tisdag 3 januari 2012

Smygläsning

Som barn spenderade jag många timmar med att smygläsa när mina föräldrar trodde att jag somnat. Det krävdes ingen ficklampa under täcket utan det gällde bara att vara riktigt, riktigt tyst och inte bläddra för våldsamt. Många gånger hittade de mig på morgonen med lampan tänd och en mer eller mindre tillknycklad bok någonstans i sängen. Helst skulle man då också läsa Vi Fem-böcker när de var ute på hemliga uppdrag. Den kick jag fick då är svår att få till idag som vuxen. Det enda som tar mig i närheten är när jag har två, tre böcker på gång (och gärna uppsatta här på bloggen under ”Just nu läser jag”) och tar upp ännu en, bara för att. Som nu. Jag borde ha läst ut The Dead av Charlie Higson för länge sedan, zombieutbrottet i London har lämnat en grupp barn ensamma och jag måste erkänna att jag har lite dåligt samvete för att även jag, om än tillfälligt, har övergivit dem mitt i fasorna. Julklappsboken Mörk jord av Belinda Bauer har jag läst hälften av och är min pendelbok. Men ändå väljer jag att ta upp Harry Potter och fången från Azkaban när jag ska gå och lägga mig. För det känns lite busigt, nästan som när jag var liten och egentligen skulle ha sovit. När sedan Harry själv läser sina Hogwartsläxor i smyg på natten hos familjen Dursley så känns det som att jag har en allierad och myser lite extra bland täcke och katter. För det är det närmaste jag idag kommer smygläsning. Och så för att HP är ett sådant oerhört fint äventyr givetvis.

4 kommentarer:

  1. Ååh, den hederliga gamla smygläsningen! Visst gjorde man det när man var liten, minns att man vände bladen så försiktigt som möjligt för att det inte skulle höras ut i vardagsrummet där mamma och pappa satt :)

    SvaraRadera
  2. Louise: Exakt så! :-) En annan klassiker var "ska bara läsa ut kapitlet" vilket innebar att jag varje gång mamma kom in i rummet visade att jag endast hade ett par sidor kvar men sedan skulle släcka. Men innan hon kom in nästa gång så hade jag läst till slutet av ytterligare ett kapitel. Funkade utmärkt ett par gånger om hon var väldigt tankspridd och trött.

    SvaraRadera
  3. Ja det var ju också en väl beprövad metod som åtminstone brukade fungera en två-tre gånger innan man bestämt blev tillsagd att sova :)

    SvaraRadera
  4. Louise: Fantastiskt så påhittig man var! :-)

    SvaraRadera