Namnsdagsflickan, av Kristoffer Leandoer & Åsa Ekström

I ena rummet satt Kim och jag och bråkade sönder Berghendia. I andra satt mamma och pappa och bråkade sönder vår familj. Sen flyttade pappa. Sen slutade Kim ringa på. Och en dag var det alldeles tyst hemma hos oss.

Kim och Robin har tillsammans med Kims lillasyster Namnsdagsflickan byggt upp en fantasivärld i form av teckningar, berättelser och modeller. Världen de skapat har de döpt till Berghendia. Men så blir Kim och Robin osams och allt läggs i kartonger på vinden, till Namnsdagsflickans stora sorg. När historien börjar har hon legat i oförklarlig koma i en vecka och nu är det upp till Kim och Robin att lösa mysteriet och kan det ha något att göra med den fantasivärld de kämpat så hårt med att lämna bakom sig?

Boken växlar mellan tre berättarstilar. Först den om Kim, Robin och Namnsdagsflickan som är en slags blandning mellan text och bilder (se foto nedan). Och så har vi historien om Leana i Berghendia som enbart består av text. Slutligen så dyker Kims serier om superhjälten Kassandra Karat upp här och där i boken. Det är en väldigt söt men samtidigt angelägen bok, den för bland annat en intressant diskussion om kreativitet. Jag älskar de olika typerna av berättande, har inga som helst problem att följa med när det växlar. Intressant är även greppet med att inte berätta vilket/vilka kön Robin och Kim har, de är båda androgynt ritade medan Namnsdagsflickan är väldigt flickig med långt hår och mangastora ögon. Till en början kom jag på mig själv med att ständigt leta efter ledtrådar till om de är ”hon” eller ”han” men ganska snart släppte jag allt sådant. Det blev ärligt talat enbart befriande.

Möjligen kommer historien om Leana i Berghendia lite i skymundan, jag hade väldigt gärna läst mer om henne och det skulle lätt kunna bli en egen bok. Men annars har jag få negativa synpunkter. Det är fint och lagom läskigt för målgruppen, jag ramlade igenom de hundrasjuttiofem sidorna på nolltid och längtade genast efter mer.