Luna vandrar runt i huset där hennes far och kvinnan som genomgående kallas för "hon" ligger döda, det är värmebölja och Luna har en fruktansvärd huvudvärk. I kortromanen Feberflickan inspirerad av Lizzie Bordens öde får vi följa en familjs upplösning på hundratjugoåtta sidor. Luna har feber, en tärande menstruation och blodfläckade kläder. Men vad har egentligen hänt? Vem är skyldig och till vad?
Det här är en fruktansvärt vacker bok. Med betoning på "fruktansvärt" och "vacker". Jag älskar och beundrar det strama språket där alla ord i alla meningar är genomtänkta och nödvändiga. Jag tycker även om den återhållsamma Luna som inte gråter och allt det äckliga: det halvlevrade blodet, döden, den ruttna maten och febrigheten. Som alltid så trivs jag när det fula tillåts vara just fult, att det inte lindas in i något annat men heller inte upphöjs till något bättre än vad det är. Feberflickan är som en liten pärla och det fina omslaget gör allt bara ännu bättre. Om du inte redan läst tycker jag du ska se till att göra det omedelbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar