Pausfågel

Jag hoppas alla har haft en bra jul- och nyårshelg! Jag har inte varit någon storläsare utan har mest försökt smälta att jag inte längre har något jobb och börjat försöka söka nya. Men jag är alldeles snart klar med Fjärde riket av Maria Nygren och på god väg igenom Lev Grossmans fantastiska Magikernas kung. Recensioner kommer å det snaraste. Ses på riktigt igen efter helgen.

Boken om Joe, av Jonathan Tropper

Precis som Sju jävligt långa dagar så handlar Boken om Joe  om döden. Om allt man gör i dess skugga men kanske framförallt det man underlåter att göra. Vilka man väljer att förlåta och vilka lögner man hårdnackat håller fast vid. 

Joe har skrivit en bästsäljare om sin uppväxt i Bush Falls, en utelämnande historia där långt ifrån alla inblandade är överens om sanningshalten. När Joe tvingas återvända till den lilla staden för att hans pappa fått en stroke så möts han av en bror han knappt längre känner, ilskna gamla klasskamrater, ett förorättat basketboll-lag och sitt livs stora kärlek. Nu måste han börja hantera det som han undvikit under de sjutton år som passerat sedan han flydde till New York. Och det är mycket som kommer rusande emot honom i samma hastighet som en skenande lastbil.

Tropper är fantastisk på att skriva om livets svåra händelser på ett halsbrytande roligt sätt. Man skrattar högt, ofta med lite gråt i halsen. Men annars har jag samma invändningar som jag hade efter Sju jävligt långa dagar, nämligen att saker blir för tillrättalagda mot slutet och att alla beskrivs efter utseende. Fast man måste komma ihåg att detta är en feelgood-bok och som just detta fungerar den mycket väl: några timmars förströelse i fnissets och gråtens tecken.

En julsaga

Att julhelgen inte är någon favorit hos mig känner ni säkert till vid det här laget men de få saker jag faktiskt gillar med högtiden utnyttjas till max och en av dem är En Julsaga av Charles Dickens. Jag ser alla versioner som går på tv och i år beställde jag faktiskt en av de bästa på dvd: Mupparnas julsaga! Det är något med den här berättelsen som sätter sig lika djupt i mig varje gång jag läser den eller ser den som film, kanske finns en önskan att någon ska komma och fixa mina julkänslor liksom för Ebenezer Scrooge. B. Wahlströms Bokförlag har släppt En Julsaga i en illustrerad klassikerversion och den här veckan kliar det extra i fingrarna att plocka med den hem från affären. 

Marley was dead: to begin with. There is no doubt whatever about that. The register of his burial was signed by the clergyman, the clerk, the undertaker, and the chief mourner. Scrooge signed it: and Scrooge's name was good upon 'Change, for anything he chose to put his hand to. Old Marley was as dead as a door-nail.

(Förmodligen de bästa inledningsmeningarna på en bok någonsin!)

Boktipset: Svart krabba

Det var några år sedan jag läste Svart Krabba men jag vet att jag fick kämpa för att få tag i den. Efter en snabb koll på nätet så verkar det fortfarande inte ha givits ut någon ny upplaga, fast den finns som ljudbok. Det är verkligen tråkigt att den inte finns att köpa i tryckt form för det är något av det bättre som publicerats i det här landet de senaste femton åren. 

Det är krig i ett land som förmodligen är Sverige eller Norge, kanske är det nutid och fienden ser ut att vinna. På en militärbas får fyra män ett uppdrag. De ska ta sig över isen till en sambandscentral en bit söderut och överlämna de kapslar som de har i sin packning. Männen känner inte varandra och vet inte om de kan lita på varandra. Inte ens som läsare vet man vem eller vad man kan lita på, man famlar sig fram. Men Virdborgs språk praktiskt taget lyser, allt är fantastiskt beskrivet. Exakt. 

Om du kan få tag i den, så tycker jag att du ska läsa den här boken. Så fort du bara kan.

