I mitt förra inlägg om vad jag köpte för vinsten hos Feuerzeug så började jag fundera på vad som gör att man (jag) inte är så förtjust i filmomslag på böcker. Tänkte fortsätta lite på det spåret. För när jag började tänka på varför det är så kom jag inte på något bättre argument än: därför. Bafatt liksom, som man i stockholmsområdet sa när jag var i tonåren.
Är det den där lite överlägsna känslan man vill åt? Det där: ha! jag tyckte om den här boken lååångt innan de flesta andra, innan den blev film och därför skulle jag aldrig röra det nya omslaget? Eller vill man bara behålla de ansikten och personligheter man själv målade upp i sitt inre istället för att invaderas av hollywoodskådespelarnas? Eller är det så enkelt att det är ohjälpligt trist med bilder på just skådespelarna istället för något konstnärligt?
Vad tror ni?
tja, har man gillat filmen. så...
SvaraRaderaSå du är f ö r filmomslag gissar jag då? :-)
RaderaJag tycker ofta filmomslagen är väldigt tråkiga.
SvaraRaderaJa, visst är de? Ofta bara filmaffischen rakt upp och ner.
RaderaFörst och främst - bra exempel på bok/film eftersom både boken och filmen är bra. Men man läser ju oftast boken först och jag kan tänka "shit, den här borde ju bli film" men jag läser ju boken för att jag vill läsa. När det står Now a major motion picture känns det ju som marknadsföring av något som jag inte köpt eller lånat.
SvaraRaderaSant. Det känns som att de försöker pracka på en något man inte är redo att betala för. Och det mesta blir så förskönat på filmaffischer, alla är söta och har rena kläder även om de i boken var sluskar. Filmomslagen visar ofta upp en helt annan verklighet än den jag tänkt mig.
RaderaNär det är ett filmomslag på en bok så litar jag inte riktigt på att det är den riktiga versionen av boken där i. Jag får liksom för mig att det istället är filmens version av boken man köper. Och det är ju som alla vet, BOKEN som är bättre än filmen... :)
SvaraRaderaHaha, ja det s k u l l e ju kunna vara fel version. :-) Nej, men jag förstår exakt hur du menar. Och givetvis är BOKEN praktiskt taget alltid bättre än filmen, det enda exempel på motsatsen jag hittat är Broarna i Madison County.
RaderaFör mig handlar det om att det är boken och inte filmen jag är intresserad av när jag vill läsa/köpa boken. Jag blir inte mer intresserad av en tråkig filmposter snarare tvärtom, och bokomslag ska ju vara inspirerande. Dessutom känns det som reklam på min bok om en (ofta) helt annan produkt, reklam som dessutom tar upp hela omslaget. (Ja, jag är den där jobbiga personen som alltid säger "nej jag har inte sett filmen, jag har läst boken".)
SvaraRaderaNej det är ju inte filmen man är intresserad av, för då går man och ser den och det kanske man o c k s å gör vid ett senare tillfälle, men boken vill åtminstone jag ska vara just bok. Inte filmaffisch. Jag är också den där jobbiga personen som alltid ska påpeka att hon läst boken. :-) Och jag brukar lägga till att jag tycker att det ska personen jag pratar med också göra!
RaderaNormalt föredrar jag att böcker inte har filmomslag. Men jag tyckte så mycket om Gary Oldmans tolkning av Smiley i Tinker Tailor Soldier Spy. Alltså köpte jag pocketutgåvan av Mullvaden med Oldman på omslaget.
SvaraRaderaDet kan jag förstå, Gary Oldman är oftast fantastisk! Det är en b r a sak med filmomslag, när man verkligen gillar en skådespelare och kan få honom/henne på omslaget.
RaderaProblemet är den extrema likriktningen på filmaffischer och omslag. Nästan allt ser likadant ur. Blir opersonligt. Bokomslag däremot har behållit mycket grafisk hantverkstradition. Med tex olika omslag i olika länder osv. Vilket var regel även för filmaffischer förr. Med andra ord. Allt var bättre förr. Som vanligt.
SvaraRaderaDet var lite det jag var inne på, att bokomslagen (oftare) är mer genomtänkta och vackrare, som du säger: ett bättre hantverk. Filmaffischer är oftast skådespelarna rakt upp och ner. Trist, trist, trist. På slit-och-släng-pocket kan jag acceptera det, men aldrig på inbundna böcker.
RaderaHaha, allt var alltid bättre förr. :-) Givetvis.