Som i nästan varje dag av den här utmaningen så är det baske mig omöjligt att välja ett särskilt tillfälle men istället för att räkna upp alla de ögonblick som jag snyftat till vid så säger jag: sista sidan av sista boken. Harry Potter var en sådan stor del av mitt liv under en lång tid och det var något speciellt när man fortfarande kunde vänta sig något nytt men efter sista sidan så var det slut. För alltid. Så mig var det nog det jobbigaste ögonblicket av alla.
Och då räknar jag inte den mindre bra epilogen som utspelar sig nitton år senare, den kunde jag varit utan...
Ja usch, känslan av att det var helt slut var ju hemsk! Men precis som du så gillade jag inte riktigt epilogen, den var alldeles för smörig för min smak.
SvaraRaderaDe där jäkla epilogerna... Både i HP och Hungerspelen så kändes de överflödiga och onödiga. Varför går det inte att skriva ungdomsromaner utan att sy ihop allt prydligt på slutet?
Raderahahaha jag har någon obotligt "jag måste veta vad som händer"-sjukdom, så jag älskar epiloger! xD dock, så betyder inte det att jag gillade sig varesig HPs eller HGs.. tyckte man på något annat sätt kunde få veta vad som hände.. ^^
RaderaOkej, låt mig omformulera mig. :-) Jag avskyr inte a l l a epiloger. Men de senaste som jag råkat på har faktiskt inte tillfört så mycket, snarare tvärtom. Och i största allmänhet så gillar jag mer öppna slut, när man kan få fantisera lite om vad som hände sen. :-)
Radera