Hundra sidor in i Själlös av Gail Carriger är jag lite kluven. Det är irriterande att allt ständigt beskrivs som
skandalöst och
opassande, jaja, vi fattar tidsandan utan att få det skrivet på näsan hela tiden. Och varför omväxlande kalla huvudpersonen för Alexia och Miss Tarabotti? Pick one and stick to it. Men det är mycket svårt att inte gilla henne, hon är en perfekt outsider både kroppsligt och mentalt. Och bara det att läsa en bok som innehåller ordet
luftskeppstidtabeller gör mig ganska lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar