Efter stormen (samlingsvolym), av Johan Ring, Solja Krapu, Caroline L. Jensen

Stormen Daisy drar in över Sverige och drabbar Småland hårdare än något annat tidigare oväder och just när man tror att det värsta är över börjar katastroflarmet ljuda. Kärnkraftverket i Oskarshamn har fått sitt kylsystem förstört, härdsmältan är ett faktum och radioaktivt nedfall sprids i området. I tre kortromaner får vi följa olika människor och hur de tacklar katastrofen och allt annat omkring dem. I Sofia Krapus Om du behöver mig träffas två systrar och försöker hantera män, barn, en dement pappa och en bångstyrig katt när allt förvärras och de måste fly för sina liv. I Den mörka fläcken av Johan Ring har Frank bestämt sig för att med pistol och hot ta tillbaka sin före detta flickvän och son när larmet i kärnkraftverket går och staden börjar evakueras. I Caroline L. Jensens Slukhål tackar Sara Gud när katastrofen är ett faktum. Äntligen är domedagen nära! Tillsammans med andra i samma sekt stannar hon på sin bondgård och förbereder sig på att möta sin skapare. Hennes granne Albin har vägrat evakuering för att sköta sina kor och blir förskräckt när en liten vettskrämd flicka kommer springande från Saras gård efter hjälp.

Absolut bäst bland dessa tre är Johan Rings berättelse om den ratade exmannen som bara inte kan förstå varför hans föredetta och barn inte vill veta av honom. Kom igen, han slog dem bara för att de inte lyssnade, inte gjorde som han sade. Han menade inget illa, han ville bara väl. När man sedan lägger till en pistol och en öde strålskadad stad som bakgrund så blir allt mycket kusligt. Riktigt bra skrivet! De andra två berättelserna är okej, Slukhål aningens bättre än Om du behöver mig och jag tror att dessa två historiers stora problem är att de mera känns som informationsblad från någon myndighet än berättelser. Men som helhet är detta väl läsvärt, speciellt för någon som jag som alltid fantiserat om och fasat för vad som skulle kunna hända vid en kärnkraftsolycka i Sverige.

Stort tack till MIX Förlag för recensionsexemplaret.

Gratis E-bok - Divergent

Om du inte redan har läst den så tycker jag att du ska kika in hos Modernista och ladda ner boken Divergent av Veronica Roth. Gratis! Se HÄR. Du har en vecka på dig.

Den nya människan, av Boel Bermann

År 2014 föds det inte längre några barn. Världens forskare försöker förtvivlat få fram vad som är fel, är det miljögifter, strålning, sjukdom? Men efter några år utan egentliga svar börjar kvinnorna återigen bli gravida, allt verkar ha återgått till det normala. Men snart upptäcker man att det är något annorlunda med de nya barnen, de nya människorna. De beter sig inte alls som barn borde, leker inte med andra och verkar vara i avsaknad av empati och känslor. Bokens huvudperson Rakel råkar en dag döda ett av de nya barnen i försök att skydda ett annat barn och blir därmed en av de första som förstår just hur farliga dessa varelser är. Ett och ett innebär de inget hot men när de samlas i grupp är bilden en helt annan. Efter en incident på Rakels arbetsplats eskalerar hela situationen snabbt och förvandlas till något som skulle kunna vara början på slutet av vår civilisation. 

Åh vad jag tyckte om den här boken. På ett mycket snyggt sätt får vi läsa Rakels historia blandat med tidningsartiklar, forskningsrapporter och liknande. Berättelsen utspelar sig i många olika länder, på olika nivåer, och har exakt rätt längd. Där många har en benägenhet att skriva för långt lyckas Bermann koncentrera historien. Det är även en väldigt läskig historia, fler gånger satt jag och praktiskt taget höll andan när jag läste. Jag förstår Rakel, hela vägen igenom berättelsen och detta trots att hon byter ståndpunkt och känslor, eller kan det vara tack vare?

Jag håller dock med Swedish Zombie om invändningarna angående autism och Aspergers syndrom. För trots att det i boken tydligt står att de nya barnen inte har autism så vet jag att bara det faktum att ordet står där gör att folk får konstiga idéer. Att människor på autismspektrumet har en lägre benägenhet att begå våldsbrott än normativa betyder absolut ingenting när det rapporteras om Anders Behring Breiviks och Peter Mangs. Men det var en pytteliten parentes. 

