Ge upp och fortsätt*

Har funderat en hel del på det där med att läsa ut eller ge upp en bok efter att Fiktiviteter i måndags annonserade att hon inte tänkte avsluta Ön av Lotta Lundberg. Kan man hitta den perfekta balansen när man ger upp en bok eller är det alltid en lika stor chanstagning? För det kan väl inte sitta i sidantalet man läser? Hundrasidorsregeln som Fiktiviteter nämner är inte så dum men tänk om det där lyftet eller aha-upplevelsen kommer på sidan hundrafem, eller tvåhundrafem? Fast då är vi tillbaka där vi började igen, för man kan inte läsa ut allt bara för att det kanske, möjligen kommer något man gillar mot slutet. Jag tror jag eftersöker något slags sammansatt helhetsintryck när jag är klar, att boken i fråga ger mig något. Inte nödvändigtvis enbart ros, men bara inte att det enda den ger mig är en känsla av duktighet. För jag vill inte vara personen med kontrollbehov som gör saker av plikt eller för att få guldstjärna. Jag vill läsa för att det är roligt, tappar jag den känslan så är jag körd.

Men visst har även jag kämpat klart bara för sakens skull, nu senast var det Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Där gav jag mig bara attan på att jag skulle avsluta. Lite för att jag verkligen skulle kunna säga att jag gett den en rejäl chans (fyra, för att vara helt sanningsenlig) när de allra flesta ääälskade den och jag var negativ. Men ärligt talat, vad gav det mig? Egentligen. Jo, en massa timmar när jag svettigt kämpade fast jag kunde läst något jag verkligen gillade. Nej, jag är mer åt Ge upp-hållet när det gäller tveksamma böcker. Eller ”ge upp” kanske är fel uttryckt, ”lägg åt sidan” är nog en bättre beskrivning, lägg åt sidan och återkom en annan dag. Och om den dagen aldrig kommer? So what. Livet är för kort för dåliga böcker.

*Ett något motsägelsefullt felmeddelande som jag fick för inte så länge sedan på jobbet.