Önskelista

En bra sak med att inte ha läslusten på topp, och att inte riktigt ha tiden eller orken, är att man hur som helst inte köper så jättemycket nytt. Det känns inte som någon bra idé att ta på sig ännu mer som bara kommer bli liggande. Men jag jobbar på en önskelista, på det jag ska beställa så fort jag känner att det går uppåt med läslusten igen. Överst på listan just nu:

Ny bok av Chimamanda Ngozi Adichie!

Det här är ett måsteköp för mig, ska se om jag kan svänga förbi en bokhandel redan i veckan som kommer. Chimamanda Ngozi Adichie är en av mina absoluta favoritförfattare och är så förbaskat skicklig att jag inte skulle bli förvånad om det finns ett Nobelpris med hennes namn på någon gång i framtiden. Den nya boken heter Americanah.

Doktor Joseph, av Andreas Roman

Joseph lever ett ganska bra liv med sin fru Bea och två barn när han en dag lite chockartat får sparken från sitt arbete på Försäkringskassan. När frun dessutom lämnar honom strax därpå brister det för Joseph och han faller tillbaka till sina vodourötter. Snart är hans gamla arbetsplats inte som den varit och en jobbig granne blir plötsligt väldigt foglig. Men all den här aktiviteten väcker uppmärksamhet på andra sidan jorden, på Haiti, där Joseph växte upp och lärde sig allt om det uråldriga hantverket. 

Doktor Joseph är en förvånansvärt rolig bok för att ändå vara så pass mörk som den är. Många gånger kom jag på mig själv med att fnissa över dråpliga kommentarer eller situationer. Men framförallt gillade jag miljöerna, hur Gamla Stan förvandlas till en så otäck stadsdel att till och med poliserna låter bli att gå in där. Samt  hur förortsradhuset å ena sidan är väldigt medelklass men på samma gång är vodoucentral. Boken är något för lång. Jag hade kunnat vara utan somliga av de parallella berättelserna, eller åtminstone bättre uppskattat kortare versioner av dessa. Men jag gillar verkligen Joseph och Bea, de känns äkta och mänskliga med alla sina brister och fel. Som helhet tyckte jag väldigt mycket om Doktor Joseph och ser fram emot de kommande delarna i serien Stockholm vodou.

Min recension av Wool

Jag vet att jag varit urusel på att skriva recensioner på sistone men idag publiceras faktiskt en på Swedish Zombie! Så kika in HÄR och läs vad jag tyckte om Wool av Hugh Howey. Det är ingen zombiebok men väl postapokalyps och på det stora hela en otrolig bok.

En gång till! En gång till!

Det här är ett mått på hur lite tid jag har kunnat ägna åt läsandet och bloggandet på sistone. Det mesta är lite upp och ner och på jobbet gör jag för sjunde veckan på raken två personers jobb, jag hinner helt enkelt inte med så mycket utöver att arbeta och sova. Boken Rädda mig inte! kom för över två veckor sedan men jag har inte haft möjlighet att ens börja bläddra i den. Tydligen läste jag inte heller baksidan. För om jag hade gjort det så hade jag upptäckt att jag är blurbad på den också! Men nu är jag stum, lite gråtfärdig och en gnutta lycklig.

Nytt på paketfronten

Det trillar in så många böcker just nu! Förstår inte riktigt hur jag ska hinna med allt även om jag inser att detta är ett I-landsproblem av rang. För jag blir jättelycklig av alla recensionsexemplar. Senast in nu är fortsättningen på 1974, nämligen 1977 av David Peace. Och jag som inte ens tagit mig igenom den första boken än.

Jag är blurbad!

Jag visste att jag hade Safirblå av Kerstin Gier väntande på mitt utlämningsställe i nästan en vecka innan jag äntligen kunde hämta den, det kom saker i vägen hela tiden. Så idag kom jag till slut iväg och gissa om det var värt det... Jag är blurbad på baksidan! Älskade första boken Rubinröd och är löjligt glad att vara citerad på fortsättningen. Har till och med förlåtit förlaget för att ha ändrat stil på omslaget.

Den bästa presenten

... är alltid det här. Blir lika glad varje gång jag får ett presentkort på böcker. Strunta i blommor, vinflaska och allt annat. Att få ett presentkort är att få valmöjlighet och en liten bit uppriktig lycka i plastform.

Doktor Joseph är ju riktigt rolig!

Kommer på mig själv med att ligga och fnissa och skratta högt i sängen om kvällarna när jag läser Doktor Joseph av Andreas Roman. Visst är det samtidigt väldigt mörkt, läskigt och obehagligt också men är det kanske just därför de komiska avsnitten fungerar så väl? Det är exakt min typ av svarta galghumor och jag läser mer än jag borde även fast det är en school night.