Stort tack till Kalla Kulor Förlag för recensionsexemplaret!

 

E-läsning kontra riktig bok

Under en ganska lång tid har jag delvis läst på läsplatta (visserligen en inte helt ny men fullt funktionsduglig Sony E-Reader) och i min mobil (Samsung) och jag måste säga att absolut ingenting slår en ”riktig” bok av papper: känslan av att vända blad, doften av en nytryckt exemplar eller en gammal upplaga. Av någon anledning så känns elektronisk läsning inte lika giltigt, inte lika meningsfullt, fast jag vet inte riktigt varför jag nedgraderar det på det sättet! Men jag läser elektroniskt enbart när jag inte lyckats få en fysisk bok i recensionsexemplar och jag måste erkänna att jag mer sällan faktiskt tar mig igenom hela boken då. Är det bara jag som har det här I-landsproblemet? Med tanke på hur bra det är för miljön och att man slipper släpa tegelstenar till böcker fram och tillbaka på tåg och bussar så borde jag verkligen gilla det. Men nej. Att läsa för mig innebär fortfarande prasslet av papper, en tyngd i knäet. Inte en skärm.

Gratis e-böcker genom DN

Upptäckte till mig stora lycka att DN under sommaren erbjuder gratis e-böcker (sju olika titlar) om man är prenumerant! Plötsligt blev jag väldigt glad att jag ännu inte gjort allvar av mina hot om att säga upp min helgprenummeration. Först ut är Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu som jag varit väldigt nyfiken på sedan den kom. Den är nu nedladdad till mobilen och ska förhoppningsvis vara min räddning på pendeln till och från jobbet under de två veckor som är kvar till semestern.

Förr eller senare exploderar jag, av John Green

Sjuttonåriga Hazel är döende i cancer och tiden hon har kvar kan kanske kan räknas i månader, kanske i år. För att hon inte ska deppa ihop och överdosera på America's Next Top Model skickar hennes mamma henne till en stödgrupp för unga med cancer. Till en början är Hazel ganska negativ till det hela men dagen när Augustus börjar i gruppen så förändras allt till det bättre.

Som så ofta med tokhyllade böcker så försökte jag hålla förväntningarna nere och när jag började läsa så tänkte jag tidigt att: Ha! Så bra är den ju inte. Det fick jag äta upp. För jo, den är så bra. Den är rolig, fin, spännande och sjukt sorglig. Med betoning på "sjukt". Den har en enbent pojkvän, en pappa som ofta gråter och människor som tillåts bryta ihop utan att någon kommer och magiskt fixar allt efteråt. Det här är en fantastisk bok om livet och allt som är bra i det. Fast allt det där som är bra syns ju ofta som bäst när det är genomlyst av det mindre bra och det rent dåliga och det görs otroligt fint i den här berättelsen.

Jag fick en förfrågan från förlaget att förhandsläsa en sista korrekturversion den här boken (och smyga ut lite information före det officiella recensionsdatumet) och nappade direkt. Jag fick trixa lite med formatet och storleken i min Sony e-Reader och när det var så bra som det kunde så var ändå varannan sida helt tom eller innehöll en handfull ord högst upp. Så det blev en hel del extrabläddrande. Inget stort problem i sig och absolut inte förvånande med tanke på versionen. Men det tog inte lång tid innan jag helt glömde bort de läsplattebekymren. Jag såg inte de tomma sidorna. Alls. Förr eller senare exploderar jag är en sådan fantastisk bok att allt annat bara försvann. Jag kommer att rekommendera den till alla jag känner.

Femtio nyanser av honom, av EL James

Tjugoettåriga Anastasia (Ana) ska precis gå ut college när hon får hoppa in istället för sin rumskamrat Kate och intervjua den framgångsrike VD:n Christian Grey. Mycket snart uppstår ömsesidig attraktion men kan hon verkligen lita på den här kontrollerande och underliga mannen? Hur mycket av sitt förflutna döljer han egentligen?

