Om du såg mig nu - Sofia Nordin

Ännu en underbar bok i serien om ungdomarna som överlevt feberapokalypsen som dödat nästan alla människor. Den här gången får vi följa Esmael, killen som blev kär i Ella i Som om jag vore fantastisk, den tredje boken. Innan allt hemskt hände så var Esmael en av de där populära tonåringarna som inte hade några större svårigheter att få tjejer. Han liksom bara var rätt, utan större ansträngning. Men nu har han fått nobben av Ella som har flyttat till Umeå för att hon hörde ett svagt radiomeddelande på AM-bandet. Han kan inte tro det, men hon lämnade honom! Så han tar cykeln och far efter och frossar i tankar om hur hon ska falla i hans armar, full av ursäkter. Väl framme ser verkligheten helt annorlunda ut... 

En av de bästa sakerna med den här bokserien är att karaktärerna inte alltid gör rätt och inte alltid är sympatiska. Esmael kämpar hårt med att förstå att det han automatiskt är bra på inte värderas lika högt längre. Hur kan den nördiga lilla killen Ella flytt till vara bättre bara för att han kan bygga solceller? Och svårast av allt: varför börjar hon inte bara älska Esmael lika mycket som han älskar henne? För han vill ju! Han är van att få som han vill. 

Här hittar du en länk till alla mina recensioner om de tidigare tre böckerna i samma serie.

Läsa på altanen medan tvätten torkar

Vad jag gjorde under stor del av den här långhelgen; låg i en solstol på baksidan av huset och läste. Ibland var det helt enkelt för varmt för både mig och katterna, då bara satt jag där i skuggan och åt vindruvor och drack bubbelvatten. Inte så dumt det heller. Har ännu inte kommit igenom The Handmaid's Tale men vill låta den ta den tid den behöver, språket är nästan outhärdligt vackert trots allt det hemska den beskriver. Lite av Atwoods kännetecken. Jag har börjat bläddra i Sofia Nordins Om du såg mig nu samt hållit och även känt lite extra mycket på Mats Strandbergs Hemmet. 

Som om jag vore fantastisk, av Sofia Nordin

Tredje boken om ungdomarna som överlevde apokalypsen. De allra flesta i Sverige, kanske även i världen, har dött i en plötslig febersjukdom, de få som är kvar är tonåringar. Inga mer mobiltelefoner, inget internet, inga föräldrar som fixar allt. Istället får man plundra butiker, ta hand om hästar och lära sig mjölka kor. Allt medan liken efter alla människor ligger överallt. 

Ella vill inte längre vara kvar i tryggheten på gården, hon vill vidare. På radion har de lyckats ta emot ett meddelande om att det finns fler överlevande i Umeå så Ella åker iväg med Nora. De får igång en bil och snart är de på väg. Men livet är inte som vanligt efter apokalypsen, man måste själv hitta vatten att dricka, mat att äta och bensin till sitt fordon. Den resa som skulle gå fort tar längre tid än Ella förväntat sig och då man är van att få som man vill kan det vara svårt att anpassa sig. 

Ella är nog den huvudkaraktär som var minst lätt att tycka om men det gjorde faktiskt absolut ingenting. Kanske blev det till och med bättre på det här sättet. Jag tyckte lika mycket om den här sista boken i serien som jag gjorde med de tidigare och jag har svårt att förstå att det inte kommer komma något mera. Snälla, bara några böcker till?

Stort tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret!

Otroligt efterlängtad trea

Efter En sekund i taget och Spring så fort du kan så kommer nu Sofia Nordins tredje fristående bok om livet efter apokalypsen. Mina förväntningar på första boken var för höga, den andra hade jag konstigt nog inte så många tankar om alls men båda blev väldigt älskade. Bara titeln på den här trean ger mig (bra) rysningar och jag vill gräva ner mig soffan och läsa omedelbart. Det här ska bli jättespännande. 

Spring så fort du kan, av Sofia Nordin

Boken tar vid där den första, En sekund i taget, slutade men inte längre med Hedvig som huvudperson. Nu får vi istället följa Ante, killen som Hedvig och Ella hittade vid sin lägerplats i skogen och det är i sista sekunden för Ante håller på att svälta ihjäl. De tar med honom till gården där han får äta upp sig och hjälpa till med det slitsamma arbetet att hålla dem själva och djuren vid liv. Ett jobb som är speciellt viktigt nu när vintern är på väg. Samtidigt kämpar Ante med sorgen efter sin mamma som var hans enda familj. Och nästan viktigast av allt: får man tänka på sex och kärlek trots att praktiskt taget alla människor i världen har dött? Han är ju trots allt ändå bara fjorton år.