Damien Echols på Kulturhuset ikväll

Ikväll samtalar Damien Echols med Fredrik Strage på Kulturhuset i Stockholm, det handlar om Echols bok Dödsdömd som ganska nyligen kommit på svenska. Jag vill så hemskt gärna gå på detta men vet inte om jag har möjlighet! Läs mer om eventet på Kulturhusets sida HÄR.

Här finns den text som jag skrev efter att ha sett den tredje dokumentären, Paradise Lost 3, om West Memphis Three.

Katitzi och Swing, av Katarina Taikon

Den andra delen i serien om Katitzi.

Katitzi har nu börjat vänja sig vid att åter leva med sin familj, ett liv som innebär ett ständigt kringflackande på vägarna. Men fortfarande är det mycket som är nytt och konstigt. Varför får barnen i lägret inte gå i skolan till exempel? Inte ens när de stannar på en plats i flera månader. Och varför är så många människor oprovocerat elaka mot dem?

Det är lustigt hur minnet fungerar. Den händelse i den här boken som verkligen etsat sig fast i mig är när Katitzi får en rejäl elektrisk stöt. Förmodligen för att ström var en av de saker jag var mest rädd för som liten, det tillsammans med eld. Men annars har många av de här historierna försvunnit ur mitt huvud. Visst att styvmamman (Tanten) slog barnen men att det var den regelrätta misshandel som jag nu ser mellan raderna, det uppmärksammade jag inte som barn. Och att storasyster Rosa blir bortgift som fjortonåring gick mig helt förbi då, jag minns väl att jag tyckte att hon var så vuxen. Rosa beskrivs som väldigt lugn angående det faktum att hon ska få en man och flytta till en annan familj medan jag som tyst åskådare många år senare sitter och kippar efter andan. Nu fortsätter jag snart med den tredje boken, Katitzi i ormgropen.

Läs även gärna Boken är tankens barns åsikter om Katitzi och Swing.

Och tiden den bara rinner iväg

Vart tar dagarna vägen nuförtiden? I teorin har jag massor av tid och möjlighet att läsa men i verkligheten så har jag återigen hamnat i en rutin där jag sover och jobbar och sedan gör om det igen. Att jag dessutom är ensam på min avdelning på jobbet för den fjärde veckan av fem gör inte saker mindre stressiga, min kollega blev akut sjuk. Sen vet jag inte hur många gånger på sistone som jag sett fram emot lässtunden på pendeltåget (trettio helt ostörda minuter) men väl där insett att tröttheten tagit över och så sitter jag och spelar Bubbles på mobilen för att inte somna. Är helt fast i Wool av Hugh Howey och snikade till mig en hel timme av lästid igår på lunchen, men det krävs ju att man faktiskt börjar läsa och inte bara tänker att man ska. Och måndagskvällarna framöver kan man lika gärna stryka som potentiell lästid på en gång noterade jag igår. Först är det Game of Thrones, sedan Hannibal (brottsbekämpare som undviker ögonkontakt och det hintas om Asperger! Ela lycklig) och slutligen The Newsroom (som jag visserligen redan sett säsong 1 av men när jag ändå satt där i soffan så fortsatte jag av bara farten).

Ännu mer nyanlänt

I fredags låg Katitzi och Swing på hallmattan när jag kom hem. Fullkomligt älskar den fina framsidan och blir som vanligt upprörd över vad som händer mellan pärmarna. En åttaåring och en tioåring får ensamma sälja bunkar i en främmande stad där de först inte får hyra rum och sedan blir bortjagade, någon bussar hunden på dem och människor skriker "Men vänta du när tyskarna kommer då ska vi bli av med såna som er." efter dem.

Liebster Blog Award

Fick en Liebster Blog Award av finaste Lingonhjärta! Stort tack! Dessa glädjespridare är menade att ge uppskattning och nätkärlek för att hedra de man tycker behöver detta. Kan inte annat än hålla med Lingonhjärta om att det är mer än nödvändigt när det varit så mycket tal om näthat och den fula baksidan av sociala medier. Mina svar på de obligatoriska frågorna är som följer:

Vad ville du bli när du var liten?

Jag ville bli arkeolog för dinosauriernas och stenåldersmänniskornas skull. Jag ville bli astronaut för att få åka ut i rymden. Jag ville bli författare för alla de underbara historiernas skull.

Vad är du idag?

Det var ju just det. Av någon underlig anledning så är jag nu Systemadministratör på en mobiloperatör där jag har hand om lite mer än hundra butiker i Sverige och Danmark. Mitt arbetsliv handlar helt om datorer, servrar, siffror och databaser, när jag egentligen skulle vilja jobba med bokstäver och ord. Men kanske är det här med läsandet, bokbloggandet och allt runtomkring så himla roligt just för att det är ett valt intresse och inte det jag livnär mig på. I övrigt så är jag kattägare, teveserienörd, Aragorn-älskare och allmänt barnslig.

Vart vill du helst resa?

Just nu: Svalbard. Jag har inte varit på solsemester på över tjugo år och får panik av värme och strand. Reser helst till valfri storstad eller någonstans med natur och en medeltemperatur som inte överstiger +20 grader.

