Nu har jag då äntligen läst om Revolt, sista delen i Hungerspelen. Det tog sin lilla tid men så lät jag det också göra det, ville inte pressa mig igenom lika snabbt som första gången när jag desperat ville veta hur allt skulle sluta. Måste nog säga att jag kommer bättre överens med slutet den här gången. Kanske för att jag haft tid att vänja mig? Men även för att jag läst just långsamt och eftertänksamt med många pauser. Fast nej, jag har absolut inte ändrat åsikt om hur allt slutar och epilogen vill jag helst riva ut och bränna. Vadan detta behov av att allt ständigt måste sluta med kärnfamilj? Okej att jag tycker att Katniss valde fel kille, jag var Team Gale hela resan igenom, men jag skulle kunna acceptera Peeta mycket bättre om det inte vore för just de två sista sidorna. Ett mer öppet slut som det hade blivit om det fått stanna vid Katniss och Peetas sista sant-eller-inte-fråga, hade lyft mitt slutliga omdöme av den här boken med flera snäpp. Fast mer och mer har jag börjat bli övertygad om att den här trilogin hade vunnit på ett mindre välordnat slut. Jag tycker att rebellerna borde ha förlorat kriget och Katniss som straff blivit utsedd till spelledare för att i många år skicka ungdomar från Distrikt 12 till sin död. Men då hade väl de där tjejerna som jag retade mig så innerligt på under biopremiären gråtit sönder sig…
Annars så tycker jag precis som vid den första läsningen att de perioder av lugn och förberedelser som förekommer är så mycket bättre än krigs- och actionscenerna. Fast som någon uttryckt tidigare (minns tyvärr inte vem): varför är det inte mer hångel? När man tar ett gäng hormonstinna tonåringar och låser in dem i ett bergrum, borde de inte utnyttja detta bättre? Och där har vi förmodligen en av de stora negativa sakerna med den här trilogin: Katniss, Peeta och Gale känns inte som de ungdomar de ska vara. Visst att de upplevt mer skräck, sorg och död än de flesta vid den åldern, men från mitten av andra boken så känns de mer som väldigt gamla människor än något annat. Men okej, att introducera posttraumatisk stress samt extrema fysiska skador hos karaktärerna är ju ett sätt att slippa skriva hångel- och sexscener.
Det händer mycket i Revolt men den enda händelsen som faktiskt gav mig rysningar var när kriget var över och president Coin ville införa Hungerspel för den forna elitens barn. Först där reste sig nackhåren på mig, jag satte mig upp i sängen och riktade om läslampan för att inte missa ett enda ord. Kanske hade rebellerna inte behövt förlora för det (ännu) olyckligare slutet jag önskade mig, kanske hade det räckt om segrarna infört Hungerspel även de? Med Katniss som spelledare. Cirkeln hade slutits, allt hade förändrats men ändå hade världen snurrat tillbaka till sin ursprungliga plats.
Tillåter spoilers även i kommentarerna.
Jag har egentligen lite svårt för både Katniss-Gale och Katniss-Peeta. Jag antar jag att jag är "Team Peeta" men egentligen mest för att jag tycker bäst om Peeta som karaktär. Egentligen tycker jag inte att Katniss verkar så speciellt intresserad av vare sig Gale eller Peeta på ett romantiskt sätt. Jag tror liksom inte riktigt på hennes känslor i slutet, utan tänker snarare att hon valt Peeta för att hon behöver honom, som Gale säger så tror jag att hon väljer den hon behöver för att överleva. För mig blir det ett ganska själviskt val av Katniss.
SvaraRaderaAngående bristen på hångel och sex så är det kanske lite ologiskt och otroligt att ingenting händer (å andra sidan vill Peeta döda Katniss en stor del av boken, och då Collins parade ihop dem i slutet skulle det verka konstigt om Katniss först sexade loss med Gale) men jag är tacksam för att detta hålls till absoluta minimum för annars skulle det bli för stort fokus på kärleksbiten av boken för min smak.
Håller helt med, tycker inte heller att hon verkar vara så väldigt intresserad av kärleken, det känns lite som att hon tvingas göra ett val. Men varför måste hon välja antingen Peeta eller Gale? Kunde hon inte ha fått välja sig själv och ingen av killarna! Det hade varit en uppfriskande vändning för en ungdomsroman. Men samtidigt så gillar jag ju att hon väljer den som är bäst för hennes egen överlevnad, att hon tar ett beslut grundat på sig själv och inga yttre faktorer.
RaderaDetaljerade hångel- och sexscener klarar jag mig fint utan, är nog mer ute efter en känsla som faktiskt saknas i böckerna. Och visst har du rätt, det saknas bra tillfällen i Revolt för sådant, men med tanke på att det är tre böcker om en sjuttonårig flicka så är det e x t r e m t lite pirr i magen.
Ja och ett ganska onödigt val faktiskt, håller med dig om att hon borde ha varit själv i slutet. Slutet kunde egentligen ha slutat precis som det gör, fast med Katniss och Peeta som vänner. Jo på sätt och vis håller jag med dig om att det är bra att hon väljer utefter sina egna känslor. Men personligen tycker jag att det känns som att hon väljer Peeta för att det är bekvämt och det blir lite orättvist mot honom.
RaderaJag håller absolut med dig om att det är väldigt lite hångel, vilket är oväntat. Det känns dock som att Collins gjort Katniss så lite intresserad av sådant att sådana tankar skulle bli lite ologiska. Men som du säger så är det verkligen anmärkningsvärt lite pirr haha ;)
Det är lite lustigt att Hungerspelen på ett sätt är så annorlunda än många andra ungdomsromaner, med Katniss (brist på) känslor och hur hon i slutändan väljer utifrån sig själv och inte grundat på killen och hans behov. Men ändå blir det inte helt "rätt"! Och ändå har de kärlekstörstande fjortonåringarna tagit allt till sina hjärtan...
RaderaJa det är verkligen en intressant utveckling! Den försöker på något sätt väldigt tydligt att gå ifrån den typiska kärlekshandlingen och ändå tycks de pipande människorna i biosalongerna i alla fall fokusera endast på det ;)
RaderaJag gillar dina slut bättre också :) Du får publicera ett alternativt slut som vi kan skriva ut och klistra in i boken.
SvaraRaderaHaha, vilken bra idé! :-)
Radera