måndag 27 augusti 2012

Kulla-Gulla, av Martha Sandwall-Bergström

Oxen knegade och drog i uppförsbacken. Hans knotiga kropp var tufsig och våt av det strilande regnet och han sjönk så djupt ner i landsvägens lervälling att klövarna inte syntes. Denna höst i början av 1900-talet var en av de våtaste i mannaminne. Ute på fälten stod höskylarna och svartnade och i potatisfårorna flöt regnvattnet som i små bäckar.

Jag vet inte hur många gånger jag läst de där inledande raderna, alltid med samma förväntan. Kulla-Gulla är den serie jag läste flest gånger under min barndom och jag har varit rädd att läsa om som vuxen för jag orkade inte med att få en ändrad bild av den. Gulla var för högt älskad. Men så i lördags blev det av ändå.

Språkligt är det här en jättefin bok, jag kan inte klaga det minsta, det är levande och vackert men ändå inte för svårt för målgruppen. Inser nu när jag läser om hur mycket jag som barn lärde mig av de här böckerna, minns att min lärare på lågstadiet var förvånad över att jag kände till begreppet ättestupa och nu förstår jag att jag fick det härifrån. Boken har ca hundratjugo sidor och jag läste ut den väldigt snabbt. Jag grät, åt choklad och kramade katterna - och upprepade. För det här är bättre än jag minns, det håller. Den där fattigdomen och eländet skaver ända in i själen; föräldralösa som säljs till lägst bjudande på auktion, barnen och djuren som får slita hårt och enbart får slag och luggningar som tack. Svälten. Sjukdomarna och döden. Och så alla de personer jag glömt bort: gammelmor, mamsell Modig, kloka Manda, Kalle Baddare och Dal-Pelle. Vad jag har saknat dem! Gulla har ofta anklagats för att vara för positiv och glad, man menar att en flicka som råkar ut för allt det slit som hon gör inte borde kunna vara så god, snäll och hjälpsam. Men jag ser det inte riktigt så, för visst tänker hon elaka tankar och hon utför definitivt elaka handlingar (hon slår Kalle Baddare över näsan med en träsko). Visst är hon något överdriven, men inte mer än en hjältinna klarar av vara, åtminstone inte här i den första boken.

En rolig detalj: min snart trettio år gamla utgåva av Kulla-Gulla köptes på Obs! för extrapriset 21:60, fullpriset var 24:00, prislapparna sitter fortfarande kvar på baksidan.

2 kommentarer:

  1. Åh vad mysigt! Jag har faktiskt tänkt själv ett bra tag att jag ska läsa om min Kulla-Gulla samling, speciellt nu efter Moa Martinson då det gav lite mersmak på att läsa mer om fattigdomslivet. Vad kul att den håller än idag, hoppas jag tycker samma sak! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var absolut Moa Martinson som gav mersmak eftersom det utspelar sig under samma tid och i ungefär samma miljöer. Har ju inte läst Kulla-Gulla sedan de tidiga tonåren och var väldigt rädd att det skulle bli fånigt men det var långt ifrån det! Jag satt verkligen och snörvlade över den här barnboken, klarade det mycket bättre när jag var liten. :-)

      Radera