen och då han under seriens gång faktiskt har en speciell och besvarad attraktion till Gwen. Torchwoods skapare Russell T. Davies har sagt att Jack är omnisexuell, inte bisexuell:

” – He’ll shag anything with a hole. Jack doesn’t categorize people: if he fancies you, he’ll do it with you.” 

Mig veterligen tas homosexualiteten enbart upp av Iantos syster Rhiannon i Children of Earth. Först i den traditionella brittiska arbetarklassförorten blir det en ”grej”, något att fråga om. Men inte ens med henne blir det någon s t o r grej, hon nöjer sig med Iantos tårframkallande fina svar: ”It’s weird. It’s just different. It’s not… men. It’s just him. It’s only him.”  Vilket är en suverän definition av hela serien: det är inte könet, det är personen.

Skådespelaren John Barrowman är öppet homosexuell och anses vara en av Storbritanniens stora gay-förebilder i tv och media. Fast till skillnad från karaktären Jack Harkness så har John ett förhållande sedan 1993.

*Citat från när Jack träffar Martha Jones för första gången:

Jack: - Nice to meet you Martha Jones.

The Doctor: - Oh, don't start!

Jack: - I was only saying hello.

Martha: - I don't mind.

Fiktiviteters Doctor Who-helg

Schemat är lagt och flugorna är knutna. Har alla kollat så att ni inte har några sprickor i väggen? Då kör vi. Det är dags för Fiktiviteters Doctor Who-helg! Schemat finner ni längst ner i detta inlägg, jag dyker upp både på lördag och söndag med ett Doctor Who-inlägg och ett om Torchwood.

Lördag 22/9
10:00 Fiktiviteter
11:00 Tingsholmsbibliotekarien
12:00 Fiktiviteter
13:30 Helenas bokhylla
13:00 Beroende av böcker
14:00 Fiktiviteter
15:00 Vargnatts bokhylla
15:30 Fiktiviteter
16:00 Skuggornas bibliotek
17:00 Fiktiviteter

Söndag 23/9
10:00 Fiktiviteter
11:00 BokNea
12:00 Fiktiviteter
13:00 Tingsholmsbibliotekarien
14:00 Fiktiviteter
15:00 I Elinas hylla
16:00 Beroende av böcker
17:00 Fiktiviteter

Handla med David Tennant

Dagens Doctor Who-notis: I 2006 års julspecial, The Runaway Bride, fick Doktorn en bankomat att spruta ut pengar så att han kunde fly i kaoset. "Pengarna" som användes var tiopundssedlar med David Tennant samt tjugopundssedlar med producenten Phil Collinson och nu har BBC publicerat hur dessa sedlar såg ut. Kan inte bara vara jag som får lust att shoppa loss.