Var ser du dig själv om fem år?

Får lika mycket ångest av den frågan nu som nyligen på Utvecklingssamtalet på jobbet. Måste man kunna definiera sådant?

Rött eller vitt?

Både och!

Sommar eller vinter?

Det kan ni nog redan lista ut. Men bäst av allt är hösten.

Skog eller hav?

Här får jag nog säga havet, det är något väldigt hemlighetsfullt och lockande med stora ytor vatten.

Vad gör dig ledsen?

Det är mycket det. Främst när djur råkar illa ut men även när vänner är ledsna och jag inte kan göra något för att hjälpa.

Vad är det bästa du vet?

Lugn och ro och tystnad, när jag känner mig trygg. När skafferiet är fullt och jag får spendera tid med djur.

Så ska man ge Liebster Blog Award vidare vilket är det absolut svåraste, för då måste man välja bort de som inte får. Men Linda på Fröken Fräkens tok- och bokblogg är alltid en favorit. Just nu ligger hon i startgroparna efter att nyligen ha fått barn men vi ser fram emot att snart ha dig tillbaka även på Swedish Zombie! Och så Bokstävlarna som alltid ger fantastiska tips och skriver smarta recensioner. Och Fiktiviteter för ett engagemang utöver det vanliga med busroliga temadagar och annat. Har ni redan fått denna utmärkelse eller om ni helt inte orkar svara på frågorna så slipper ni givetvis. Det ska vara roligt med Liebster Blog Award.

Efterlängtad tvåa: Rädda mig inte!

Igår låg den äntligen på hallmattan när jag kom hem, fortsättningen på Rör mig inte! Behold: Rädda mig inte! Här totalt dold av persern som givetvis var tvungen att vara med under paketöppning och fotografering. Detta har jag sett fram emot länge.

PS: Se HÄR för en bild på den fantastiskt fina framsidan!

Pocketlängtan

Jag borde veta bättre än att kika in på Pocketshop en tidig onsdagsmorgon på väg till jobbet. Hur ska man kunna gå därifrån utan att plocka på sig flera böcker? Dagens vill-ha-lista är som följer:

Den här är en bok om ett livslångt sökande efter lycka. Det är en bok full av historier. Det handlar om en flicka som blir utelåst från sitt hem och är tvungen att sitta på trappen hela natten, det handlar om att ha en tyrann i stället för en mor, en mamma som har två uppsättningar löständer och en revolver i städskåpet och som väntar på domedagen, det handlar om att växa upp i en strängt religiös familj i en industristad i norra England, en stad som ändrat utseende så mycket sedan dess att den nästan inte längre finns och det handlar om universum som kosmisk soptunna med locket på - ingen kan fly. Det här är en bok om hur andra människors berättelser genom böcker och poesi kan bli ledstjärnor när man tappat både riktning och fotfäste. Det här är Jeanette Wintersons hett efterlängtade självbiografi. En gripande och rolig men samtidigt grym bok om sökandet efter tillhörighet, gemenskap, kärlek, en egen identitet, ett hem och en mor. Det här är Jeanette Wintersons berättelse om hur det gick till när hon valde att lämna sitt föräldrahem för att hon sexton år gammal hade hittat kärleken i en annan kvinna och hur hennes mamma reagerade på nyheten genom att på farstutrappen säga till sin dotter: "Men varför vara lycklig när du kan vara normal?"

Över en och en halv miljon sålda exemplar i Sydkorea. Internationellt genombrott för en av Koreas mest framgångrika författare. Utgiven i 23 länder.

En enastående och rörande roman om en familjs sökande efter en försvunnen mor. En mor som försvinner en dag på Seouls centralstation när föräldrarna är på väg till ett av barnens födelse­dagskalas. Vi får sedan följa familjen i deras sökande efter modern. Ett desperat sökande som får hela familjen att reflektera över sina relationer med modern. Makalöst berättat i fyra delar av dottern, äldsta sonen, maken och mamman. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring.

 Kyung-sook Shin tilldelades litteraturpriset Man Asian i mars 2012 för sin bok.

 

En extra ledig dag

Eftersom jag jobbade hela skärtorsdagen är jag ledig idag istället och det är en extra dag som jag verkligen behöver då jag igår åkte fram och tillbaka till Borås (tio timmar i bil allt som allt) för att se premiärmatchen mellan Elfsborg och AIK. Hade vaga tankar om promenad och kanske till och med museumbesök när jag vaknade men då jag blev träffad av en smällare på benet igår och det faktiskt fortfarande gör ganska ont så stannar jag kvar i soffan. Har beställt bok två i serien om Katitzi från Bokbörsen! Katitzi och Swing bör dimpa ner i brevlådan om ett par dagar. Och så läser jag Doktor Joseph av Andreas Roman (är det bara jag som tänker Dr Joseph Mengele när jag läser titeln..?).