Boktjuven, av Markus Zusak

Nioåriga Lisel hamnar hos en fosterfamilj efter att hennes lillebror gått bort och mamman blivit skickad till ett koncentrationsläger för sina politiska åsikter. Året är 1939, kriget har precis börjat och fosterföräldrarna gömmer en judisk man i sin källare. Lisel lär sig att läsa ganska sent men när hon väl har börjat så kan hon inte sluta. Då böcker är en bristvara stjäl hon böcker, en gång från ett av nazisternas bokbål och andra från borgmästarens frus bibliotek.

Det är inte ofta man får höra en historia med Döden som berättare men det får man här. Han (?) berättar om allt det jobb han fick lägga ner under andra världskriget, hur många själar han fick hämta. Och han berättar om flickan Lisel, hennes kärlek till den nya familjen och vännerna på Himmel Straβe, bästa kompisen Rudy. Bitvis är Boktjuven en riktigt fin berättelse. Jag gillar verkligen historierna om motstånd, om mod och om läsandets betydelse. Lisel och Rudy är fina karaktärer. Jag gillar inte att Döden är bra på att spoila vad som kommer att hända. Man får exempelvis veta, ofta flera kapitel i förväg, vilka som kommer att dö. Och så är det ibland lite väl sentimentalt. Fast som helhet så får den här boken ett bra betyg.