Boktips: Om överlevnad

Under en stor del av mitt liv har jag i all tysthet letat upp nödutgångsskyltar och memorerat snabbaste vägen ut ur hotell, konsertlokaler och färjor. Inte för att jag varit särskilt rädd eller nervös för en olycka eller katastrof utan mest för att det har känts som en vettig sak att göra. Det sista man har tid med när man vaknar i ett rökfyllt hotellrum är att börja leta efter och sedan läsa instruktioner. Därför gör jag det när jag anländer istället. "Ut, höger, höger igen, dörr rakt fram." Just tack vare detta var det självklart att jag skulle läsa När det otänkbara händer när den kom ut. Amanda Ripley bekräftade att jag gjort mycket rätt, att de få minuter jag lade på säkerheten på ett nytt ställe faktiskt kunde öka mina chanser i händelse av det otänkbara, även om vi också måste notera att inga förberedelser i världen kan garantera oss livet i behåll. För våra hjärnor kör på samma "mjukvara" som de gjorde på stenåldern och det finns ingen nedärvd instinkt som talar om vad som bör göras när man måste fly från en tvåhundrafemtio meter hög skyskrapa. Vi reagerar mestadels instinktivt vid en nödsituation men även om mycket händer per automatik så går somligt att lära om med träning. Men då måste vi öva och ofta räcker enkla tankeexperiment långt. Ta tiden när du sitter på tåget och fundera på vad du skulle göra om det hände en olycka just då. Vet du hur man får upp fönstren? Var finns stegar, brandsläckare och annat nödvändigt?

När det otänkbara händer ger otaliga exempel på eldsvådor, färjekatastrofer och flygplanskrascher där alla de här sakerna har spelat en roll. Där de överlevande efteråt har sagt: varför har vi inte fått lära oss den här viktiga informationen förut? Varför var vi tvungna att göra det medan vi kämpade för våra liv? Jag tycker inte att du ska läsa den här boken för att bli ett nervöst vrak som hela tiden tänker katastrof, för det vore ett fruktansvärt liv att leva, utan för att du med små medel då och då kan öka dina chanser om det värsta skulle hända.

Näe, det går fortfarande trögt med bloggandet

Som ni säkert redan har märkt. Nu när jag inte längre sitter framför en dator hela dagarna är det tydligen oerhört svårt att komma sig för att dra igång laptopen hemma och skriva inlägg. Men som i ett försök att få bättre rutiner (med allt) så ska jag försöka mig på ett slags bloggarschema med tips på bra böcker, kanske på julklappar. För även om jag läser mycket just nu så har jag problem med att avsluta och i slutändan slår jag hellre på Star Trek The Next Generation och sjunker ner i soffan, så korta tipsarinlägg tror jag blir bra. 

 

Over and out från någon som äntligen lyckats slita sig från de här pälsbollarna.

Gratis E-bok - Divergent

Om du inte redan har läst den så tycker jag att du ska kika in hos Modernista och ladda ner boken Divergent av Veronica Roth. Gratis! Se HÄR. Du har en vecka på dig.

Science Fictionmässan 2013

Månaden december är som vanligt en liten skärseld av tomtar och Carola som sjunger O Helga Natt i alla butiker men det finns ljusglimtar! Science Fictionmässan i Älvsjö är en av dem. Min shopping var ganska sparsam i år med en Doctor Who-tröja och Dödsstjärnan-iskub men jag var ändå på plats i över två timmar och gick flera varv runt lokalen. Det är som att komma hem, varje gång.

Sofi Oksanen i ViLäser

Ännu en briljant intervju med en briljant författare i ViLäser,denna gång Sofi Oksanen. Eftersom minusgraderna kryper nedåt där utanför min lägenhet så kryper jag djupare ner i soffan med min kopp kaffe och tidning. 

"Jag vill använda historien, jag vill att vi ska lära av den. Det slår mig när det gäller Sannfinnländarna och andra nationalister idag, att de talar som om de inte läst eller vet någonting om vad som hänt. Och jag förstår inte hur man kan se Finland, eller något annat land, som en ö."