Jag gillade den första boken väldigt mycket men jag vill hävda att den här uppföljaren är bättre. Kanske för att jag inte hade några förutfattade meningar den här gången, jag var inte ens helt säker på att det skulle komma en tvåa. Alla karaktärerna beskrivs med så många nyanser att man inte kan bli annat än lycklig, det finns aldrig några enkla förklaringar till personernas handlingar eller ord. Även allt det praktiska känns väldigt trovärdigt, hur de kämpar med djuren, lagar mat, tampas med en frusen vattenpump. Det enda lilla jag blir irriterad på är hur Ante på en gång börjar välja mellan vilken av tjejerna han ska tycka om. Han har knappt ens hunnit från sin glänta i skogen innan han i tankarna väger Hedvig och Ella mot varandra. Varför måste han gilla någon av dem? Men i övrigt så är detta en fantastiskt fin bok som tar upp svåra ämnen. Vem förtjänar att bli räddad? Vem bestämmer över maten? Kan man äga något när världen har gått under?

Stort tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplaret.

Nytt i brevlådan

På två dagar trillade det in inte mindre än tre stycken recensionsexemplar som alla gick in genom brevinkastet. Jag behövde inte gå och hämta ut en enda av dem på ICA och sådant uppskattas kalla vinterdagar. Kvinnan i svart av Susan Hill har jag läst tidigare på engelska men kan mycket väl tänka mig att läsa om den på svenska. Spring så fort du kan har jag faktiskt redan plöjt igenom, det gjorde jag på en kväll, och jag tyckte väldigt mycket om Sofia Nordins fortsättning på En sekund i taget. Underbara helvete av Jamie McGuire blev jag tipsad om och ser fram emot. Åh, vad det är fantastiskt med nya böcker!

Efterlängtad tvåa!

Underbart. Sofia Nordin har skrivit en fortsättning på den väldigt fina En sekund i taget! Den ska läsas så fort som det bara går. Läs HÄR om den på Bokus.

En sekund i taget, av Sofia Nordin

Hedvig är tretton år när katastrofen inträffar i form av en feber som mycket snabbt dödar alla andra människor. Efter att ha sett mamma, pappa och lillebror duka under så flyr hon lägenheten och drar först till skogs med tält och sovsäck för att sedan hitta en liten bondgård där hon slår sig ner. Men kan en tonårig tjej som är van vid mobiltelefon, snabbmat och elektricitet klara ett liv där hon måste hämta vatten med hink och odla potatis? Framför allt: kan hon göra allt detta själv medan resten av mänskligheten ruttnar i sina hem? Och vad gör man när saknaden efter föräldrarna och bästa kompisen blir för stor?  

Den här boken har verkligen blivit tokhyllad av i stort sett alla, bokbloggare som professionella recensenter och även jag gillade väldigt mycket. Kanske når den inte riktigt upp till de höjder som somliga rapporterat om men det kan vara så enkelt att mina förväntningar målat upp något som inte kan uppfyllas då jag tror mig se zombier bakom varje hörna. Jag liksom väntade på ett springande och jagande som aldrig riktigt hände. Men det är en jobbskada jag gissar att man får räkna med när man skriver för Swedish Zombie och inget jag kan beskylla boken för. Jag gillar speciellt att boken tar upp alla de där sakerna som jag själv undrat över: hur ska man hålla sig varm under vintern i Sverige när elen slutat fungera, vilka affärer ska man raida och hur lär jag mig allt det där som människor som lever nära bondgårdsdjur och natur kunnat sedan barnsben? Sedan är beskrivningarna av Hedvigs sorg över familjen och bästisen riktigt fina, för hur hittar man tid att sörja när man är fullt upptagen med att överleva och lista ut hur man mjölkar kor? Och jag

Det är lite lustigt för jag klarar beskrivningarna av hur människor ligger döda överallt men när jag börjar tänka på alla de djur som kommer att dö för att det inte längre finns någon som kan ge dem mat och vatten, då bryter jag ihop lite. (Men oroa er inte, det finns inga läskiga detaljer om sådant, det pågick bara i mitt huvud.) Sammanfattningsvis så var det här en riktigt bra bok, jag låg vaken alldeles för sent natt mot måndag för att läsa ut och skulle inte ha något emot en del två om Hedvig. Fast jag tycker att boken står finfint för sig själv också.

Stort tack till Rabén & Sjögren  för recensionsexemplaret!

Det anlände lite måste-läsning idag

När jag inte vann En sekund i taget hos Lingonhjärta så kastade jag mig på mailen och hörde med förlaget om jag kunde få ett recensionsexemplar och idag ramlade det ner i brevlådan! Boken handlar om Hedvig som är ensam efter att en feber tagit hela hennes familj, ja alla i hennes närhet. Finns det verkligen ingen kvar? För att ha en chans att överleva flyr hon ut i skogen. Lingonhjärta beskriver boken bland annat så här: "Detta är en helt otroligt spännande bok och en fantastiskt bra bok och det enda jag blev besviken över var att den tog slut." Måste-läsning alltså.