Delirium, av Lauren Oliver

Sjuttonåriga Lena har levt hos sin moster sedan hennes mamma tog livet av sig när Lena var liten. Mamman var drabbad av sjukdomen Deliria nervosa och hade inte blivit frisk trots fyra försök till bot. För kärleken är ett brott, något man kan få sitta i fängelse eller få dödsstraff för. Så fort man fyllt arton så genomgår man Behandlingen, ett kirurgiskt ingrepp i hjärnan som tar bort alla möjligheter för sjukdomen att få fäste. Man blir lugn, trygg och frisk. Alla får en äkta man eller hustru utsedd av myndigheterna och skilsmässor är praktiskt taget utrotade. Lena ser fram emot att få genomgå sin Behandling, sluta vara känslosam, osäker och rädd. Hon vill vara säker och lycklig. Men under det här sista sommarlovet händer något som förändrar allt. Hur mycket är Lena villig att offra och vad betyder egentligen orden "lycklig" och "trygg"?

Jag plöjde igenom den här boken på mindre än ett dygn, struntade i  det mesta förutom att hämta mer te, kaffe och chokladmuffins. Sidorna smälte undan i en rasande fart och jag kan inte förklara den här boken på annat sätt än: fullkomlig läsglädje. Varför är det i stort sett enbart ungdomslitteratur som kan ge mig den här känslan? Det var länge sedan en vuxenbok gjorde det.

Nu ska man egentligen inte jämföra böcker med varandra enbart för att de båda är dystopiska ungdomsromaner men det är svårt att låta bli att hålla upp Delirium bredvid Hungerspelen med tanke på den den senares inflytande på genren. Det är faktiskt först nu när jag läser Delirium som jag ser en av Hungerspelens sämre sidor, det är så himla mycket bättre gjort här: världen blir inte över- eller sönderförklarad. Därmed inte sagt att den inte är detaljerad, tvärtom, men man får komma fram till många viktiga saker själv. Författaren är duktig på att få läsaren att känna sig smart. Jag gillar verkligen Lena och historiens två bifigurer, de känns väldigt trovärdiga och som folk är mest helt enkelt. Det finns ett par saker som jag inte riktigt förstår men de är verkligen småsaker som inte på något sätt förstör helhetsintrycket. Tänker faktiskt inte ens nämna dem mer än så. Jag rekommenderar Delirum med hela mitt ungdomslitteraturhjärta (it's a word!), det är en otroligt spännande historia som var helt omöjlig att lägga ifrån sig.