Boktips: Om överlevnad

Under en stor del av mitt liv har jag i all tysthet letat upp nödutgångsskyltar och memorerat snabbaste vägen ut ur hotell, konsertlokaler och färjor. Inte för att jag varit särskilt rädd eller nervös för en olycka eller katastrof utan mest för att det har känts som en vettig sak att göra. Det sista man har tid med när man vaknar i ett rökfyllt hotellrum är att börja leta efter och sedan läsa instruktioner. Därför gör jag det när jag anländer istället. "Ut, höger, höger igen, dörr rakt fram." Just tack vare detta var det självklart att jag skulle läsa När det otänkbara händer när den kom ut. Amanda Ripley bekräftade att jag gjort mycket rätt, att de få minuter jag lade på säkerheten på ett nytt ställe faktiskt kunde öka mina chanser i händelse av det otänkbara, även om vi också måste notera att inga förberedelser i världen kan garantera oss livet i behåll. För våra hjärnor kör på samma "mjukvara" som de gjorde på stenåldern och det finns ingen nedärvd instinkt som talar om vad som bör göras när man måste fly från en tvåhundrafemtio meter hög skyskrapa. Vi reagerar mestadels instinktivt vid en nödsituation men även om mycket händer per automatik så går somligt att lära om med träning. Men då måste vi öva och ofta räcker enkla tankeexperiment långt. Ta tiden när du sitter på tåget och fundera på vad du skulle göra om det hände en olycka just då. Vet du hur man får upp fönstren? Var finns stegar, brandsläckare och annat nödvändigt?

När det otänkbara händer ger otaliga exempel på eldsvådor, färjekatastrofer och flygplanskrascher där alla de här sakerna har spelat en roll. Där de överlevande efteråt har sagt: varför har vi inte fått lära oss den här viktiga informationen förut? Varför var vi tvungna att göra det medan vi kämpade för våra liv? Jag tycker inte att du ska läsa den här boken för att bli ett nervöst vrak som hela tiden tänker katastrof, för det vore ett fruktansvärt liv att leva, utan för att du med små medel då och då kan öka dina chanser om det värsta skulle hända.