Nevermore, av David Dunwoody

Har nu läst David Dunwoodys novell Nevermore som var en del av den fina vinsten från Swedish Zombie! Givetvis började jag med det lilla häftets (103 sidor) andra del då tävlingen var en Dunwoody-tävling, den första delen är en novell av Kim Paffenroth som nu står på tur som pendelläsning. Nevermores öppningsmeningar är inget annat än fantastiska:

Malcolm Witt died in his sleep at 11:07 PM. Four minutes later, his body rose and walked from the room. Malcolm watched it happen.

Är lite rädd att avslöja för mycket av handlingen vilket är väldigt lätt när historien endast är femtiotalet sidor men grunden är Malcolm som ska gå på restaurang med ett gäng vänner. Mycket kretsar kring hans före detta (otrogna) pojkvän Leo och Malcolm hinner dricka ganska mycket alkohol innan han stupar i säng. Sedan spelade Megadeths "Wake up Dead" i huvudet på mig när Malcolm som ett spöke såg sin kropp resa sig för att ge sig efter vännerna, en efter en.

Det är något med dessa historier där huvudpersonen dör redan på den första sidan, allt blir så oåterkalleligt men bådar samtidigt för en berättelse där allt är tillåtet. När Dunwoody sen gör allt till en blandning av en sorglig spökhistoria och blodig zombiehunger så kan jag inget annat än le. Det är långt ifrån logiskt och ibland fick jag läsa om för att förstå full ut men slutbetyget blir riktigt bra. Ela likes mashups.