Kulla-Gullas första bal, av Martha Sandwall-Bergström

Gullas skolgång hos Tant Emily i Hasseltuna fortsätter som tidigare. Hon förstår sig inte på de andra flickornas förkärlek för bus, tissel och tassel eller svärmerier men blir ändå glad av chansen att få gå på sin första bal när staden firar konungens namnsdag. Kornett Ivan får upp ögonen för Gulla på ett helt annat sätt än tidigare men vad för slags affärer har han egentligen med caféflickan Martina?  Gulla får reda på mer än hon borde och ställer till med skandal i regementsstaden, till Tant Emily och Patrons stora förskräckelse.

Precis som när jag var liten så kryper det i mig av obehag och irritation när jag läser om överklassfasonerna i staden. Dessa hemska, hemska människor. Tant Emily är nog värst av dem alla men Kornett Ivan, Irene, Lycka och alla de andra ligger inte långt efter. Ännu i staden verkar de dock inte lika fruktansvärda som de blir mot bakgrund av Höje herrgård där deras närvaro blir nästintill olidlig. För i slutet av boken åker de till Gullas hem för att där spendera sommarlovet och det bådar inte gott för herrgårdens invånare. Eftersom jag mindes hur det skulle gå, hur fel och hemskt besöket slutar så läste jag med hjärtat i halsgropen, bävade för utveckligen. 

Har varit sjukskriven igår och idag, legat på soffan och plöjt igenom alla Kulla-Gulla jag hade kvar, nu saknar jag bara den sista! Kulla-Gullas myrtenkrona är beställd från antikvariat och är förhoppningsvis på väg hem till mig i detta nu, det var den enda som inte stod att hitta när jag plockade hem alla böckerna från mamma i somras.  Jag vill ha den NU! För jag har ärligt talat inte så stor lust att fortsätta med Femtio nyanser av honom där jag tagit mig ”ända” till sidan hundra…