Den litterära helgen har varit en kamp. Jag fick inte läsa något annat förrän jag var klar med "allra hemskaste syster" och det har inte varit helt lätt. Filar på en recension just nu och funderar på att lägga ut den innan det officiella recensionsdatumet bara för att få den ur systemet. Maken till skitbok var det länge sedan jag tvingade mig igenom...
Men lyckan blev därmed enorm när jag i morse på pendeln fick slå upp Stål av Silvia Avallone. Vilket språk! Vilka bilder som målas upp! Lyssna bara på det här:
De sprang genom folkmassan, vände sig mot varandra, tog varandra i handen. De visste att de hade naturen på sin sida, visste att det var en styrka. För i vissa miljöer är det enda som är viktigt för en tjej att vara snygg. Om du är en tönt har du inget liv. Om killarna inte skriver ditt namn på pelarna på gården och petar in lappar under ytterdörren är du ingen. När du är tretton vill du redan dö.
Jag fick Allra hemskaste syster som följetong och jag kan väl inte heller direkt säga att jag fastnade för den, kom inte igenom mer än de första kapitlen innan jag gav upp ;)
SvaraRaderaEftersom jag åtagit mig att läsa den och fått den i bokform av Booked så ville jag läsa ut. Men sen ångrade jag mig jag vet inte hur många gånger under resans gång... Om det inte varit för att jag "lovat" att läsa den så hade jag aldrig kommit längre än sidan femtio.
Radera