Jag skrev tidigare att jag tycker att Ana är ett mähä och vill klargöra att det absolut inte är för att Ana är undergiven i en sexuell relation som jag tycker så. BDSM-delen är det jag minst har problem med i den här boken. Anledningen till att jag retar mig så mycket på henne är för att hon utanför sovrummet har ett tankesätt där den röda tråden är: ”Nej men inte kan väl lilla jag betyda något?” Hon jämför sig ständigt med andra och finner sig sämre. Det blir i längden extremt tröttsamt, speciellt när Christian är överdriven åt det andra hållet och dessutom är kryddad med läskiga stalker-tendenser.

Jag tror att det är de galna överdrifterna, ovanpå det undermåliga språket, som gör att jag inte riktigt klarar av den här boken: Ana är oskuld när hon träffar Christian men lyckas ändå ha fantastiskt mindblowing sex från sekund ett med honom, Christian är superduperrik bortom alla gränser samt är så sjukt snygg att alla kvinnor ständigt försöker flirta med honom. Och vad är det med Anas undermedvetna som ständigt gnäller, skriker och kallar henne för hora? Den Inre Gudinnan orkar jag inte ens ta upp… Vadan alla dessa beskrivningar av helvita möblemang? Det är som att se ett avsnitt med en nyrik rappare i MTV Cribs. Och hur många gånger kan hon stöna rakt in i hans öppna mun innan jag slutar vara med i ögonblicket och börjar räkna tillfällena? Check, där hände det igen, en pinne i kanten.  Eftersom jag retar mig så oerhört på allt det jag nu nämnt så blir inte sexet speciellt sexigt, vilket det kunde varit annars. Jag blir mer upphetsad av helikopterturen i början av boken.  Till slut blir det som vilken porrfilm som helst och när det inte blev bättre än så här så kunde författaren lika gärna ha låtit bli att försöka skriva en historia runt sexscenerna.

Boken har dock en förtjänst: mailkonversationerna mellan Ana och Christian är riktigt underhållande, flera gånger skrattade jag högt. De är roliga och fräcka på ett sätt som resten av texten inte är. Slutligen är jag glad att jag ändå läste ut och inte gav upp efter hundrafemtio sidor som jag först hade planer på, för då hade den här recensionen blivit ännu bittrare.

Tjärven, av John Ajvide Lindqvist

En grupp fyrtioåringar åker ut till skärgården för att fira midsommar och ha klassåterträff. Vid fyren Tjärven ska de grilla, lyssna på musik, prata minnen och dricka öl. Givetvis går ingenting som de har förväntat sig för mycket snart är de inte längre ensamma på den lilla ön långt ute i havsbandet.

Tjärven är en klassisk zombiehistoria med många blodiga detaljer och är spännande från i stort sett första kapitlet. Blir det läskigare för att dessa zombier rör sig på svensk mark? Över klippor som är mig så bekanta. Igenkänningen är viktig när det gäller skräck, för kan man inte relatera till händelserna eller människorna så blir man inte rädd. En av de saker som skrämmer mig mest med zombiehistorier är den där tröstlösheten. Att hur fort man än kan springa eller hur bra gömställen man än hittar, så kommer monstren nästan alltid ikapp till slut. Den delen lyckas Ajvide Lindqvist mycket bra med. För även om de odöda hasar sig fram så får man hjärtat i halsgropen varje gång någon av dem dyker upp.

Jag vet inte om jag kan säga att det är hans bästa bok, för alla hans böcker bor i så skilda delar av mitt hjärta. Jag tycker om dem av olika anledningar och därför kan jag inte rangordna. Men Tjärven är riktigt, riktigt jäkla bra.

Kapitulation

Jag ger upp.

Idag kommer John Ajvide Lindqvists nya bok Tjärven ut och den handlar om zombieutbrott i den svenska skärgården, allt till tonerna av glättig åttiotalspop. Måste. Ladda. Ner. Nu. De få recensioner jag läst har varit översvallande positiva, har snappat upp saker som ”Ajvide Lindqvists bästa”. Universum sänder mig uppenbarligen signaler om att läsa alla zombieböcker jag kan komma över, så vem är jag att försöka motsätta mig?

Har hört mutter och gnäll om att den enbart kommer ut som e-bok samt ljudbok, men jag väljer att försöka se bortom det. Och bara njuta av det faktum att en ny Ajvide Lindqvist-bok är här. Som jag har längtat!

Fiktiviteters recension hittar du HÄR.

Bokhoras Johanna Karlssons recension hittar du HÄR.