Nu har jag ett gäng böcker som jag nästan undviker att ens titta på, de ligger som dåliga samveten på mitt nattduksbord. Jag har verkligen varit mycket bättre på att läsa igenom dessa slattar, borttappade och omkörda historier, men jag har ett gäng kvar. Sandra Beijers Det handlar om dig kom jag aldrig riktigt in i, läste bara ett sextiotal sidor innan något annat kom i vägen. Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande har ett otroligt språk (jag är väldigt svag för författaren) men det blev halvvägs igenom så jobbigt att jag lade ner ett tag. Så har vi då Insurgent av Veronica Roth där jag också är halvvägs och älskar miljöerna och tiden men har så svårt för huvudpersonen som hela tiden ändrar sig fram och tillbaka och inte vet om hon är kär. Men skit i honom och lev ditt liv ändå! Vill jag skrika men gör det inte. Istället ligger boken där och blänger på mig, liksom de andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar