Sjuttonåriga Juliette sitter inspärrad på ett mentalsjukhus eftersom hennes beröring kan döda. När historien börjar har hon suttit isolerad i ett år och kämpar för att inte bli galen, förtvivlat räknar hon sekunder, minuter, sprickor i väggarna och orden som virvlar runt i hennes huvud. Så får hon en rumskamrat, en ung man vid namn Adam. Men kan hon lita på honom? Kan han lita på henne? Utanför sjukhusets murar finns en förändrad värld där miljön har gått under med förlorade skördar och döda djur. Fåglarna har slutat flyga.
Jag kapitulerar helt inför den här berättelsen. Har förtrollad stulit till mig lästid mellan påskmåsten och sömn, Rör mig inte! är fantastisk. Det är klaustrofibiskt berättat, mycket utspelar sig i samma små rum, celler, och världen utanför existerar mest i berättelser om en katastrof som varit. Språket balanserar på gränsen mellan vackert och överbelastat men håller sig i stort sett alltid på rätt sida. Det är hårt, rått och sjukt sexigt utan att gå för långt. Det här är exakt den bok jag letat efter så länge, nämligen en helt utan moraliska pekpinnar. Inget: "Vi borde inte, jag vill men ska inte, vi kanske bör gifta oss först?" Mafi har gjort det jag inte trodde de amerikanska ungdomsförfattarna längre kunde, nämligen skriva om tonåringars kåthet (oops, I did it again Swedish Zombie) på ett sätt som jag faktiskt köper. Well done! Nu låter det kanske som att hela boken är sprängfylld med heta hångelscener och så är det inte alls. Hånglet är en ganska liten del men det är så snyggt gjort, och jag har eftersökt det så länge, att jag bara var tvungen att skriva överdrivet mycket om det.
Visst är det lite irriterande att Juliette är underskönt vacker men själv inte vet om det samt att Adam enbart består av stenhårda muskler som omnämns alltför ofta, men det är saker som jag är mer än villig att acceptera då allt det andra är så jäkla bra.
Stort tack till B Wahlströms förlag för recensionsexemplaret!
Uppdatering: Läs ett smakprov här!
Att läsa denna heliga skrift var som att komma hem. Få en kram av sin förlorade bror och få en kyss av sin så älskvärda mor. Rör mig inte är det bästa jag någonsin läst. Du var inte i ditt rum under läslampan eller på en bänk utomhus. Du var I texten. Levde I Juliette.
SvaraRaderaOm Tahereh Mafi var en gudinna, skulle jag ha legat på knä vid hennes altare.
Oj! Här var det positivt! :-) Rör mig inte! var riktigt, riktigt jäkla bra och jag ser galet mycket fram emot fortsättningen som kommer nästa år.
Radera