Ännu en underbar bok i serien om ungdomarna som överlevt feberapokalypsen som dödat nästan alla människor. Den här gången får vi följa Esmael, killen som blev kär i Ella i Som om jag vore fantastisk, den tredje boken. Innan allt hemskt hände så var Esmael en av de där populära tonåringarna som inte hade några större svårigheter att få tjejer. Han liksom bara var rätt, utan större ansträngning. Men nu har han fått nobben av Ella som har flyttat till Umeå för att hon hörde ett svagt radiomeddelande på AM-bandet. Han kan inte tro det, men hon lämnade honom! Så han tar cykeln och far efter och frossar i tankar om hur hon ska falla i hans armar, full av ursäkter. Väl framme ser verkligheten helt annorlunda ut...
En av de bästa sakerna med den här bokserien är att karaktärerna inte alltid gör rätt och inte alltid är sympatiska. Esmael kämpar hårt med att förstå att det han automatiskt är bra på inte värderas lika högt längre. Hur kan den nördiga lilla killen Ella flytt till vara bättre bara för att han kan bygga solceller? Och svårast av allt: varför börjar hon inte bara älska Esmael lika mycket som han älskar henne? För han vill ju! Han är van att få som han vill.
Här hittar du en länk till alla mina recensioner om de tidigare tre böckerna i samma serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar