Så har arbetsveckan börjat igen och jag har svårt att finna lästid och läsro. Det är mycket på jobbet och när jag väl kommer i säng så ligger jag vaken och skruvar på mig, när jag sover så drömmer jag underligt. Åtminstone delvis kan jag nog skylla på Stephen Kings Maratonmarschen, den ger mig en ångest som få dystopiska framtidsvisioner har lyckats med tidigare.Den handlar om hundra tonårspojkar som kämpar för att bli den siste kvar i en gångmarsch på liv och död. Huvudpersonen Ray Garraty har lämnat mamma och flickvän för att delta och man befinner sig hela tiden i hans huvud när han blir svagare, kroppen börjar säga ifrån och hans tankar rasar fram och tillbaka. Jag får ärligt talat lite panik och känner klaustrofobin som en täckande hinna över huden. Förstår inte riktigt
varför alla killarna har ställt upp på det här, till skillnad från Hungerspelen så verkar deltagande vara frivilligt men det är förmodligen inte hela sanningen. Det är så mycket som inte uttalas här men det kanske kommer bättre förklaringar senare i boken.
Gevären dånade. Det hördes ett kraschande ljud när något föll tungt till marken bland enbuskarna och undervegetationen. En av soldaterna hoppade av och släpade ut den döda kroppen med händerna. Garraty tittade apatiskt på och tänkte att man vänjer sig även vid skräcken. Det kan bli för mycket av till och med döden.
den fick jag, ska läsa
SvaraRaderaRoligt, ska bli intressant att läsa vad du tyckte sen.
RaderaLåter som en intressant handling, men det känns som att den kan bli lite seg om de bara ska gå hela tiden? Kanske händer massa under tiden iof ;)
SvaraRaderaBoken är "bara" ca 270 sidor (knappt roman för att vara King ;-) och ja, de går h e l a tiden. Men det blir inte segt, snarare stressande. Jag har ångest hela tiden och lider så otroligt med killarna, får nästan sympati-ont när de har det och känner deras hunger, trötthet och förtvivlan. Handlingen förs framåt av att de berättar om sina liv för varandra och det som pågår längs med vägen.
RaderaAha, då förstår jag hur handlingen går framåt utan att det blir för segt :) Låter som en spännande bok! Man hoppas ju lite att det ligger någon hemsk orsak bakom denna marsch!
RaderaRiktigt spännande. :-) Nu har jag femtio sidor kvar och har börjat misströsta lite, tror att man kanske inte får så värst många förklaringar.
RaderaRandom fakta från en bok jag läser just nu:
SvaraRaderaDen genomsnittliga manliga studenten har tillräckligt med lagrad energi (fett) i kroppen för att gå sträckan mellan Stockholm och Paris tur och retur fem gånger utan att äta en enda gång. Och kvinnor klarar sig ännu längre.
Oj, otrolig fakta. Det hade jag verkligen ingen aning om.
RaderaMåste kanske påpeka att killarna i boken faktiskt f å r mat längs med vägen men att det inte är några jättemängder. Det som knäcker dem är att aldrig någonsin få vila, ens för en sekund.