Tvingade mig själv att ta en paus vad gäller Morganville-böckerna. Har fått så mycket fint i julklapp att det vore synd att låta dessa ligga och Claire finns ju kvar där jag pausat henne. Har nu läst ungefär hälften av Michael Cunninghams När natten faller och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det är på tok för mycket konstprat för min del. Är inte helt ointresserad men det känns mest som en massa namedroppande och då hänger jag inte med alls. Och allt är så.. ytligt. Beskrivningar av kläder, glasögon och huruvida folk ska färga bort det grå ur håret eller inte. Gillar dock början på boken väldigt mycket:
Misstaget ska komma och stanna ett tag.
"Gör Missen dig galen?" säger Rebecca.
"Inte alls", svarar Peter.
En av de anonyma gamla hästar som drar turistdroskor har blivit påkörd av en bil någonstans uppe på Broadway, vilket har orsakat stopp i trafiken hela vägen ned till Port Authority, och det gör Peter och Rebecca sena.
"Det kanske är dags att börja kalla honom Ethan", säger Rebecca. "Det är säkert ingen mer än vi som kallar honom Missen."
Missen står alltså för Misstaget.
Fast jag har problem just med Ethans smeknamn. "Missen" för mig är en katt. Tankevurpan blir enorm bara för att jag lägger betoningen fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar