Feast of Fools, av Rachel Caine

Feast of Fools är bok fyra i Morganvilleserien. Och som alltid så utfärdar jag spoilervarning för de som inte läst de tidigare böckerna om Claire. 

”Yeah, good idea, piss off the only vampire who can help. Look, if they were going to kill us, I don’t think they’d ask for eggs first,” Shane said. “Not to mention biscuits. If you ask for biscuits, clearly, you think you’re some kind of a guest.”

På de sista sidorna av bok nummer tre anlände både nya personer och vampyrer till Morganville. De mänskliga var Claires föräldrar som bestämt sig för att byta stad i ett försök att ha bättre uppsikt över sin minderåriga dotter på universitetet. De övernaturliga nykomlingarna var Amelies pappa Mr Bishop samt hans två följeslagare, François och Ysandre, och om man tyckte att de befintliga vampyrerna var kalla rovdjur så har man inte sett något än. Snart meddelar Mr Bishop att han tänker anordna en maskerad där stadens vampyrer ska ta med varsin mänsklig dejt och Claire förstår att hans avsikter inte kan vara goda… 

Det jag älskar med de här böckerna är att man vet vad man får. Från sida ett är det fartfyllt, romantiskt och våldsamt men ändå lättsamt. En kombination som för mig nästan enbart fungerar vad gäller den här typen av vampyrlitteratur. Ändå vill jag absolut inte nedvärdera serien just på grund av de sakerna, för trots allt det ytliga som pågår i form av utseende, kläder och catfights så finns där mer. Jag tycker väldigt mycket om Claire som tillåts vara både mogen, ansvarig och vårdslös samt tidvis helt galet risktagande. Tjejporträtten är väldigt nyanserade, om än inte perfekta. Killarna däremot… Där har jag en del att invända. För när Claire eller Eve freakar och beter sig oberäkneligt så får det förr eller senare en förklaring i en känsla eller händelse men när exempelvis Shane gör samma sak så får man ofta inte mer än en boys will be boys-motivering. Lite: han är kille, vem vet vad som försiggår i hans huvud? Författaren låter honom gruffa runt och sen, hux flux, så är allt bra igen. Jag förstår sällan hans reaktioner som växlar blixtsnabbt mellan gosigt snäll och vansinnigt förbannad. Och Michaels känsloliv förklaras med att han är vampyr, dessutom en nyförvandlad sådan, så det blir stommen till alla hans beslut. Det blir till en brist i böckerna som bekymrar mig mer (med tanke på att seriens målgrupp är yngre tonåriga tjejer) än idén att en artonårig kille under upprepat grovhångel skulle kunna behålla den i byxorna tack vare starka moraliska föreställningar.

I alla de fyra böcker som jag läst i serien så har vampyrerna hela tiden blivit värre och våldsammare. I Feast of Fools är de mer djur än människor och det får mig att undra lite över de kommande böckerna, kan det verkligen bli värre på det planet eller kommer ondskan att förändras? Vore trevligt om den gjorde det. Ännu trevligare vore det om bok nummer fem inte avslutas med en brakfest, det känns avklarat. Och jag klarar inte fler detaljerade beskrivningar av överdådiga festkläder. 

Swedish Zombie frågade om jag kommer läsa alla böckerna i serien och jag svarade att jag inte vet, att jag tar en bok i taget. Så det enda jag kan lova nu är det absolut blir en femte Morganville för min del. Fördelarna är klart större än nackdelarna, fortfarande njuter jag av att mysa ner mig i den vampyrstyrda staden i Texas. Jag älskar det till och med.