Sluta vägra deckare!*

*Se där en rubrik jag aldrig trodde jag skulle skriva. Dessutom snodd från framsidan av nyaste Vi Läser, nr 3 2013.

Yukiko Duke har intervjuat David Peace angående hans verk Yorkshire-kvartetten, tre fristående delar om The Yorkshire Ripper som plågade staden under många år. Filmatiseringarna har fått mig att tjuta av både lycka och sorg. Böckerna är komprimerad skräck, skrivna på ett nästan outhärdligt vackert språk. Men man måste vara beredd, redo att läsa dem. Redo för misären. Innan jag började bokblogga läste jag praktiskt taget aldrig deckare men förlaget Modernista har lyckats råda bot på den fobin. Jag kan verkligen rekommendera David Peace.

Nytt på paketfronten

Det trillar in så många böcker just nu! Förstår inte riktigt hur jag ska hinna med allt även om jag inser att detta är ett I-landsproblem av rang. För jag blir jättelycklig av alla recensionsexemplar. Senast in nu är fortsättningen på 1974, nämligen 1977 av David Peace. Och jag som inte ens tagit mig igenom den första boken än.

Boklördag, Julhatare United och en muminmugg i utkanten av bilden

Har alla överlevt så här långt? Ingen som överväldigats av en plötslig lust att strunta i allt och åka till en strand varsomhelst det är varmt och tomtefritt? Efter två lediga dagar när jag knappt lämnat lägenheten och nästan enbart läst och klappat katter så har jag börjat få tillbaka lusten och orken igen. Och ikväll ska jag träffa en kompis och dricka vin, en träff vi för ett par dagar sedan lite skämtsamt kallade för ett möte med Julhatare United (hennes känslor inför den här högtiden är desamma som mina).

Har ni några ögonblick över så rekommenderar jag artikeln i DN:s Boklördag om David Peace och boken 1974 som nyligen kommit ut på svenska. Jag har bara börjat läsa boken men har enbart hört bra om den och älskade filmerna.

Red Riding-serien har kommit på svenska!

Idag trillade det in ännu en deckare jag sett väldigt mycket fram emot: 1974 av David Peace. Innan jag började bokblogga så läste jag aldrig kriminalhistorier men det senaste året har jag läst flera stycken och jag har Modernista att tacka för alla. 1974 är den första boken i vad som på svenska kallas Yorkshire-kvartetten (på engelska Red Riding Quartet) och filmerna, den första från 2009, var så fantastiska att de gjorde mig gråtfärdig. Så skitigt, fult, sorgligt och fattigt kunde bara Storbritannien vara på den tiden och jag rekommenderar dem stort. Har hört att böckerna är lika bra, om inte bättre, så nu längtar jag efter att få gräva ner mig i sängen och börja läsa.