Den nya människan, av Boel Bermann

År 2014 föds det inte längre några barn. Världens forskare försöker förtvivlat få fram vad som är fel, är det miljögifter, strålning, sjukdom? Men efter några år utan egentliga svar börjar kvinnorna återigen bli gravida, allt verkar ha återgått till det normala. Men snart upptäcker man att det är något annorlunda med de nya barnen, de nya människorna. De beter sig inte alls som barn borde, leker inte med andra och verkar vara i avsaknad av empati och känslor. Bokens huvudperson Rakel råkar en dag döda ett av de nya barnen i försök att skydda ett annat barn och blir därmed en av de första som förstår just hur farliga dessa varelser är. Ett och ett innebär de inget hot men när de samlas i grupp är bilden en helt annan. Efter en incident på Rakels arbetsplats eskalerar hela situationen snabbt och förvandlas till något som skulle kunna vara början på slutet av vår civilisation. 

Åh vad jag tyckte om den här boken. På ett mycket snyggt sätt får vi läsa Rakels historia blandat med tidningsartiklar, forskningsrapporter och liknande. Berättelsen utspelar sig i många olika länder, på olika nivåer, och har exakt rätt längd. Där många har en benägenhet att skriva för långt lyckas Bermann koncentrera historien. Det är även en väldigt läskig historia, fler gånger satt jag och praktiskt taget höll andan när jag läste. Jag förstår Rakel, hela vägen igenom berättelsen och detta trots att hon byter ståndpunkt och känslor, eller kan det vara tack vare?

Jag håller dock med Swedish Zombie om invändningarna angående autism och Aspergers syndrom. För trots att det i boken tydligt står att de nya barnen inte har autism så vet jag att bara det faktum att ordet står där gör att folk får konstiga idéer. Att människor på autismspektrumet har en lägre benägenhet att begå våldsbrott än normativa betyder absolut ingenting när det rapporteras om Anders Behring Breiviks och Peter Mangs. Men det var en pytteliten parentes. 

Stort tack till Kalla Kulor Förlag för recensionsexemplaret!

 

En av oss, av Åsne Seierstad

  - Det har hänt något i Norge.

Fredagen den 22:a juli 2011 gick jag och läste nyheterna på mobilen på den enorma parkeringsplatsen i Sickla Köpkvarter. När jag kom ut från affärerna någon timma senare var bomben i Oslos regeringskvarter inte längre ensam högst upp på Aftonbladet, det ryktades om skottlossning på en ö någonstans. Väl hemma satt jag framför NRK hela kvällen, försökte förstå det oerhörda i ett terrorattentat med så många döda. Morgonen därpå vaknade jag tidigt och drog fram mobilen från under kudden: över åttio döda på Utøya. En man hade kallblodigt skjutit ner och dödat ungdomar på ett läger, hört deras böner och sett dem i ögonen. Vem kan göra något sådant? Den totala dödssiffran skrev så småningom ner till sextionio men det oerhörda fanns kvar. Att döda med en bomb görs inte heller av vem som helst men det tillvägagångssättet är mer anonymt, man apterar och går därifrån. Det Anders Behring Breivik gjorde är unikt, bristen på empati skriande. 

 

 

Åsne Seierstad har skrivit ett över femhundra sidor långt reportage om förövaren och de oskyldiga som kom i hans väg. Det beskriver Behring Breiviks barndom och uppväxt. Men vi får även följa med flera av ungdomarnas familjer, hur föräldrarna träffades och vad som gjorde att barnen befann sig där de gjorde när allt inträffade. Mycket av det är plågsam läsning: det är detaljerade beskrivningar av döende och döda kroppar, av terror och skräck. Men även ett försök till ett ”varför”, den där frågan vi förmodligen aldrig kommer att få något svar på. Konflikter beskrivs väldigt naket och öppet och vi får själva dra de viktiga slutsatserna, Seierstad försöker aldrig släta över eller snygga till. Jag önskar att jag kunde säga att vi i En av oss får svaren vi eftersökt i mer än två år nu men givetvis är det inte så enkelt, som de flesta fantastiska böckerna så väcker den fler frågor än den besvarar.