Har praktiskt taget lagt ner vanlig teve om kvällarna, det finns ju ingenting att se! Lagar middag och slår mig ner i soffan för ett, två eller fem avsnitt av Buffy istället. Börjar redan få lite panik över att säsongerna börjar ta slut men ska ge mig på Doctor Who igen så fort Fiktiviteter gör det.
- Tyckte jag bättre om Dawn? Nja. Kanske lite bättre än de tidigare gånger jag sett Buffy men hon är fortfarande en enormt enerverande och självupptagen tonåring som jag nästan vill ska råka illa ut. De första avsnitten i säsongen när Dawn bara släpps ner mitt i handlingen är dock helt fantastiska. Riktigt snyggt gjort.
- Vadan denna ovilja att visa Willow och Taras attraktion för varandra? De får knappt pussas i bild medan de heterosexuellas kärleksyttringar visas genom nakna kroppar och stönanden i sängen. Visserligen under täcke och inte ens en bröstvårta i sikte, hey det är ju amerikanskt, men där finns en hel annan uppsättning med uttryckssätt.
- Spike får under den här säsongen en helt annan karaktär, mer levande (höhö) och mycket mer utmejslad än tidigare. Om man inte gjort det tidigare så smälter man nu totalt inför den fulblonderade Billy Idol-vampyren.
- Det fantastiska avsnittet när Joyce dör, The Body. Inte för att hon dör, utan för att det är så oerhört starkt gestaltat. Ett ovanligt avsnitt där tystnaden får råda långa stunder. Som alltid blir jag mest berörd av Anya som försöker förstå men som bara irriterar och sårar med sina frågor om sådant man egentligen inte frågar. Ingenting blir tillrättalagt såsom det ofta blir i amerikanska serier, sorgen får vara öppen och rå. Inga goda råd eller aktiviteter hjälper, allt är hemskt men tillåts vara det. Det bästa är de där otroliga återblickarna och blixtsnabba fantasierna om hur det kunde ha gått. Det där ”magiska tänkandet” som bland annat Joan Didion har skrivit så bra om. Om jag bara gjort si eller så, vad hade hänt då? Hade jag kunnat göra det ogjort?
Buffy: Everybody wants to help. I don’t even know if I’m here.
The Body har alltid varit ett jobbigt avsnitt och numera ger jag mig tillåtelse att hoppa över det om det känns för tungt. Men hittills så har det faktiskt inte varit något problem, tvärtom. Som så ofta är tanken på det värre än själva grejen. - Säsongens Big Bad är inte en av mina favoriter i kategorin. Glory är mest enerverande och trots att hon ska föreställa en fallen gud med otrolig styrka så blir jag bara trött när hon ska vara med i bild. Men hennes minions gillar jag! Fula, konstiga namn och så roligt underdåniga att jag blir lycklig.
- Säsongsfinalen är ändå storslagen. Trots Glory. Förstår inte hur jag överlevde till säsong sex när jag tvingades se detta ett avsnitt i veckan på teve och inte kunde plocka upp DVD-boxen och bara fortsätta.
Du är ju vild! Jag var dum och råkade glömma skivan jag var på i Lund så har inte kunnat kolla nått hela lovet :(
SvaraRaderaHar faktiskt aldrig sett Dr Who men tänkte ge den en chans efter lovet ^^
SvaraRaderaMiriam: Jag hanterar inte julhelgen så bra, förra året bakade jag pepparkakor som terapi och i år blev det Buffy. :-) Och nu när vardagen har börjat igen så har jag fortsatt av bara farten. Trist att du glömde skivan men då har du desto mer sparat att se fram emot.
SvaraRaderaVore jättekul om även du såg Dr Who snart! Roligare om man har någon att diskutera det med. :-)
Ser säsong fem nu och jag älskar den! =) Den här serien blir ju bara bättre och bättre ^^
SvaraRaderaJag var jätteirriterad på Dawn förut men nu gillar jag henne ändå konstigt nog.
The Body såg jag igår och jag blir åter igen så otroligt impad av de avsnittet, som du skriver har de verkligen använt sig av tekniker med ljudet som är så kraftfullt. Inga kinder var torra efter det avsnittet, men väldigt fint var det =).
Angående Tara och Willows relation så har jag också stört mig enormt på det men har läst att både skådisarna och Joss ville ha mycket mer och att det skulle vara precis som för de andra paren men att inte kanalen gick med på det. Sedan ska man inte glömma att serien ändå har några år på nacken, tyvärr var det mer kritik mot sånt då. Läste nånstans att det var en av de första naturliga/verkliga lesbiska relationerna som visats i en tv-serie på den tiden (alltså inte i form av en komisk scen eller vad man ska säga).
och Spike får jag åter igen en megacrush på <3
Visst blir den bara bättre och bättre!? :-)
RaderaThe Body är riktigt sorgligt men just därför också bland de bästa avsnitten. Ingenting fixas genom att vännerna anordnar aktiviteter eller kokar kannor med te, det får bara vara fruktansvärt. Som sorg är.
Jag har inte läst så mycket om serien på det sättet, alltså varför de gjort saker på vissa sätt (liksom att jag angående Dr Who inte vet v a r f ö r Christopher Eccleston slutade efter bara en säsong) och kanske borde jag bättra mig på den punkten. Men riktigt intressant att läsa det du skriver, då var det som jag trodde. Att det inte riktigt var "okej" med ett lesbiskt kärlekspar. Så himla, himla trist att det måste kategoriseras på det sättet men det är nog tack vare bland annat Buffy och Whedon som det ändå långsamt blivit bättre.
Ja jisses, Spike. :-) För varje år som går så blir hans kläder och frisyr bara värre och värre i backspegeln men det tycks inte göra något då han har den rätta utstrålningen.
Ja jag har läst hur det hjälpte många andra serier att våga lite mer =) så det är iallafall fint!
RaderaJa eller hur! Galet fult men ändå så hett :P